Kort sagt: Det finns gott om exempel i näringslivets toppskikt på personer som har för mycket att göra. Två exempel med skånsk anknytning som nu är på väg ut ur Teliasoneras hårt kritiserade styrelse är Anders Narvinger, ordförande i fem större bolag, samt Alfa Lavals vd Lars Renström. Skandalen i Teliasonera är en trigger som gör att allt fler börjat ifrågasätta direktörernas mångsyssleri.
Av Anders Haskel, gästskribent
Sedan en tid har det ryktats om att ett ledarskifte är på gång i Alfa Laval, ett av det skånska näringslivets flaggskepp. Vd Lars Renström fyller snart 62 och har lett företaget sedan hösten 2004. Han har under dessa år gjort ett till synes utmärkt jobb.
Under Renströms tid har Alfa Laval, som av många betraktas som ett av Sveriges mest välskötta företag, dubblat omsättningen. Det har skett genom organisk tillväxt, inte minst på tillväxtmarknader i Asien, samt genom flera lyckade företagsköp. Vinsten har stigit ännu snabbare. Dessutom har aktien utklassat såväl många jämförbara börsbolag som börsindex i stort.
Ändå börjar det bli dags för Lars Renström att ägna sin tid åt annat, inte minst eftersom det är uppenbart att han tillhör dem i svenskt näringsliv som har uppdrag han inte borde haft i kombination med sitt heltidsarbete som vd för ett stort börsföretag.
Sedan 2009 ingår Lars Renström i hårt kritiserade Teliasoneras styrelse. Nu står det klart att han försvinner i den stora omstöpning av telekombolagets styrelse som presenterades idag på morgonen. Mest tacksamma för det ska kanske aktieägarna i Assa Abloy vara, eftersom Lars Renström kommer att få mer tid till sitt viktiga uppdrag som ordförande i bolaget som han haft sedan knappt ett år.
Lars Renström behöver inte leta särskilt länge bland sina kontakter för att hitta en styrelsekollega som rimligen måste haft stora svårigheter att göra rätt prioriteringar under de senaste åren. Jag tänker på Teliasoneras avgående ordförande Anders Narvinger. Utöver Teliauppdraget är Anders Narvinger ordförande i Alfa Laval och Trelleborg, där han för övrigt kommer att lämna det senare vid vårens bolagsstämma. Dessutom leder Anders Narvinger styrelsearbetet i två förhållandevis stora riskkapitalägda bolag.
Att kombinera jobbet som börs-vd med ett styrelseuppdrag i ett annat större bolag kan vara okej. Det ger värdefulla inblickar och erfarenheter i en annan bransch och i ett annat bolag. Men att överhuvudtaget kombinera ett tungt vd-uppdrag med en ordföranderoll i ett annat publikt företag är ett mycket tveksamt upplägg.
Det hela ställs på sin spets i krissituationer som nu senast i Teliasonera där hundratusentals aktieägare säkert förväntar sig att enskilda ledamöter ska lägga rejäl kraft på ett uppdrag som ger dem 450.000 kronor i årligt arvode, ett belopp som ligger en bit över vad många svenskar kan räkna in som årlig heltidslön.
Flera intressenter på den svenska aktiemarknaden har efterhand blivit allt mer kritiska till mångsyssleriet. Småspararnas intresseorganisation Aktiespararnas Riksförbund kommer att i högre grad skärskåda styrelsens engagemang i samband med vårens årsstämmor. Förbundet är av uppfattningen att många styrelseledamöter helt enkelt har för mycket att göra. För en ledamot kan det vara okej att sitta i fem-sex styrelser enligt Aktiespararna. Men det förutsätter rimligen att ledamoten inte samtidigt har ett operativt heltidsjobb.
I Svensk kod för bolagsstyrning, som börsbolagen vägleds av, uttrycks det inte lika tydligt men det står svart på vitt att styrelsen ska ha en storlek och sammansättning som säkerställer dess förmåga att förvalta bolagets angelägenheter med integritet och effektivitet samt att styrelseledamot ska ägna uppdraget den tid och omsorg och tillägna sig den kunskap som erfordras för att tillvarata bolagets och dess ägares intresse.
Kännetecknande för styrelseuppdrag, och det gäller i synnerhet ordförandeposten, är att arbetsbördan kan variera kraftigt över tiden. Det finns gott om folk i svenska styrelserum som har för många uppdrag för att det ska kunna fungera bra i alla lägen.
Det kan också nämnas att Lars Renström bland skånska vd:ar på börsens storbolagslista är ensam om att sitta på tunga uppdrag vid sidan vd-jobbet. Ingen i trion Peter Nilsson i Trelleborg, Ray Mauritsson i Axis eller Jan Johansson i Peab ägnar sig åt den typ av mångsyssleri som nu utsätts för berättigad kritik.
