Av Keld Broksø
Medan Danmark närmade sig sitt nej till euron i går kväll, med 53,1 procent mot och bara 46,9 procent för, lönade det sig inte att zappa mellan kanalerna för att undvika de obehagliga rapporterna i dansk TV och förlita sig på utländska kanalers utbud.
Svensk TV, CNN, BBC, RTL och TV5 rapporterade alla från Köpenhamn.
Det danska folkets nej till euron får nämligen omfattande internationella konsekvenser. Europa har förlorat en förbindelselänk till Norden i det gemensamma valutaområdet. Och Östersjöländerna, som hade hoppats på ett danskt ja, drabbas nu av att den danska rösten i EU mister mycket av sin kraft. Danmark har varit en varm och inflytelserik anhängare av EU:s utvidgningsprocess.
Men värst av allt är att Sveriges befolkning nu kommer att tveka ännu mer inför den gemensamma valutan, liksom Storbritanniens invånare. Och ser man till regioner så är Öresundsregionen den största förloraren, eftersom fördelarna med en gemensam, gränsöverskridande valuta stämmer så bra med regionens behov.
EU:s utnämning av Öresundsregionen till en europeisk modellregion är ingen tillfällighet, men regionen har nu i och med det danska nejet också tackat nej till chansen att fullt ut utnyttja fördelarna av en integration.
Det är som direktören för Sydsvenska Industri- och handelskammaren, Stephan Müchler, tidigare konstaterat i Rapidus:
Full integration i Öresundsregionen kan inte uppnås utan en gemensam valuta.
Nu tycks även Sveriges chanser att kunna utnyttja synergierna med en gemensam europeisk valuta plötsligt vara försvinnande små.
Inför den danska folkomröstningen visade en undersökning från det svenska analysinstitutet Demoskop att den svenska ja-sidan skulle stärkas från 42 till 50 procent vid en dansk ja-seger.
Danmark kan inte gräma sig i efterhand. Den danska Nationalbankens beslut på förmiddagen att höja de viktigaste styrräntorna en halv procentenhet till 5,6 procent var alla euro-motståndare förvarnade om och man kan inte låta bli att gripas av tanken att moståndarna medvetet har försökt skada Danmark.
Men det finns ingen orsak att bli patetisk, som den danska statsministern Poul Nyrup Rasmussen, som i nederlagets stund gav sig till att sjunga arbetarsången Når jeg ser et rødt flag smælde.
I stället finns det en poäng i att för ett ögonblick stanna upp och fundera över vad Öresundsregionen kunde ha haft för nytta av en gemensam valuta. Öresundsregionen är närmast skapad för tillväxtföretag som tänker mer globalt än lokalt. Det kommer de knappast att sluta med, men den snabba tillväxten kan bara fortsätta med hjälp av stora kapitaltillskott. Och med en och samma valuta på båda sidor av Öresund skulle den europeiska kapitalmarknaden ha varit betydligt mindre avvaktande till investeringar på tvärs över Sundet.
Regionens utveckling bromsas alltså av ett felaktigt beslut, där det bästa man kan säga om det är att det skedde i demokratisk ordning.
Valresultatets bromsande effekt på hastigheten i Öresundsintegrationen kan nu bara lösas på ett sätt: Regionen måste sätta en helt annan fart än hittills när det gäller att riva ner olika barriärer, om integrationen ska lyckas. Det gäller de allt för höga brotaxorna, där det krävs verkliga sänkningar till skillnad från den skenmanöver som Öresundsbrokonsortiet nu genomför. Det gäller harmoniseringar av skatteregler och utbildning och det gäller regelverken på arbetsmarknaden, pensionsområdet och bostadsmarknaden.
Det danska folkets nej till euron betyder paradoxalt nog att det nu, mer än någonsin, krävs harmoniseringar i linje med EU:s grundtankar.
Och det var väl knappast vad nej-sägarna tänkte sig.
