Kort sagt: Danmark har fått ett växande förklaringsproblem på halsen: Av historiska skäl får den danska minoriteten söder om gränsen till Tyskland årligen offentliga bidrag på 400 miljoner danska kronor. Men nu växer gruppen danskar som bor öster om gränsen till Sverige snabbt och når snart samma nivå, utan att de får en krona från staten.
Rapidus tror i och för sig inte på förbehållslösa eller eviga statsbidrag till dem som flyttar över Öresund, men de skulle kunna få del av kakan. Allt annat vore diskriminering.
Det intressanta är i så fall vad pengarna kan användas till, nämligen tidsbegränsade insatser för integration av utflyttade danskar, snarare än den separation som bidragen går till att bevara i dag.
Av Keld Broksø
Rapidus Köpenhamnsredaktör
Efter många års dramatisk utveckling kring gränsdragningen mellan Danmark och Tyskland lades gränsen fast 1920, men betydelsen av den gamla striden lever än i dag i form av en dansk minoritet på drygt 50.000 personer som bor i Tyskland. Det handlar om så kallade dansksinnade människor, vad nu än ligger i det begreppet, som årligen får omkring 400 miljoner danska kronor i stöd från danska staten.
Den danska minoriteten bor i norra delen av delstaten Schleswig-Holstein och är vanligtvis tyska medborgare. Allt fler av dem talar tyska som modersmål. Statsbidraget går till kulturell utväxling med Danmark, omkring 50 danska skolor och daghem samt kyrkor, bibliotek, föreningar, fritidshem och en dansk tidning.
Snart tre generationer efter den sista dramatiska gränsincidenten är det dags att ställa sig frågan vad statsbidraget ska användas till framöver? Och framför allt – varför ska dansksinnade i Tyskland få pengar, medan den nya minoritetsgruppen danskar i Skåne får klara sig utan?
Antalet danskar som har flyttat till Skåne har ökat drastiskt. Under första halvåret i år flyttade 1.909 danskar från Själland till Skåne, en ökning med 43 procent jämfört med första halvåret 2005. I dagsläget bor 17.000 personer med danskt medborgarskap i Skåne. I Malmö är danskarna den största invandrargruppen. Prognoserna tyder dessutom på att utvecklingen fortsätter och att det inom tio år kommer att finnas 50.000 danskar i Skåne.
Hoppsan, det är ju precis lika många som de så kallade dansksinnade som bor söder om gränsen i dag. Därmed får Danmark också ett förklaringsproblem: Borde inte danskarna i Skåne också få 400 miljoner från danska staten i så fall? Självklart inte, även om argumentationen från Sydschleswig kan användas även i Öresundsfallet: Det saknas skolor och daghem i Sverige där undervisningen sker på danska, även om Geijerskolan i Malmö möjligtvis kan komma att erbjuda undervisning på både danska och svenska nästa år. Skolan har sökt pengar från Nordiska ministerrådet för en Öresundsklass så att eleverna kan förberedas på att arbeta på båda sidor av Sundet.
Här har vi pudelns kärna: Ett dansk minoritetsstöd ska inte bygga en mur kring danskt språk och kultur, utan stödet måste moderniseras för att avspegla globaliseringen, EU:s inre marknad och öppna gränser – den verklighet som danskarna numera lever i.
Dansk kultur och identitet ska nog klara sig, om bara folk är intresserade. Danmark ska i stället utnyttja det faktum att de danska minoritetsgrupperna är goda ambassadörer för Danmark. Stadsbidraget ska därför ha tydligt fokus på att ge en knuff i rätt riktning under en begränsad tid för att få igång eller stimulera en process. Här är ett par exempel på vad en del av de 400 miljonerna skulle kunna användas till:
* Om nyinflyttade danska skolbarn ska växa upp i Sverige så är det en fördel om de snabbt kan lära sig tala och skriva på svenska. Ska Danmark stötta något i en övergångsfas så kan det bland annat vara svenskundervisning för danska barn. Danmark får också ut något av att ha en grupp som tar sig fram på båda språken. Det är att vända upp och ner på tanken bakom dagens statsstöd, men det är fullt tidsenligt.
* Ett annat nytt sätt att använda pengarna på är att tänka integration i stället för separation också när det gäller näringslivet. Danska minoritetsgrupper kan komma att utgöra en stark spjutspets i Nordeuropa för EU:s inre marknad genom att öppna upp för pendling. Det kräver att man löser vissa återstående skattefrågor och förenklar pensionsavsättningar, rekrytering, bolagsstart, utbildning och så vidare över gränserna. Med en omprioritering av resurserna skulle Danmark ha råd till en del av dessa reformer.
I en omprövning av stödet ska man dock komma ihåg att danskarna i Skåne har flyttat frivilligt på grund av billigare hus, bilar och så vidare. Danskarna i Sydschleswig har historiska skäl till att befinna sig där de är och de har fortfarande långt till danska skolor och andra institutioner. Man ska ta hänsyn till folks liv och inte ändra på allt över en natt, men en del av det danska stödet kan användas till att ge integrationen en knuff i rätt riktning,, både i Tyskland och Skåne.
Sveriges nya socialförsäkringsminister med ansvar för nordiskt samarbete, skåningen Cristina Husmark Pehrsson (m), har till exempel sagt att hon vill koncentrera sig på de olösta problemen i de offentliga systemen mellan Danmark och Skåne, bland annat pensioner och dagisavgifter. Med en dansk omprioritering kommer det i alla fall finnas lite fria resurser som kan användas för att lösa de problem som Husmark Pehrsson nämner.
