Kort sagt: Som Rapidus kunde berätta igår har Skåne klarat strukturomställningen från tillverkningsindustri till nya teknik- och tjänsteföretag sämre än riket i övrigt. Det innebär inte att vi är dåliga, men vi behöver ett nytt avstamp mot framtiden.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Att Skåne inte är bäst i klassen vad gäller tillväxt stod klart redan i OECD:s territorial review från 2011. Nu har analytikerna borrat ner sig i detaljerna för att ta reda på varför.
Bortom alla forskningsparker, riskkapitalbolag och ett innovationssystem i världsklass har den gamla industrin tuffat på i det tysta. Eller egentligen, den har inte tuffat på alls lika bra som i Stockholm och Göteborg.
Detta har haft en jättebetydelse för vår bruttoregionprodukt, som i relation till antal sysselsatta i Skåne utvecklats sämre än landet som helhet.
Strukturomställningen från tillverkningsindustri till tjänsteföretag är inget unikt skånskt fenomen. Diagrammet nedan visar hur sysselsättningen i Sverige förskjutits från tillverkning till tjänstesektor sedan 60-talet. Bilderna kommer från den nya rapporten Tillverkning, tjänster och tillväxt från Region Skåne/WSP.
Nästa diagram visar den svagare BRP-utveckling per sysselsatt som Skåne haft. Oroväckande är att gapet gentemot andra storstäder ser ut att öka, trots att vi tveklöst har en större dynamik i regionen sedan Öresundsbron öppnade.
Tillverkningsindustrin svarar totalt sett för tjugo procent av Skånes bruttoregionprodukt. Inräknat underleverantörer sysselsätts 110.000 personer inom industrin och den dominerar dessutom vår export.
Dock är skånsk tillverkningsindustri mer arbetsintensiv och mindre kunskapsbaserad än den i exempelvis Stockholm. Detta är en paradox med tanke på att vi har landets största universitet. Tyvärr förefaller det vara närmast skilda världar mellan de lärde i Lund och fabriksgolven.
Det står helt klart att de nya teknik- och tjänsteföretagen inte lyckats kompensera för den sämre produktiviteten inom industrisektorn. Region Skånes analytiker slår också fast att den FoU-verksamhet som exempelvis Ericsson och Sony Mobile bedriver i Lund inte ger så värst mycket avkastning i BRP räknat.
Allt detta låter ju förfärligt och sätter senaste årens konjunktursvacka i ett betydligt mjukare ljus.
Samtidigt ska vi tänka på att även om Skåne underpresterat i BRP sedan mitten av nittiotalet så ligger vi faktiskt hyggligt till i ett internationellt perspektiv. Vi tillhör enkelt uttryckt de lite sämre bland de bästa.
Trenden att industriföretag outsourcar och lägger ut jobb på underkonsulter lär fortsätta, inte minst om den starka svenska kronan består. Men lågkostnadsländer som Kina och Indien blir allt smartare och tar nu också upp kampen på kompetensområdet.
Det är avgörande för Skåne att vi lyckas sy ihop gammal och ny kunskap för att knapra igen gapet gentemot Stockholm och Göteborg. Det gäller att frigöra dynamiken i skärningspunkterna mellan etablerad industri och uppstickare.
Vi kan inte sitta och vänta på nästa Axis eller QlikTech som ska komma och frälsa oss med en briljant idé. Det gäller att bygga på det vi redan har. Förutsättningarna rymmer mer än att vara halvbra.
Innovationssystemet har på senare tid bjudit in det stora näringslivet för samverkan under parollen öppen innovation. Men det gäller också för trotjänarna ute i industrin att börja tänka i nya banor för att förbättra sin konkurrenskraft.
Här kan intresseorganisationer som Svenskt Näringsliv och Företagarna spela en viktig roll, genom att lyfta blicken från gammelfrågorna om bolagsskatt och anställningsformer till andra övergripande villkor för att vitalisera företagen. Det handlar om att locka hit internationell spetskompetens, men även om fördjupad samverkan med akademin.
