Kort sagt: Att bara flytta ett TV-hus med några hundra anställda inom Malmö kommuns gränser är egentligen ingen märkvärdig historia – om det inte görs något mer av det.
Därför är den satsning på Malmö som kluster för nya medier som presenteras i dag, och där SVT-flytten bara är en av flera ingredienser, väldigt intressant. Till skillnad från många andra kommunala satsningar som gjorts på att konstruera kluster finns här nämligen verkliga förutsättningarna att göra något riktigt intressant – om allt sköts på rätt sätt och ett antal fallgropar undviks.
Av Thomas Frostberg
Sveriges Televisions VD Christina Jutterström avslöjade först flyttplanerna på Rapidus frukostmöte i morse och utvecklade dem en timme senare på en pressträff i gamla Kockumshallarna på Stora Varvsgatan. Hit ska ett par hundra SVT-anställda flytta någon gång i slutet av 2008, om allt går som planerat.
För att förstå den fulla potentialen av flytten måste ytterligare två pusselbitar vägas in:
1) SVT flyttar inte bara sin befintliga verksamhet, utan gör också om den i grunden. En ökad del av all produktion ska läggas ut på externa firmor. Det skapar förutsättningar för nya etableringar i Malmö och därmed ett kluster som drivs av efterfrågan och på affärsmässiga villkor, snarare än av skattefinansierade aktörer som vill skapa något som inte finns.
2) SVT blir inte ensamma på området, utan kommer vara en del i det nätverk som går under namnet Media Mötesplats Malmö. Där ingår också Malmö högskola och Malmö Incubator som bidrar med utbildning, forskning och utveckling. Dessutom planeras ett projekthotell där mindre bolag ska kunna hyra in sig under pågående projekt i Malmö. Till detta kommer av allt att döma också en större etablering av ett teknikcenter för TV- och filmindustrin. Norden största aktör på området, Stockholmsbaserade Twentyfourseven med Catella som hälftenägare, undersöker som bäst en etablering i det nya medieklustret i Malmö.
Tidigare försök på området saknas i och för sig inte, bland annat satsningen M-Town som gick ut på att göra Västra hamnen till just ett kluster för den nya underhållningsindustrin. Det startade mycket lovande med nätverksbyggande, men fick aldrig något verkligt lyft. Skillnaden den här gången är dels att tekniken kommit mycket längre – då var TV i mobilen på sin höjd en idé, i dag är det verklighet – dels att det nu från början finns en stark aktör i form av SVT som kommer dra till sig både människor och bolag som behövs för att skapa ett kluster.
Därmed inte sagt att detta leder raka vägen till succé. Sveriges Televisions personal har inte precis utmärkt sig för att vara förändringsbenägna. Eftersom flytten också innebär förändringar i organisationen är det närmast en garanti för att vi får se protester. Både själva flytten och även kostnaderna för projektet kommer ifrågasättas. Det gäller att SVT-ledningen orkar förklara gång på gång varför satsningen inte bara är nödvändig för SVT, utan dessutom offensiv och riktig. Annars kommer de närmaste två åren mest att handla om kostnadskalkyler som inte håller och fackliga missnöjesomröstningar.
Den andra nödvändiga förutsättningen för att satsningen på ett mediekluster ska bli lyckad är att det verkligen uppstår nätverk och kreativt utbyte mellan de olika medieverksamheterna i Västra hamnen. Att sitta grannar är en bra start, men möten uppstår inte av sig själva. Återigen gäller det att SVT har personalen med sig, annars kommer planerna på att öppna sig mot omvärlden bara bli en idé på pappret.
Slutligen, och det kanske viktigaste av allt: Sådana här förändringar tar tid! Succén kommer inte kunna mätas på den här sidan av 2010 och det gäller därför att de olika aktörerna – allt från bolagsledningar och finansiärer till enskilda medarbetare – är oerhört uthålliga och envisa.
Förutsättningarna finns alltså för att SVT-flytten till Västra hamnen blir starten på något riktigt stort – men det kräver att det sköts på rätt sätt.
