Kort sagt: Om en månad, den 19 juni, hålls för en gångs skull ett mycket intressant möte i Öresundskomiteen. Förmodligen blir mötet startskottet för skapandet av en smalare och mer beslutskraftig organisation, som kan agera snabbare – och framför allt agera överhuvudtaget.
Det är helt nödvändigt för att Öresundskomiteen inte bara ska tas på allvar, utan också säkra sitt existensberättigande. Och det brådskar. Öresundskomiteen kan nämligen bara försvara existensen om den framöver också blir politiskt handlingskraftig. Annars kan den lika gärna packa ihop.
Av Keld Broksø
Rapidus Köpenhamnsredaktör
Rannsaka minnet för en stund: Har Öresundskomiteen någonsin ställt upp med en dansk och en svensk representant hos en minister i Stockholm eller Köpenhamn och KRÄVT politisk handling? Har Öresundskomiteen någonsin markerat sig på ett slagkraftigt sätt i medier eller på den politiska arenan som en ledstjärna för Öresundsintegrationen, något som kommittén borde vara?
Svaret är nedslående.
Öresundskomiteen är till sin natur ett politiskt samarbetsorgan, men om befolkningen inte kan se att det kommer något ut av detta samarbete, om inte annat så i form av sätta igång politiska processer för att skynda på integrationen, vad ska man då använda kommittén till?
När Rapidus nu tar upp problemet beror det på att det möjligen finns ett ljus i tunneln:
En spännande process sattes igång den 5 december förra året. Då hölls den första (!) omröstningen i kommitténs historia. Resultatet blev att kommittén tillsatte en arbetsgrupp som vid ett möte nästa månad ska lägga fram förslag på att inrätta ett arbetsutskott.
Det låter som urtrist byråkrati, men om det görs på rätt sätt så kan Öresundskomiteen förvandlas till den politiskt slagkraftiga och handlingskraftiga organisation som den inte är i dag. För ögonblicket finns bara en självgod uppfattning om att det går ju tillräckligt bra och det finns ändå inga väljare som sätter press.
Till saken hör att de fyra fasta kommittémötena under året har förvandlats till något av en fars.
Det kommer 32 politiska representanter från var sida av Sundet (när alla nu är närvarande, eftersom kommittémötena av kanske förklarliga skäl är lågprioriterade). Många av politikerna tar också med sig flera tjänstemän, så att det ofta blir över hundra personer på mötena. Det är inte konstigt att man kan ta ner barriärrapporten från 1997 från sin dammiga plats i bokhyllan, och konstatera att inget väsentligt har skett på de flesta av de barriärområden som politikerna råder över.
Tänk när alla särintressen ska vårdas på så stora möten och illusionen om att Öresundskomiteen är så politiskt handlingskraftig att den kan agera i en snabbt zappande politisk och mediemässig miljö samtidigt ska poleras. Det kan bara gå snett.
Det är här som arbetsutskottet kommer in i bilden. Nu följer några goda råd till den arbetsgrupp som ska lägga fram det slutgiltiga förslaget den 19 juni.
* Det är helt nödvändigt att ett kommande arbetsutskott blir betydligt smalare – och därmed politiskt handlingskraftigt. Därför får det inte bestå av mer än 6-10 personer, som så långt det är möjligt bör hålla problemskapande tjänstemän utanför rummet.
* Mötesfrekvensen måste ökas till minst en gång i månaden och sedan efter behov. Dagordningen inom politik och medier har inte tid att vänta in Öresundskomiteen när den drar fötterna efter sig i beslutsprocesserna.
* Mandatet for arbetsutskottet ska innebära slagkraft. Det ska på kommitténs vägnar våga ha åsikter och så kan man låta Öresundskomiteen vara ett årsmöte där utskottet ställs till svars i efterhand.
* Medlemmarna i arbetsutskottet bör ha lön för sin insats – betalt per möte, så man försäkrar sig om att folk (i motsättning till hur kommittén fungerar i dag) faktiskt dyker upp rent fysiskt och inte bara låter någon tjänstemän ta anteckningar.
När arbetsutskottet är på plats är det också läge att överväga om Öresundskomiteen överhuvudtaget ska vara projektkoordinerande. Det finns bara logik i att bevara den mycket stora projektadministrationen för bland annat EU:s Interreg-medel om det följer en skarp, politisk dagordning för integrationen. Det vill säga prioritering av projekt utifrån politiska kriterier för integrationen. Ser man på det nuvarande urvalet av projekt är processen lika infekterad av särintressen och utan riktning, som själva Öresundskomiteen själv. Och det är inga småpengar vi talar om:
Interreg IV, som ska löpa från 2007 till 2013, har en budget på uppemot 70 miljoner euro plus motsvarande medfinansiering från projektpartnerna. Om det inte kommer en politisk inriktning eller ram för stödet så kan vi få se motsvarande katastrofer som när EU via Interreg-medel och Öresundskomiteen gav 17 miljoner svenska kronor till TV2 Øresund under perioden 2001-2005.
Programmet producerades av Sveriges Television Sydnytt i Malmö och TV2 Lorry på Frederiksberg. TV-produktionen skulle enligt ändamålet öka medvetenheten hos alla om att vi lever i en gemensam Öresundsregion och vara med att skapa tron på Öresundsregionen.
Nu har programmet upphört utan att man under alla åren lyckades uppnå något av målen eller skapa något som ens liknade en dagordning för debatten. Men tänk vad som kunde ha blivit gjort om det funnits en tydlig signal från Öresundskomiteen att programmen skulle ha tillräcklig kvalitet för att skapa debatt om skillnaderna och ge svar på frågor som Vem gör vad bäst i Öresundsregionen?. Så kunde vi åtminstone lära oss något av varandra för att krydda de politiska debatterna om Öresundsintegrationen på hemmaplan.
Det handlar självklart inte om att skapa politiskt dikterade vinklar, men däremot politiska krav kring kvalitetsnivån och ramarna för innehållet – krav som mycket väl kunde handlat om att programmen också fick en journalistiskt kritisk tillgång till regionens aktörer som bas för att skapa debatt och handling.
Men liknande kvalitetskrav på programmet skulle krävt både politiskt mod och vilja. Det kan ett nytt och smalare arbetsutskott kanske hitta fram till. Rapidus önskar all möjlig lycka i att finna handlingskraften. Men det brådskar.
Annars kommer vi gråta krokodiltårar vid Öresundskomiteens kommande begravning i en nära framtid.
