Kort sagt: I veckan kom beskedet att det Wallenbergkontrollerade riskkapitalbolaget EQT säljer den skånska livsmedelsjätten Findus till amerikanska CapVest Equity Partners. Affären aktualiserar frågan om den tidigare skånska paradgrenen, livsmedelsnäring, blivit en ekonomisk Svarte Petter. De traditionellt starka områdena lantbruk och matindustri försöker med nya knep rädda lönsamheten, men kommer få fortsatta kämpa för sin existens. Och de kommer också passeras av regionens nya high tech-gren, som blir livsmedelslogistik.
Av Kristian Svensson
Livsmedelsindustrin i Öresundsregionen omsätter årligen runt trettio miljarder euro. Över 200.000 personer arbetar med näringen på något sätt. I Skåne finns industrijättar som Procordia Food och Findus. I Danmark är bland andra Arla och ingredienstillverkarna Danisco och Chr. Hansen stora. Men det är en bransch i kris, i alla fall på den svenska sidan.
Vilken lantbrukare som helst på den skånska slätten kan berätta att intäkterna under de senaste tjugo åren minskat i nästan lika snabb takt som kostnaderna ökat. Det handlar om lägre avräkningspris för mjölk och kött, men också högt skattetryck och ökade kostnader för foder och maskiner. Det är en svår ekvation att få ihop och ungefär varannan skånsk bonde vill inte rekommendera någon att satsa på näringen.
Också livsmedelsindustrin ser marginalerna minska. Nyligen stängde Eslövsbaserade Procordia Food, som under 2004 omsatte drygt tre miljarder kronor, sin fabrik på Öland för ättiksinläggningar och ett trettiotal förlorade jobben. Jakten på lägre kostnader fick bolaget att koncentrera tillverkningen av inlagd gurka och rödbetor till Eslöv.
Findus, med huvudkontor i Malmö, omsatte strax över fyra miljarder kronor förra året och har även de en hårt pressad lönsamhet. Börsnoterade Sardus halverade sitt resultat under 2005, jämfört med året före, och bolagets VD Ragnar Bringert talar nu om att öka matens förädlingsvärde. Det handlar inte längre om volym, utan att skapa produkter med ett mervärde som konsumenten vill betala extra för.
Här var Skånemejerier tidigt ute med hälsodrycken Proviva för lugn mage. Ett annat exempel är functional food-företaget Medipharm i Kågeröd, som diskuterar med en europeisk müslitillverkare om att blanda in nyttiga mjölksyrabakterier i frukostflingor.
Denna offensiv mot det största hotet för svensk livsmedelsnäring, globalisering, är nödvändig och kan åtminstone tillfälligt hålla lönsamheten uppe. Konsumenterna bryr sig nämligen allt mindre om de traditionella varumärkena, utan väljer gärna import eller handelns egna produkter, som i många fall är tillverkade i utlandet till lägsta möjliga kostnad.
Genom denna skärseld går logistiknäringen i princip oskadd. När de svenska livsmedelsföretagen tar sig ur kvantitetshysterin, och satsar på dyra produkter, distribuerar logistikbolagen lika glatt tysk ättiksgurka som svensk. Hantering av importerat kött, utländska konserver och saft från Polen ger lika mycket klirr i kassan som vilken inhemsk mat som helst.
Men det handlar inte bara om att lagra och transportera varor, utan livsmedelslogistiken är den mest tekniska typen av distribution. Hänsyn måste bland annat tas till hållbarhetsdatum, lagringstemperaturer och eventuell skörhet hos produkterna. Idag hanteras komplicerade förhållanden med hjälp av datorsystem och det är inom denna del vi hittar framtidens livsmedelsföretag.
Under hösten öppnar ICA sitt nya centrallager i Helsingborg. Det blir större än 100 fotbollsplaner och ska ge 500 människor jobb – nästa lika många som idag arbetar på Procordia Food i Eslöv. Just nu inreds lagret med avancerade system från Consafe Logistics i Lund och den japanska logistiksystemjätten Daifuku. Lundabolaget bidrar bland annat med en mjukvara som ska styra automatisk plockning på lagret.
Ett annat exempel är Ideonbolaget Bioett, som utvecklat en sätt att kontrollera kylan under transporter av känsligt gods. Företaget har tagit fram en biosensor i form av en etikett som registrerar vilka temperaturer produkter utsatts för under frakt.
För livsmedelslogistiken handlar det egentligen om att kombinera den traditionella livsmedelsbranschens två val, hög volym/lågt pris eller mervärde/högt pris. Smart logistik hanterar stora kvantiteter, men ger också genom inslag av teknik en extra nytta jämfört med de enklaste transporterna.
För regionen gäller det att förena den gamla traditionen av livsmedelsindustri med ny high tech-kompetens. Vilka kan vara bättre lämpade att driva utvecklingen av livsmedelslogistik än skånska och danska entreprenörer i samarbete med lantbrukare och livsmedelsföretag från klassiska matlandskap? Eftersom vi människor kommer fortsätta äta under överskådlig tid finns det fortfarande pengar att tjäna inom näringen.
