Kort sagt: Tiden att se den offentliga sektorn som en motståndare till näringslivet är över. Tvärtom är den en gigantisk köpare av datorer, IT-service, klimatlösningar, medicinteknik, läkemedel med mera. Problemet är att små- och mellanstora företag inte är konkurrenskraftiga nog – och inte inställda på att korsa Öresund. Men danska SKI börjar nu med mer flexibla inköp.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Det är lätt att bli trött när man hör talas om offentliga inköp och upphandlingar. Riktigt illa blir det över vissa trösklelvärden för de byråkratiska EU-upphandlingarna. Men hör här: Offentliga inköpare i Danmark köper varor och tjänster från näringslivet för 380 miljarder danska kronor om året. I Sverige köper den offentliga sektorn in varor och tjänster för över 700 miljarder svenska kronor om året, enligt organisationen Sveriges Offentliga Inköpare. Det är enorma inköp. Och den offentliga sektorn klarar sig inte utan näringslivets innovationskraft.
Därför är det problematiskt att offentliga inköp inte nödvändigtvis stöttar den innovation som regionens små och mellanstora företag kan bidra med. Och alltför sällan sker det över Öresund. Undantaget större EU-upphandlingar finns det exempelvis inga krav på att upphandlingar ska översättas till bland annat engelska. Hur ska exempelvis ett litet skånskt företag hitta en upphandling i Danmark?
Något nytt är på väg från SKI – Statens och Kommunernas Inköpsservice – i Köpenhamn. Organisationen gör nu en både en insats för att få fler småföretag som leverantörer och de ser en väg ut ur den fastlåsta situationen där utländska företag i stort sett inte får några beställningar alls. SKI, som ägs av staten och kommunerna, skapades för att samla deras beställningar. Det vill säga, beställningarna samlas till en större volym, priserna pressas ned, miljökrav konsolideras och EU-reglerna bakas in från början. Alltså en offentlig samling av inköp till flera kunder.
Ofta hanteras gigantiska beställningar inom så kallade ramavtal, där kraven på leverantörerna är likadana. Bara på ramavtal omsatte SKI över 12 miljarder danska kronor förra året, en ökning med 20 procent. Ramavtalen har bara den obehagliga egenskapen att avtalsperioden är fast – normalt fyra till fem år – och nya leverantörer kan inte ansöka om att få vara med förrän till nästa avtalsperiod. Dessutom har produkterna också varit låsta: Det offentliga kan bara beställa precis det som ingår i ramavtalen. Inte nya innovativa produkter som kan dyka upp under ramavtalens löptid.
Så vad har SKI gjort? De har skapat ”det dynamiska inköpssystemet” som komplement till ramavtalen. SKI är i full gång att utveckla digitala verktyg, så att nya leverantörer kan komma in i löpande avtal med nya produkter – utan att avtalen löper ut.
Det passar de mindre verksamheternas natur att inköpssystemet blir mer flexibelt. Preliminärt ska det utvecklas dynamiska inköpssystem för inköp av bilar, digitala läromedel, hissmodernisering, standardmjukvara och audio-video-lösningar. Andelen företag med färre än 50 anställda har ökat sex år i rad i SKI:s avtal – till följd av dynamiska inköpssystem.
Så hur går det till exempel för skånska företag? Just nu finns det i stort sett inga skånska leverantörer, men alla europeiska företag kan delta i SKI:s upphandlingar. En logistikuppgift ingår i beställningarna: Man ska kunna distribuera i Danmark – och för hälsoprodukter ingår ofta en utbildningsinsats, exempelvis för sjuksköterskor. Några upphandlingar kräver också att utländska företag ska vara etablerade även i Danmark för att kunna stå för service. Och när upphandlingen är på danska så ska någon kunna läsa materialet.
Det är inte omöjligt för skånska företag att bli leverantörer. Och avtalen är så gigantiska att de borde vara attraktiva.
