Kort sagt: När ansvarsfrågan väl är utredd sätter skandalen runt DSB First fingret på en viktig punkt: vad vill politikerna med Öresundsregionen? Just nu måste det först och främst röjas upp, men framöver behöver vi politiska ramar som fungerar. Såväl för tågdriften som för andra Öresundsförhållanden.
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
Vi brukar knappast strössla med litterära referenser i Rapidus. Men nu frestas vi ändå att citera bifiguren Marcellus berömda ord i Shakespeares Hamlet: something is rotten in the state of Denmark!
Något är just nu ruttet i Danmark, speciellt i den hotade tågdriften över Öresund. Denna skandal, som Danmarks Radio redan tidigt varnade för, är den största utmaningen för politikerna i Stockholm och Köpenhamn sedan bron byggdes.
Konsekvensen är helt kort att Öresundstågen riskerar att inte längre vara Öresundståg. I värsta fall kan de tvingas stanna vid Kastrup, där andra tåg sedan ska fortsätta mot Skåne eller Köpenhamn. Det vore ett jättelikt bakslag.
Hur kunde det gå så fel?
Inkompetenta styrelsemedlemmar med ordförande Mogens Grønborg i spetsen för DSB (De danske Statsbaner) är en förklaring. DSB-direktören Søren Eriksen är också lätt att peka ut. Han fick lov att köra på med en regelvidrig lösning allt för länge, med indirekta statliga kapitaltillskott till driftsbolaget DSB First, innan han den 17 mars fick sparken. Så sent som i dag sade även DSB:s ekonomichef och tillförordnade VD Klaus Pedersen upp sig.
Det var 2007 som DSB tillsammans med brittiska First Group vann driften av tåg från Helsingør via Öresundsbron upp i Sverige. Resultatet blev det gemensamma bolaget DSB First. Men genom låga räntesatser och intern handel har DSB hjälpt dotterbolaget på ett olagligt sätt, konstaterar den danska Kammeradvokaten, som är statens advokat i civila ärenden.
Statsägda DSB får nämligen inte tillföra extra pengar till halvprivata DSB First. Det skulle betyda otillbörlig konkurrens då fyra miljarder kronor danska skattekronor årligen pumpas in i DSB.
Saken är så obehaglig att politikerna länge slog dövörat till för varningssignalerna i pressen. Reaktionerna kom först då Kammeradvokaten reserverade sig mot DSB:s bokslut för 2010. Ett annat förbisett varsel var tågförseningarna som visade att Sverige och Danmark inte prioriterade samarbete om infrastruktur tillräckligt högt.
Men det kommer politikerna att samarbeta om nu. Skandalen tvingar dem till det. Och förloppet har inte varit helt utan tragikomiska passager:
Avskedandet av Søren Eriksen var olagligt, eftersom det skedde utan styrelsens tre medarbetarvalda medlemmar. Beslutet annullerades efter tolv dagar för att sedan verkställas igen. Vidare var DSB First bara skyldigt moderbolaget 304 miljoner danska kronor när de första beskeden om ekonomin kom. Men underskottet ökar och DSB har nu avsatt 725 miljoner danska kronor till tappet.
Vi har inte sett de sista turerna än. Inte minst eftersom det är skattebetalarna som måste slanta upp när DSB klantar sig. Till och med i en sådan grad att First Group inte mister en krona på grund av en kontraktsmiss från DSB som friställer partnern från risk om DSB First skulle gå i konkurs. I ägaravtalet mellan DSB och First Group står det nämligen att parterna bara knyts till skulder som de kommit överens om att ingå.
First Group hotar självklart med att dra sig själv och sina 30 procent ur DSB First. Det brittiska bolaget riskerar därmed bara att i värsta fall mista sitt redan satsade kapital. First Group har givetvis en kår av jurister som jobbar för att förhindra även en sådan utveckling, eftersom det vore en förlust som skulle göra det svårare att vinna andra skandinaviska kontrakt.
Och samtidigt står Öresundsregionen som förlorare.
Köpenhamns borgmästare Frank Jensen och Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu slåss tappert för en sammanhängande tågtrafik. Problemet är att de inte har några som helst garantier för att bli hörda i Stockholm och Köpenhamn. Svenska riksdagen har inte begripit att det finns en potential för hela landet i det provinsiella Skåne när det gäller Öresundsregionen. I Köpenhamn har rikspolitikerna inställningen att vi ser till oss själva — och Öresundsregionen ser till sig själv.
Om Rapidus ändå ska försöka säga något positivt om händelseutvecklingen så är det att de båda ländernas respektive parlament nu tvingas ta ställning till vad de vill med Öresundsregionen. Ska den verkligen sköta sig själv? Eller ska vi hellre bygga en profilerad Öresundspolitik där det investeras mer tid, kraft och pengar?
Det sistnämnda är helt oundvikligt när det nu ska röjas upp. En grundinställning är att det inte ska skickas in fler friska skattekronor i en sjuk tågdrift. Men staterna behöver ta fram genomarbetade ramar så att ingen i framtiden påträffas med olovliga statsstöd till driftsbolag. Det krävs för att göra potentiella investerare i tågtrafiken trygga.
Skandalen sprider sig också över Öresund och svenskarna kan inte isolera det till ett danskt problem. Transportstyrelsen är bekymrad för DSB First Sverige AB som inom en vecka ska bevisa att budgeten är under kontroll. Om inte, så har företaget helt enkelt inte rätt att köra tåg längre.
Ja, det är bråttom att två sina händer och lägga ifrån sig ansvaret — eller torka av det på en avskedad direktör. Svavelosande svordomar kan nu höras på båda sidor Öresund, men ilskan kan vara farlig. Den kan resa röster för totalt stopp för upphandling av tågdrift från privata sektorn. Glöm det. Europakommissionen håller just nu på att lägga fram tvingande regler för upphandling.
Något är definitivt ruttet i Danmarks tågdrift. Det ligger i hela Öresundsregionens intresse att röja upp i röran och lufta ut.
Klik her for at se dansk version af artikeln
