Kort sagt: En rad faktorer gör att det ännu dröjer flera år innan vi kan få se enklare skatteregler i Öresundsregionen. När Leif Pagrotsky kommer till frukostmöte med Rapidus och SEB i Malmö väntas klarare och bättre svar på varför inget hänt och hur det slutligen ska kunna bli några förändringar.
Av Thomas Frostberg och Jan Wifstrand
När Rapidus bjuder in till frukostmöte brukar det sluta med lapp på luckan. Men den rusning som gäller när Sveriges handelsminister Leif Pagrotsky ställer upp för oss och Club Öresund på tisdag har vi aldrig skådat. Vi lär behöva inkastare typ Tokyos tunnelbana för att kunna hysa alla anmälda.
Vad är skälet till detta enorma intresse för en frekvent synlig och citerad politiker som Leif Pagrotsky?
Är det att han är regeringens svar på svenska TV-kocken Tina Nordström, när han lagar vitlöksspäckat lamm i TV4? Eller är det att han på särskilt skickligt sätt driver lilla Sveriges intressen i världshandelsspelet? Eller är det möjligen det gamla skånska mindervärdeskomplexet – riktigt fint blir det inte förrän det kommer någon viktig höjdare från Stockholm?
Eller är det för att en hel hop av regionens viktiga beslutsfattare, från Sven Landelius till Michael Mathiesen, är frustrerade över att Öresundsbarriärerna idag är precis desamma som när Pagrotsky började tala om dem någon gång förra seklet? Är det integrationsångest?
Kanske det sistnämnda. Då kan det vara bra att redan nu ha förutsättningarna klara för sig.
För trots alla ambitioner och politiska löften: Det blir inga nya skatteregler för Öresundspendlare förrän 1 januari 2004. Tidigast.
De båda regeringarnas utredare har ännu inte lyckats hitta en modell som är tillräckligt enkel att begripa och som samtidigt ger någorlunda rättvis fördelning av skatteintäkter och offentliga utgifter mellan länderna.
Tiden för den svenska regeringen att lämna en proposition i skattefrågan till riksdagen före höstens val gick ut i mars. Även om socialdemokraterna troligen fortsätter styra Sverige blir det omöjligt att under hösten hinna finslipa ett förslag utifrån en politisk överenskommelse (om det finns någon), skicka det på remiss och sedan skriva en proposition som kan godkännas av riksdagen före årsskiftet.
Samtidigt övertar Danmark ordförandeskapet i EU vid halvårsskiftet. Det innebär inte att allt annat arbete i ministerierna avstannar, men skattefrågan blir inte den högst prioriterade.
Eftersom ett nytt skattesystem inte kan införas mitt under ett inkomstår dröjer det åtminstone till 2004 innan skatteproblemet får sin lösning.
Hur kunde det gå så? Varför tog ingen tag i frågan tidigare? Förklaringen är att regeringarna i det längsta drev linjen att problemen skulle informeras bort. Stora kartläggningar av skillnader i systemen gjordes inför broinvigningen, men tog sikte på att bygga upp informationscentraler – inte på att ändra reglerna.
Kanske var det för att det tidigt fanns en insikt om att systemen skiljer sig åt så mycket att det är omöjligt att samordna dem. Men 97-procentiga skatteeffekter har tvingat fram en politisk kursändring, som blev offentlig i oktober. Då lovade handelsminister Leif Pagrotsky och dåvarande erhvervsminister Ole Stavad en lösning före nyår. Trodde de ens själva på det?
Det senast utläckta förslaget, att låta varje pendlare själv välja vilket system hon vill tillhöra, lär inte heller bli verklighet, erfar Rapidus. Det må låta smidigt, men är inte så enkelt i praktiken. Dessutom strider det mot grunderna i de flesta skattesystem att låta medborgarna själva välja var och hur de vill skatta. Effekten riskerar att bli rent kalkylerade byten mellan systemen i olika skeden av livet. Det är inte vad integration handlar om.
Så på tisdag, Leif Pagrotsky, måste du ge tydligare besked om hur problemen ska hanteras, så att vi åtminstone kan få ett bättre system i Öresund under detta decennium.
Finns en realistisk väg mot en skattehantering i harmoni mellan Danmark och Sverige?
Och har den snart inte så nya danska regeringen, just därför att den är ny, kamouflerat ett betydande ointresse för integration i Öresund?
Har Leif Pagrotsky själv, sittandes 60 mil ifrån den aktuella regionen, egentligen Öresundsfrågorna särskilt högt på dagordningen?
Och så bropriserna:
För att citera Sten Wandel från LTH i Lund, som skickat in sin fråga i förväg: Vilka samband finns mellan Öresundsregionens utveckling och avgifterna på Öresundsbron?
Och mera därtill. Väl mött.
