Kort sagt: Efter tio års experimentverkstad har Region Skåne permanentats och ansvaret för regional utveckling inom infrastruktur, näringsliv och innovationer placerats i lokala händer. Men om näringspolitiken är satt på undantag i valrörelsen till riksdagen är den helt stendöd i regionvalet.
Av Erik Olausson, nyhetschef
Tänk snabbt — vad heter regionstyrelsens ordförande? Om det tog ett tag innan Jerker Swanstein (M) trillade ut på tungan är du i gott sällskap. Medan riksdagsvalet fyller tidningssidorna är valrörelsen till regionfullmäktige mer en tillställning för de närmast sörjande. Och medan kombattanterna Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S) aldrig tycks vara mer än tre meter från en pressfotograf har deras motsvarigheter i regionpolitiken — Jerker Swanstein och Rikard Larsson (S) — betydligt tuffare att få medialt genomslag, även i Skåne.
Länets två största morgontidningar har det senaste året nämnt Fredrik Reinfeldt vid namn 770 gånger. Jerker Swanstein får nöja sig med att ha nämnts vid 97 tillfällen, varav sex gånger då han själv skrivit insändar- eller debattartiklar.
Inte heller bland väljarna väcker regionvalet några större känslor. Valdeltagandet brukar ligga 3-4 procentenheter lägre än för riksdagsvalet och någon procentenhet lägre än för kommunvalet.
Ändå är detta bortglömda val det som i vissa avseenden är det viktigaste för Skånes högteknologiska tillväxtföretag, just eftersom det är ett regionval och inget vanligt landstingsval.
Region Skånes huvuduppgift är sjukvård och kollektivtrafik. Det är hit 98 procent av den årliga budgeten på cirka 33 miljarder kronor går. Men till skillnad från andra landsting har Region Skåne och Västra Götalandsregionen sedan 1999 även ansvar för regionala utvecklingsfrågor. Allt från infrastrukturplanering till lokal innovationsstrategi hamnar därmed på regionens bord.
I reda pengar är Region Skånes verksamhet för tillväxt och utveckling liten, budgeten ligger på drygt 300 miljoner kronor om året. Men genom att gå in som medfinansiär kan regionen locka ytterligare satsningar från privata investerare, ur EU-fonder eller statliga kassakistor. Teknopol, Sydsvensk Entreprenörfond, Mobile Heights och ESS; listan kan göras lång på viktiga initiativ som Region Skåne har både ett och två fingrar med i.
Därtill bekostar Region Skåne forskning och forskningsinriktad infrastruktur inom främst medicin med cirka 725 miljoner kronor varje år. Det är inte mycket jämfört med de närmare 30 miljarder som staten lägger på forskningsfinansiering, via bland annat universiteten och Vetenskapsrådet. Å andra sidan hamnar varenda krona av regionens pengar i Skåne.
Allt kan inte heller mätas i pengar. Regionpolitikerna från höger- och vänsterblocket har den senaste mandatperioden gjort gemensam sak för att övertyga tveksamma rikspolitiker i Stockholm om nyttan med slopade gränshinder, utbyggd stambana och ytterligare en fast förbindelse över Öresund.
Men man vinner inga val på näringspolitiska frågor — en gammal sanning som fått ny aktualitet i årets uppgörelse mellan alliansen och de rödgröna. Trots företagens betydelse för ekonomisk tillväxt och sysselsättning på lång sikt är det knappast frågor om 3:12-regeln eller sänkta arbetsgivaravgifter som får blodet att koka hos allmänheten. Antalet småbarnsföräldrar kommer alltid att vara större, arbetslösheten alltid kännas mer akut och pensionärerna alltid vara lättare att locka med några hundralappar extra i plånboken.
På det lokala planet är tendensen än tydligare. Den lilla uppmärksamhet som regionvalet trots allt får ägnas nästan uteslutande åt debatt om hur mycket av vården som ska få privatiseras och om kollektivtrafiken ska bekostas med taxehöjningar eller skattepengar.
Lobbyorganisationer som Svenskt Näringsliv och Företagarna gör vad de kan för att baxa in företagsfrågorna på den politiska dagordningen men koncentrerar sig främst på riksdagsvalet. Det är förståeligt, centrala frågor om skatter, arbetsgivaravgifter och las-regler kommer även framöver att bestämmas i Stockholm. Men sedan försöket med Region Skåne nu blivit permanent lär det lokala mandatet för innovations- och näringspolitik snarare öka än minska framöver. Därför måste lobbyisterna mobilisera och de regionpolitiker som är inblandade i utvecklingsfrågor höja rösten. Om fyra år går skåningarna till sitt fjärde regionval. Låt det inte bara handla om vem som gipsar mitt benbrott och hur mycket min bussbiljett kostar.
