Med ett trettiotal publicerade romaner och en återkommande plats på kvällstidningarnas löpsedlar har Björn Ranelid länge varit en av Sveriges mest kända kulturpersonligheter. För Lisa Nordén blev det istället ett bryskt uppvaknande när hon i somras slog igenom på bred front genom att missa OS-guldet i triatlon — med nio tusendelar av en sekund.
— Man vet precis vad som krävs för att ta medalj, coachen har planerat in det till punkt och pricka. Vad som händer efter mållinjen var inget vi någonsin pratat om eller förberett oss för. När jag kom hem på kvällen efter tävlingen hade jag typ 300 mejl och 400 facebook-meddelanden. Det var lite chockartat, och det bara fortsatte, säger hon när Rapidus Jan Wifstrand intervjuar henne på Efter jobbet hos TeliaSonera i Malmö.
Helt okänd var Lisa Nordén så klart inte. Redan inför OS i Beijing 2008 spekulerade pressen om medaljchans efter att hon fått några fina placeringar i större tävlingar runt om i världen. Men det var först i somras som medierna och allmänheten i stort fick upp ögonen för henna och för sporten.
— Innan OS i London fick vi ringa till tidningarna. Vi ska till VM nu, jag ligger tvåa i världsrankingen, kanske vill ni skriva något om oss? Sedan började intresset öka lite, men då fick vi mycket okunniga frågor, i vilken ordning vi körde grenarna i och så vidare, som man blev väldigt trött på. Efter London höjdes kunskapsnivån märkbart på en vecka. Greta på Maxi kom upp och undrade vad min världsranking var och hur många poäng som krävdes till 2:an och 1:an, säger Lisa Nordén.
Några tidiga planer på triatlon närde hon aldrig. Under uppväxten i Kristianstad var hon en dedikerad hästtjej, men efter att ha cyklat till Italien en sommar ställde hon upp på skoj i en motionstävling i triatlon.
Inte heller för Björn Ranelid har karriären varit spikrak. Efter en kort fotbollskarriär i MFF och HIF jobbade han under många år som lärare i matematik, svenska och religion. Han debuterade som författare vid 34 års ålder. Men det var först med den uppmärksammade medverkan i årets Melodifestival med dikten Mirakel som han, med Jan Wifstrands ord, blivit känd för alla mellan 9 och 79 år.
Den kuppen var både ett sätt att nå ut till fler människor och att reta gallfeber på kulturetablissemanget, menar Björn Ranelid.
— Det är inte så att jag sätter mig ner och gör en matematisk kalkyl om hur jag ska bli riktigt känd. I den stund jag gör det jag gör så försöker etablissemanget bryta ned mig och sudda ut mig som om jag vore en cancersvulst inom onkologin. Om de bekräftar det Ranelid gör, då tydliggör de samtidigt att detta kan vi inte göra, säger han.
Orden forsar ur honom som vatten i en yster fjällbäck under samtalet, där han passar på att dela ut den ena litterära råsopen efter den andra mot de kulturella makthavarna. Ingen kan rabbla upp Svenska Akademins ledamöter ens under pistolhot, menar han, och hävdar att ju latare och mer obegåvad man är desto mer upphöjd blir man i Kultursverige. Men kanske är det imitationen av Zlatan vid bröllopsaltaret som lockar till mest skratt hos publiken.
För Lisa Nordén har uppmärksamheten hittills bara varit positiv. Men hon har också numera tvingats plocka bort sitt telefonnummer från hemsidan och tacka nej till en hel del förfrågningar.
— Jag har värden och ideal jag vill följa. Att vara en förebild för unga svenska kvinnor och för mer barn i idrotten. Så att vara med i Lilla Sportspegeln var ett fanstatiskt tillfälle. Men Filip och Fredrik, nja då hade jag inte tid för jag skulle iväg och träna, säger hon.
Och att låna ut sitt namn till smyckes- eller klädtillverkare finns inte på kartan.
— Att jag lycktas så pass bra som jag gjort är för att jag stängt av mycket annat i mitt liv. Först och främst är det mina resultat jag vill fortsätta vårda. Nordén Collection är väldigt långt fram, om det kommer hända.
Björn Ranelid har å sin sida fått uppleva alla sorters publicitet, från postsäckar med beundrarbrev till kvällstidningsreportrar som lurar i buskarna utanför hemmet.
— Jag har tackat nej till att vara med 25 tv-program på ett halvår. Jag har sagt nej till Carina Berg flyttar in, Här är ditt kylskåp, Fångarna på fortet och Ipren-mannen. Om jag exponeras kommer de ta något jag säger eller gör och skriva om på ett speciellt sätt, jag har inga bundsförvanter eller härolder bland de som har makten att skriva krönikor, säger han.
Utskälld eller älskad, en rad litterära priser i bokhyllan skvallrar ändå om bråkstaken Ranelids framgång. Men en titel har han redan gett upp hoppet om.
— Jag har varit nominerad till Årets skåning tre gånger men aldrig vunnit. Du kan aldrig slå en dansbandssångare. Jag borde kanske byta bana, säger han.
Text: Erik Olausson
Bild: Kristoffer Lindblad
Thomas Torounidis, Awapatent; Maria Moberg, Moll Wendén | Carl Gustaf Trägårdh, Trägårdh advokatbyrå; Lars-Erik Skjutare |
Sara Olofsson, Lantmännen; Gunilla Hedenquist, Zacco | Johan Nilsson och Annika Nilsson, Skånemejerier |
Jonas Malm, JRS Asset Management; Daniel Wessfeldt, Sports Management | Rolf Elmér, Svenskt näringsliv; Anna Paulsson, Almega |
Sofia Sandström och Lisa Welander, The Concept Factory | Pia-Karin Åkesson, Inuse; Monica Green, Th Green & Co |
Mats Brogren, MiMa-institutet; Nils Häck, Telia Sonera Sverige | Anton Magnusson och Mohamed El-Achkar, Client Solutions |