Kort sagt: Om några veckor anordnar svenska och danska Europarörelsen ett heldagsseminarium i Lund om EU-politik i Greater Copenhagen. Det är en liten händelse, men med stort symbolvärde. Perspektiven för Europa hänger tätt samman med perspektiven för vår region. Och någon måste gå i bräschen.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Klik her for at se dansk version af analysen
Samarbetet över sundet samt svensk och dansk EU-debatt står i fokus när danska Europabevægelse åker på endagstripp till Lund och träffar systerorganisationen Svenska Europarörelsen.
Mötet lär knappast generera några stora rubriker i medierna. Som debatten förs just nu utmålas nämligen EU-arbetet som bortkastad tid. Brexit har punkterat den inre marknaden och kastat skuggor över idén med varornas, kapitalets och arbetskraftens fria rörlighet. EU verkar vara maktlöst när det handlar om att lösa problem inom miljöpolitiken eller ekonomi. Och flyktingkrisen har visat har tandlös unionen är i migrationsfrågor.
Det finns korn av sanning i allt det här. Men det är inte hela sanningen. Minnet är kort när det gäller grundtanken bakom unionen. EU är först och främst ett fredsprojekt och bara i andra hand ett ekonomiskt projekt. Bortsett från Balkankriget på 1990-talet har de senaste 70 åren varit de fredligaste i Europas historia. I dag är utvecklingen i länder som Serbien, Albanien och Makedonien på väg åt rätt håll tack vare den morot som ett EU-medlemskap innebär.
Man ska inte vara okritisk inför EU:s byråkrati eller naivt tro att lösningarna är lätta. Men om inte unionen fanns hade vi varit tvungna att uppfinna den. I en globaliserad värld är det svårt att klara sig på egen hand utan Norges olja eller Schweiz banksektor. Se bara på det brittiska pundet störtdykningen och den politiska baksmällan efter Brexit-omröstningen.
Allt detta känner Svenska Europarörelsen och Europabevægelsen från Själland väl till inför sitt möte. Det nya, och det viktiga, är programpunkten om ”Greater Copenhagen i en europeisk kontext”.
Det är på tiden att någon tar upp det. Medan det fortfarande var inne att hävda att EU kan användas till att få saker gjorda nämndes Öresundsregionen ofta som en mönsterregion och förebild för den inre marknaden. Det var innan Øresundskomiteen bröt ihop och begravdes.
Nu har vi ett nytt begrepp och nya, näringslivsinriktade målsättningar med Greater Copenhagen. Det är dags att slå fast som ett nytt mål att vi åter ska bli en mönsterregion. Det vi redan kämpar för passar nämligen väl in i schablonbilden för den inre marknaden: fri rörlighet för arbetskraften, studenterna och investeringarna samt en smidig infrastruktur.
Gränskontrollerna som infördes i vintras flyttar oss istället tillbaka i tiden och går dessutom emot EU:s grundbult om fri rörlighet. Därför bör vi i regionen pressa på för att få politikerna att fokusera på EU:s yttre gränser, inte de inre.
Det finns ljusglimtar. Som ReproUnion, ett samarbetsprojekt inom fertilitetsbehandling som inkluderar tolv forskningscenter, Köpenhamns och Lunds universitet, regionerna, Medicon Valley Alliance och läkemedelsbolaget Ferring. Max IV och ESS är andra exempel på initiativ som pekar mot en mönsterregion för EU, något som ännu ingen gjort politik av på allvar. Därför ska Europarörelsen i Danmark och Sverige ha beröm. Tack och lov för att någon går först.
