Kort sagt: Den svaga svenska kronan har varit en turbo för Öresundsintegrationen senaste åren. Nu är kicken över, i och med att valutan åter stärkts. Men den tillfälliga extrakraften har rivit många mentala barriärer.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Det känns som att integrationsarbetet bara lallar på, sa Öresundsbrons VD Caroline Ullman-Hammer i en intervju för ett par veckor sedan. Och visst finns det saker som pekar i den riktningen.
Rapidus kunde i går avslöja siffror som visar att antalet svenskar som arbetar i Danmark nu minskar, för första gången sedan mätningarna startade 2004. I fjol var också första året som resandet över Bron inte ökade.
Trafiknedgången förklaras delvis av snökaoset som emellanåt gjorde vägarna oframkomliga, men det finns också en grundläggande ekonomisk faktor — konjunkturen.
Den tidigare så glödheta arbetsmarknaden i Danmark har svalnat. Det har varit en allmän press nedåt på såväl privat- som företagsekonomi. Dessutom saknas nu den draghjälp som den svaga svenska kronan varit för integrationen sedan slutet av 2008.
Kronan är nere på de lägsta nivåerna sedan Bron öppnades, cirka 1,18 SEK/DKK. Från toppnoteringen 2009 har kursen fallit med en fjärdedel.
Nationalekonomiskt sett är det gott. Visserligen gynnas exportföretag av en låg krona, men på sikt finns risk att konkurrenskraften urholkas. Vidare ger en låg krona dyra utlandsresor och dyr import. Svajig valuta tillför osäkerhet i investeringsbeslut.
I Öresundsregionen har det danska styrkeövertaget haft effekter på en rad områden.
* Danskar har köpt relativt sett billiga hus och bosatt sig i Sverige.
* Många svenskar, inte minst ungdomar, har kunnat ta välavlönade jobb i Danmark.
* Köpenhamnare har vallfärdat till Skåne för att shoppa och turista.
Allt detta har lett till naturlig interaktion mellan Öresundsborna, driven av marknadens strävan efter jämvikt. Nu är valutaskillnaden mindre och därigenom väger också flera vardagliga skäl till att agera på tvärs lättare.
Givetvis är det inte bara valutan som gjort att svenskar tagit jobb i Danmark senaste åren. Den största drivkraften är det faktum att det funnits ett arbete på andra sidan Sundet och att det varit möjligt att ta.
Just rörligheten på arbetsmarknaden kommer att vara avgörande för regionens framtida förmåga att hävda sig internationellt. Exempel; när världens bästa forskare ska lockas till ESS blir en viktig sak att deras respektive kan erbjudas ett intressant jobb. Med en större sammanhängande arbetsmarknad ökar de möjligheterna.
Den närmaste tiden kommer styrkan i fler av de underliggande och mer långsiktiga integrationskrafterna att prövas.
Intresset för frågan är på topp. I måndags samlade Gränshinderforum och Öresundskomiteen politiker och tjänstemän från högsta nivå i Köpenhamn för att konferera om tillväxten vid Sundet.
Känslorna gick varma, men politikerna var rörande överens om att nästa steg i det dansk/svenska utbytet nu ska tas. Att det sedan tar en sådan erbarmlig tid att skrota gränshinder får Rapidus återkomma till.
Politikerna menar att ett väsentligt problem suttit i huvudet på folk, inte minst danskar, som inte insett att vi har större möjligheter tillsammans. Här tror jag åren med valutatrimmad vardagsintegration hjälpt till att en gång för alla bryta ner de tunga mentala barriärerna.
Vi ska inte underskatta kraften i en lyckad shoppingtur för att sätta Öresundsregionen på världskartan.
Visst verkar den stärkta svenska valutan hämmande på integrationen på kort sikt, men i det stora hela är det Danmarks och Sveriges förenade konkurrenskraft som räknas. Då är utvecklingen med en starkare svensk krona positiv, för alla.
