Kort sagt: Renoveringsintresserade Skandiadirektörer, en extraknäckande före detta statsminister med dubbla inkomster och Carnegieanställda som blåser upp optionsvärderingar för att höja sina egna bonusar. Listan börjar bli lång…
Problemet är att allt fusk, fiffel och i vissa fall rena lagbrott inte begränsas till de giriga typer som är direkt inblandade. Tvärtom!
Eftersom det handlar om högt uppsatta och redan välavlönade personer bidrar deras handlingar till att sprida en mer ”elastisk moraluppfattning” där ingen egentligen behöver följa lagar och regler, i alla fall inte till punkt och pricka.
Av Thomas Frostberg
I dagens snabbanalys blickar vi utanför Öresundsregionen för en stund, men de frågor som berörs påverkar i högsta grad varje småföretagare och aktiesparare så väl som varje skattebetalande privatperson.
I juridisk mening är skillnaden stor mellan fifflande direktörer som bryter mot lagen och en fifflande ex-statsminister som tänjer på regelverket för att maximera sin inkomst. Men ur ett moraliskt perspektiv är gränsen plötsligt hårfin.
”Det skapar spänningar i samhället och ökar klyftan som blir svår att överbrygga.”
Orden är Göran Perssons egna, hämtade ur en intervju i Dagens Industri den 28 november 2003. Ämnet är förstås Skandiaskandalen.
Nu kritiseras han själv för provocerande girighet efter att ha plockat ut full ersättning från staten som ex-minister samtidigt som han haft andra intäkter i sin nya konsultverksamhet. I teorin tycks Persson ha följt regelverket, men i praktiken har han tänjt det till bristningsgränsen. Formellt har han kanske agerat korrekt, men i praktiken är hans trixande moraliskt klandervärt. Han har helt enkelt brutit mot själva grundtanken bakom reglerna när han utnyttjat en lucka i systemet.
Vad rör det då en småföretagare, aktiesparare eller skattebetalande privatperson? En hel del, faktiskt. Förutom den självklara upprördheten skapas en glidande skala när bara vissa personer behöver följa regelverken. Det skapas en slags elastisk moraluppfattning, där bara vissa regler anses gälla för den egna personen och framför allt bara när det passar. Samtidigt förväntas alla andra hålla sig på rätt sida om linjen. Ungefär som i fallet med Göran Persson och Skandia.
När belöningen blir för låg för den som följer lagen urholkas viljan att följa regelboken och det sker en glidning i moraluppfattningen.
Känslan av ”kan ministrar och direktörer så kan jag” och ”jag har minsann också jobbat hårt och har rätt att unna mig” smyger sig på. Då ligger fifflandet bara runt hörnet, oavsett om man är knegare eller bolagsdirektör. Så ser tyvärr den mänskliga naturen ut.
Därför är det viktigt med tuffa och tydliga markeringar av det slag som Finansinspektionen gör i dag mot Carnegies ledning med 50 miljoner i böter för bolaget och krav på VD-byte.
Men det går inte att hela tiden skrämma fram hederlighet. Om viljan att följa reglerna saknas kommer det alltid gå att hitta luckor i lagen och hål i regelverket. Det enda som kan förebygga att kryphålen utnyttjas är ett värdebaserat ledarskap inom så väl näringsliv som politik.
En ständigt levande diskussion om värderingar är nämligen i längden ett mycket starkare medel för att vända den utförsbacke som dagens elastiska moraluppfattningar gett upphov till.
Gamla begrepp som ”rätt och fel” har aldrig känts så aktuella som i dag.
