Kort sagt: Förlamningen är närmast total vad gäller nysatsningar i seedfasen och andra fasen för startups. Både biotek- och IT-företag av lovande snitt riskerar att gå under i förtid på grund av den bristande långsiktigheten hos de tunga aktörerna.
Vad värre är, när det privata kapitalet håller igen motverkar det även offentliga insatser enligt det svenska systemet. Och krisen i 2M Invest används redan som ett felutnyttjat argument mot offensiva satsningar i näringslivet.
Av Thomas Frostberg och Jan Wifstrand
Förlåt, men riskparalysi?
För att beskriva den nu närmast förlamade riskkapitalmarknaden tillåter vi oss ett något kryptiskt uttryck, bara för att väcka en tanke. För det är förfärande litet som sker för att bryta den negativa trenden vad gäller nysatsningar på företag med potens.
Paralysin, det är ett krampartat stillestånd där aktörerna har gjort en sådan tvärvändning att pendeln har slagit över åt andra hållet. Nu blåses bubblorna inåt i stället.
I senaste rapporten från Svenska Riskkapitalföreningen, som försöker sig på skönmålande formuleringar kring ett mycket deppigt tillstånd, kan man läsa att satsningarna i seedfasen minskar för fjärde kvartalet i rad. De 88 företagen i undersökningen investerade bara 24 miljoner svenska kronor i denna tidiga fas under fjärde kvartalet. Det är ett mycket lågt belopp. En allt större andel av investeringarna görs i stället i expansionsfasen och för att hålla befintliga portföljbolag under armarna. Ett par bedömare på marknaden (riskkapitalister) som Rapidus talat med tror att trenden fortsätter.
Problemet är att det minskade intresset för seedinvesteringar även hämmar de offentligt finansierade aktörer som ska jämna ut obalanserna på riskkapitalmarknaden. Åtminstone i Sverige – det danska systemet med innovationsmiljøer tycks fungera bättre, vilket Rapidus återkommer till i en analys efter påsk.
Statliga Industrifonden, som sedan årsskiftet övertagit ansvaret för såddinvesteringar från Nutek, får bara gå in med halva beloppet i en emission. Det innebär att en entreprenör som söker pengar från Industrifonden måste ha klartecken från en privat investerare – på en marknad som är allt mindre intresserad av den typ av investeringar som Industrifonden är tänkt att balansera!
Saken blir inte bättre av att samarbetet mellan Nutek och Industrifonden redan tycks knaka i fogarna. Industrifondens vicedirektör Lennart Samuelsson kallar de gamla Nutek-anslagen för kravlösa och ansiktslösa. I den nya regin gäller ökade krav på affärsmässighet och avkastning, uttalanden som signalerar tuffare tag och som Nutek kallar för olyckliga.
Låt oss bara konstatera att tidpunkten inte är den bästa för interna bråk. Oavsett om man gillar offentliga initiativ på riskkapitalmarknaden eller inte är det viktigt att de resurser som trots allt finns utnyttjas på bästa sätt.
Någon dansk färsk statistik finns inte för närvarande. Fokus i medierna hamnar i stället på 2M Invest, som under en tid kämpat med en kris som i dagarna får sin lösning eller sitt slut. Det farliga är den självuppfyllande profetia som de agerande institutionerna står för när var och en ska skydda sitt.
2M Invest är inte ett typexempel på det uppblåsta börsvärdesbyggande som redan rensats ut på många håll. Det är ett litet imperium byggt med tanke och strategi, där flera av portföljbolagen redan är hyfsat starka med koncept som har goda förutsättningar. Men vem kan stå emot den press som uppstår när marknaden tävlar om att baissa möjligheterna? Dessutom är det ynkligt att se hur vissa journalister som inte följt bolaget nu plötsligt anser sig veta hur dåligt skaparen Michael Mathiesen agerat.
Att den ansedde Lars Kolind gått in som styrelseordförande i bolaget kanske kan vara den förtroendeyttring som vänder situationen. Det vore olyckligt om Danmarks mest spännande aktör inom IT-investeringar nu ska användas som ännu ett destruktivt vad var det jag sa-exempel. Det behövs fler personer med Michael Mathiesens attityd i Öresunds näringsliv, inte färre.
