Rapidus snabbanalys Innovationssystemet har tappat siktet på den goda idén från i torsdags väckte många känslor. Här är ett par av debattinläggen efter artikeln, som du hittar i sin helhet här.
Johan Mårtensson, Packbridge:
Bra artikel om hur Roskildefestivalen kommer fram till nya intressanta lösningar på sina problem.
Företag måste sluta begränsa sig inom befintliga ramar och nätverk . Världen blir mer och mer global, och genom digitala nätverk och plattformar kan man nu mer effektivt samla in och ta del av mer kunskap än man kunnat göra tidigare. De vanliga stage-gate och systematiska processerna räcker inte för att driva fram innovationer och är oftast ineffektiva och förhalar möjligheterna.
Utmaningsdriven öppen innovation ger företag möjligheten att komplettera den interna kunskapen och på så vis tillsammans med andra skapa nya innovationer och affärsmöjligheter.
På OpenUp, som drivs av Packbridge och Livsmedelsakademin, jobbar vi för att förändra livsmedels- och förpackningsbranschen genom att ge företagen och innovatören möjlighet att utmana, nätverka och utveckla ihop. Jag tror att detta sätt att jobba kommer växa sig viktigare framöver och hoppas att branschen vågar prova.
Anders Dellson, Teknopol:
Keld sätter fingret på en av de viktigaste roller som det offentliga kan spela för att skapa innovation: den som kund. Idén är knappast ny och exemplen är många: Ericsson har historiskt sett vuxit fram i symbios med Televerket. USA använder sin försvarsbudget för att i stor skala köpa in innovativa lösningar från både nya och gamla företag.
I Skåne är det främst Region Skåne och de 33 kommunerna som skulle kunna bidra stort till tillväxten av nya företag genom att just vara bra kravställande kunder med konkreta behov. Bara Region Skåne köper in varor och tjänster för över 17 miljarder kronor per år.
Bland innovationsstrateger kallas detta för “innovationsupphandling” och är något som alla tycks vilja göra mera av, men som få vet riktigt hur det ska gå till. Och det är ett komplicerat fält. Carema-skandalen illustrerar väl vad som kan hända om man inte har både hängslen och livrem och minimerar riskerna i offentlig upphandling. Denna riskaversion kan ofta stå i konflikt med de friare former av upphandlingar som till exempel Roskildefestivalen tycks ha lyckats väl med.
Men det finns goda exempel. Inom den brittiska sjukvården har man lyckats få till lyckade innovationsupphandlingar – på tredje försöket, efter två omgångar och många år av misslyckanden. Den goda nyheten är att det pågår flera initiativ inom Region Skåne till innovationsupphandlingar och att frågan prioriteras högt av den politiska ledningen.
Jag vill uppmana Regionens politiker att fortsätta prioritera och resurssätta dessa initiativ högt. Det innebär stora utmaningar framför allt i genomförandet; man måste börja jobba radikalt annorlunda än tidigare, kanske i helt nya organisationer. Jag är övertygad om att detta är det mest värdefulla – alla kategorier – som Region Skåne kan göra för att bidra till tillväxt av nya företag i regionen.
Även många stora privata företag hade haft mycket att tjäna på att blir duktigare på att hitta nya innovativa lösningar hos mindre företag. Men det får bli en helt annan artikel.
