Kort sagt: Ju mera som kommer fram, desto större blir skandalen kring ABB och merparten av den svenska storföretagsvärlden. Vi åser ett Wallenbergimperium och en företagskultur i djupt förfall. Nu måste debatten vidta om hur små och medelstora företag kan bygga den nya anda i näringslivet som behövs. Men då måste villkoren radikalt förändras. Det gäller inte minst i Öresundsregionen.
Av Jan Wifstrand
Har ABB-affären, med de aningslösa pensionsavtalen, något med Skåne eller Själland att göra?
Nej.
Men ändå ja, i ett större perspektiv.
För vem vet hur många jobb som hotas i Lund eller i Köpenhamn om nästa företag med liknande golden handshakes av svindelkaraktär är AstraZeneca eller Ericsson?? Och vilka liknande skandaler i vår omgivning ligger ännu oavslöjade?
I Danmark kan ilskan väckas, som exempelvis nu i seafoodkoncernen Royal Greenland, av vederlagssummor på 10 eller 15 miljoner. I svenska medier har det skrivits otaliga artiklar den senaste tiden om de gyllene avtalen som gäller MILJARDBELOPP till ABB-ordföranden Percy Barnevik och hans kumpan Göran Lindahl.
Det har redan skrivits spaltmil. Ändå måste Rapidus ta sig friheten att tillföra några aspekter. För det som sker är ytterst viktigt vad gäller synen på företagande och tillväxt.
Det finns de som hävdar att storföretagsledarnas rufflande av det här slaget inte berör den lille, som står utanför ägandet och makten i ABB. Inget kan vara mera felaktigt. Flata aktieägare kanske får ta de risker som finns, men själv skulle jag vara djupt oroad om jag
a) var en av 160.000 anställda i ABB, Percy Barnevik har ju åsamkat företaget en imageskada som kan få oöverblickbara följder.
b) var affärspartner eller underleverantör till ABB, ett sjunkande skepp.
c) hade relationer med ett företag där denna totala brist på omdöme fått fäste i styrelserummet (många är smittade).
Den debatt som hittills förts är delvis ny, men inte överraskande. Ny på det viset att den häftiga ilskan inte längre är en klassfråga. Det är snarare så att de starkaste reaktionerna kommer från de små företagarna, som ser förrädare i sina stora kolleger.
Samtidigt överraskar det föga när näringslivets och politikens motsvarighet till journalistdrev drar på, efter avslöjandena.
Först får vi se pinsamma läppryckningar från toppcheferna i Wallenbergsfären, som helt enkelt måste skylla ifrån sig och fördöma sin tidigare idol. Sedan kommer politikerna. Så kommer näringslivets allmänt hållningslösa organisationer och stämmer in, för om bara någon kastat första stenen bör man ju delta.
Sist kommer fondförvaltarna i Alecta, Robur och Fjärde AP-fonden och spär på. När alla andra gapat vågar även dessa de sista medlöparna på ynkryggarnas estrad ta till orda.
Det är ungefär som mobbning i småskolan.
Men nu räcker det. Nu behövs det en helt ny och genomgripande diskussion. Här måste ledande politiker och näringslivets nersolkade företrädare ta sig samman och inse att det är undervegetationen av små och medelstora företag som är framtiden. Dessa företag är på otaliga sätt missgynnade.
Dels måste skattesystemen genomgripande förändras för djärva nyföretagare. Och då talar vi inte primärt om marginalskatterna, utan om andra villkor för entreprenörer som vill och orkar bygga upp något på egen hand.
Dels måste statusen och synen på småföretagaren i grunden förändras. Den som skapar något nytt, nya jobb, driver en växande verksamhet utan svinaktig girighet för egen del, den som bidrar med nytänkande och initiativkraft måste få opinionsbildarnas starka uppmärksamhet och uppskattning.
Detta är en extremt viktig uppgift för våra politiker, i stället för att sitta i de slutna rummen med fackpampar och gammelkapitalister och klia ryggar.
Inte minst gäller det i Öresundsregionen, men såklart i hela Sverige och Danmark. Betänk att det här i regionen vimlar av företagare som satsat enorma mängder kapital, tid och energi på att bygga upp nya framtidsverksamheter, under tuffa villkor. Det är dessa, inte de etablerade girigbukarna, som ska rädda vårt välstånd.
Att göra en Barnevik kommer för lång tid att vara liktydigt med sol- och vårande i näringslivets toppskikt. Affären är alldeles oerhörd i sitt slag.
Att inte vara och helst inte synas. Kanske blir det Wallenbergarnas sista ord. Framtiden tillhör ett helt annat garde.
