Kort sagt: Skandinaviens försök att få en europeisk jätteanläggning för neutronforskning till Lund blir det verkliga testet på samarbetsviljan i Öresundsregionen.
Oavsett var anläggningen slutligen hamnar har regionen allt att vinna redan under själva ansökningsprocessen, men frågan är om intresset är ömsesidigt.
Samtidigt blir det en prövning för politiker i Skåne och Lund när det gäller engagemanget i näringslivsfrågor.
Av Thomas Frostberg
En europeisk forskningsanläggning täckande en yta på drygt en kvadratkilometer. En investering i storleksordningen 15 miljarder svenska kronor. Utan överdrift något helt enormt.
European Spallation Source (ESS) med minst 400 anställda. Dessutom 4.000-6.000 gästforskare på kortare eller längre besök varje år. Motsvarigheter bara i USA och Japan.
En PR- och prestigevinst utan jämförelse om anläggningen hamnar i Öresundsregionen.
Rapidus slutsats är att mycket går att vinna redan under själva ansökningsprocessen – förutsatt att regionens olika aktörer lever upp till festtalen om samarbete över Sundet för att locka hit utländska investeringar. Det kommer att finnas mängder av tillfällen att marknadsföra Öresundsregionens styrkor internationellt innan beslutet om var anläggningen ska ligga fattas i slutet av nästa år.
Ska Skandinavien ha någon som helst chans måste det råda enighet internt. Hittills har forskarsammanslutningar i Sverige, Danmark och Norge tillsammans med bland annat de ledande universiteten i Skåne och på Själland ställt sig bakom att Lund är Skandinaviens kandidat som ska slåss mot Tyskland, Frankrike och Storbritannien.
Men nyligen lanserades Danmark som alternativ placering i den danska affärstidningen Børsen. Byggesocietetets landsformand Lars Heilesen vill ha anläggningen till Ørestaden. Tre sidor ägnades åt frågan under rubriken Gigant-projekt på vej til Danmark.
Beslutet är en mellanstatlig historia i Europa, utanför de vanlig EU-ramarna. Kandidaturen måste därför snarast förankras på regeringsnivå på båda sidor av Sundet och hos aktörer som Invest in Sweden Agency och Invest in Denmark.
Region Skåne och de skånska kommunerna är redan med i förberedelserna, men även om placeringen blir Lund är satsningen avgörande för hela Öresundsregionen. Ansökan bygger på de goda kommunikationerna till och inom regionen (när får vi ordning på Öresundstågen?) och på anknytningen till forskning och näringsliv både på Själland och i Skåne.
Skånska politiker visar i liknande sammanhang en stark tro, närmast en övertro, på danska organisationers intresse för att dra utländska investeringar även till den svenska sidan av Öresund. Vi är skeptiska. Copenhagen Capacity talar gärna om Öresund, men menar förmodligen Själland.
En ärligt menad satsning från Cop Cap på att få ESS till Öresund och Lund är ett perfekt tillfälle att visa att vi har fel. Hittills har organisationen inte gjort några stora ansträngningar, enligt Aleksandar Matic, projektledare för ESS-Scandinavia.
— De har inte visat sig aktivt intresserade över huvud taget.
Till sist två kommentarer om det regionala och lokala intresset för näringslivsfrågor bland politiker i Skåne och Lund:
Ansökningsprocessen blir en utmaning för de nya arbetsformer som just nu diskuteras för att Skåne ska bli bättre på att locka till sig och ta hand om potentiella utländska investeringar (se mer i Rapidus nästa vecka). Enstaka kommuners rädsla för att hamna i bakvattnet får inte förhindra en offensiv satsning.
Politikerna i Lund måste också på allvar börja intressera sig för näringslivsfrågor. Det brukar elakt – men sant? – sägas att Lund har fått Ideon trots politikernas ointresse. En satsning på ESS förutsätter ett helt annat engagemang för det lokala näringslivet. Annars kommer näringslivschefen Peter Sörbom aldrig att få se sin dröm om Lund Science City med Ideon, Brunnshög och ESS gå i uppfyllelse.
