Kort sagt: Skandalen kring Anders Borg väcker frågor om uppförande och ansvar. Men också om kulturella skillnader på olika sidor sundet. Danskarna har i högre grad is i magen och låter rätten tala innan domen faller. Folkdomstolen vinner inte alltid.
Klik her for at se dansk version af analysen
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
Danskarna har inte missat dramat kring Anders Borg, som så sent som för några veckor sedan var inbjuden som talare för en konferens anordnad av tidningen Børsen, som rådgivare för Citibank. Artiklarna i danska medier var dock mindre än i de svenska, som gick helt amok i sitt frosseri av detaljer kring Borgs okvädningsord mot kvinnor och blottande av ädlare delar. Men stopp ett tag: polisanmälan är nedlagd, varken vittnen eller offer har kommit fram. Som dansk undrar man vad som händer i Sverige. Har en folkdomstol rätt att sparka folk från positioner på Citibank och Kinnevik – och skala bort all politisk trovärdighet – utan någon dom i en rättssal?
Hade samma sak kunnat hända i Danmark? Knappast. Danskarna är uppväxta med charterpionjären och mångmiljonären Simon Spies och hans harem av unga ”morgonbolledamer”. Spies hånade borgerskapet, men förblev en del av näringslivets respekterade topp fram till sin död 1984.
Den frisinnade danska traditionen hjälpte kanske också Köpenhamns nuvarande överborgmästare, socialdemokraten Frank Jensen, som klarade sig helskinnad från en fylleskandal 2011. På en traditionell julefrokost på Köpenhamns rådhus antastade han flera kvinnliga anställda på rådhusets ekonomiförvaltning, bland annat genom att slicka dem på halsen och i örat. Vid ett tillfälle var Frank Jensen så grov mot en ung kvinna att andra anställda försökte stoppa borgmästaren.
Men det blev inget polisärende, Frank Jensen bad om ursäkt – och sitter kvar på sin toppost. Till skillnad mot Anders Borg, och till skillnad mot E.on:s tilltänkta Sverigechef som orsakade skandal på en julfest i Malmö förra året då han tog en anställd på rumpan inför resten av personalen.
Givetvis finns det gränser även i Danmark. Socialdemorkaternes dåvarande utrikespolitiske talesperson Jeppe Kofod fick i tidningen Politikens satirspalt öknamnet ”Kneppe-Kofod” efter att han 2008 hade sex med en 15-åring på ett möte med partiets ungdomsförbund. Han lämnande självmant sina poster efter det. Men i dag har han en ny politisk karriär som medlem av Europaparlamentet.
Ingen kan försvara moraliskt förkastligt uppförande. Men om ingen anmäler något till polisen, ingen rättslig dom kommer och förövaren öppet förklarar sitt misstag och lovar bättring (det duger inte att skylla på en blackout, Anders Borg!) så kommer saken i ett annat ljus. När ingen vet exakt vad som hänt borde näringslivet och den politiska världen ha is i magen. Det gäller såväl Kinnevik och Citibank som Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, som snabbt var kritisk utan särskilt mycket fakta. Från dansk horisont verkar det som om Sverige i fallet med Anders Borg var för snabb med att slänga ut honom.
Den typen av historier som Anders Borg spelade huvudrollen i ska fram, eftersom vi borde kunna förvänta oss mer av folk med förtroendeposter. Men det krävs en djup inandning, is i magen och fakta innan vi låter folkdomstolen och smaskig medierapportering med oklar källhänvisning avgöra framtiden för politikerna och näringslivsfolket i toppen.
Utöver sina svenska toppositioner är Anders Borg även ordförande för World Economic Forums ”Global Financial System Initiative”. I ett skriftligt uttalande meddelar World Economic Forums talesperson Fon Mathures att gruppen följer utvecklingen tätt men ”inte kommenterar pågående utredningar”. Is i magen – så ska det göras.
