Reaktionerna har varit många på förra veckans snabbanalys om bristen på näringslivsperspektiv i lokalpolitiken. Därför tar vi till ett lite annorlunda grepp i dag och släpper fram några intressanta exempel på hur Rapidus läsare, företagare och politiker i blandad kompott, ser på saken. Läs deras inlägg nedan!
Men först en kortversion av reaktionerna tillsammans med en snabbkommentar, som fortsättning på Rapidus analys av läget inför valet på söndag.
Reaktion, typ 1
Kommer främst från företagare, som tycker det var på tiden att någon avslöjade politikernas ointresse/okunskap i näringspolitiska frågor.
Det stora gensvaret visar att många företagare är betydligt mer engagerade i politiska frågor än vad som normalt märks på gator och torg. Det är utmärkt! Problemet är bara att detta engagemang sällan når in i den politiska debatten.
Skälen varierar, men ofta finns inte tid att engagera sig politiskt vid sidan av företagandet. Dessutom är även vanligtvis kaxiga direktörer rädda att ett direkt politiskt engagemang skulle kunna skada deras affärer.
Slutsatsen blir att näringslivet får den politiska debatt man förtjänar när hela ansvaret överlåts till proffslobbyister som Svenskt Näringsliv och Företagarna. Det blir en kamp mellan två läger, i stället för ett konstruktivt samtal och utbyte av kunskaper mellan politik och näringsliv.
Fler företagare måste engagera sig i politiken, direkt eller indirekt, och lära sig hur det politiska arbetet fungerar för att kunna få upp näringslivsfrågorna på dagordningen och åstadkomma någon förändring.
Reaktion, typ 2
Kommer främst från politiskt håll och går ut på att näringspolitiken främst bedrivs på riksplanet, där makten ligger över skatter och lagstiftning. Dessutom är det orättvist att gå runt bland valbodarna och fråga fritidspolitiker om företagsfrågor, eftersom det är något som kommunstyrelsen har hand om (se t ex Lennart Prytz inlägg). Lokalpolitiken handlar inte om företag, utan om vård, skola, omsorg.
Med ett sådant resonemang begås ett dubbelfel, nämligen:
– Vård, skola och omsorg utgör visserligen största delen av de kommunala utgifterna, men pengarna till dessa verksamheter kommer från personer som är i arbete och betalar skatt. Och många av dessa personer arbetar inom det privata näringslivet. Det är ett allvarligt problem att den kopplingen inte finns närvarande hos fritidsarbetande politiker. Det kan inte bara vara en angelägenhet för kommunstyrelsen.
– Den del av näringspolitiken som handlar om skatter och lagstiftning kring företagen beslutas visserligen av riksdagen, men det innebär inte att företagsfrågorna saknar relevans i lokalpolitiken. Tvärtom! Låt mig därför avslutningsvis föreslå ett nytt perspektiv i dessa frågor inför den kommande mandatperioden, ett perspektiv som alla politiker oavsett partifärg kan ta till sig och agera utifrån:
Den näringspolitiska debatten landar nästan alltid i frågor om problem. Skatteproblem, lag- och regelproblem etc. Men den andra halvan av näringspolitiken glöms bort: Möjligheterna!
Tänk er en företagsledare som bara skulle fokusera på problem – det företaget är snart ”out of business”. Det handlar om att fokusera på möjligheterna – först då kan det bli någon förändring i näringspolitiken.
Så låt gärna Stockholm hantera problemen, medan vi kan ägna oss åt möjligheter på den lokala och regionala nivån. Kommunerna kan till exempel genom utformningen av sina offentliga upphandlingar skapa fler möjligheter för små företag att växa. Nya mötesplatser där gammalt och nytt näringsliv kan mötas lokalt skapar garanterat nya affärsidéer och möjligheter. Och så vidare.
Om varje företagsledare i den här regionen kom med var sitt förslag till en förbättring så skulle våra politiker ha tillräckligt att göra för många år framöver!
Thomas Frostberg
Rapidus chefredaktör och utgivare
