Kort sagt: För Lund har medicinteknikbolaget Gambro alltid varit något väldigt viktigt, både som företag och arbetsgivare – men också som lokal aktör inte minst i den akademiska världen, i allt från forskning till studentspex.
Länge gällde också det omvända, att Lund var en viktig del av Gambro. Frågan är hur det förhåller sig i dag när koncernen vuxit till över 20.000 anställda. Och hur kommer Lund att påverkas av Gambros förestående försäljning av klinikverksamheten i USA, som innebär att den ur-lundensiska delen av koncernen – Gambro Renal Products – återigen blir största affärsområde?
Av Thomas Frostberg
När Gambros koncernchef Sören Mellstig kommer till Rapidus frukostmöte på tisdag är det med vetskapen att det fortfarande finns en känslomässig laddning i det faktum att huvudkontoret inte längre ligger i Lund, utan i Stockholm.
För Gambro är synonymt med Lund – åtminstone i Lund, där allting startade över en middag på trettondagsafton 1961 hos intendentparet på kulturhistoriska museet. Där möttes njurläkaren Nils Alwall och Holger Crafoord, VD på Åkerlund & Rausing.
Steg för steg växte Gambro till en global koncern och vidgade verksamheten, under 90-talet genom uppköp av flera kedjor för dialyskliniker i USA. Fortfarande är dock Lundaverksamheten med sina 900 anställda unik genom att i princip alla delar av koncernen finns representerade här. Men det innebär inte att allt är som förr – tvärtom!
Å ena sidan har produktionen av en rad produkter, bland annat dialysfilter och blodslangar, lagts ner i Lund och flyttats till andra Gambrofabriker. Å andra sidan har annan produktion koncentrerats till Lund. Här tillverkas hälften av alla Gambros dialysmaskiner och alla torra koncentrat (BiCart-patroner) till dialysvätska. Dessutom sitter ledningen för Gambro Healthcare International här, det vill säga den del av klinikverksamheten som blir kvar efter att USA-försäljningen är genomförd.
Gambro i Lund är kort sagt allt mer präglat av den globala koncern man ingår i. Det betyder i praktiken att verksamheten smalnats av, men samtidigt blivit djupare inom de områden som koncentrerats hit.
Vad innebär det för framtidsutsikterna? Över lag är de ganska goda. Ungefär som i fallet Ericsson är Gambros enhet i Lund för omfattande och viktig för att kunna läggas ner. Det innebär inte att delar inte kan flyttas från Lund, men samtidigt kan annan produktion komma att koncentreras hit. I det fortlöpande besparingsprogram som pågår inom Gambro kan sådana förändringar komma redan nästa år. I planerna finns dock inga stora fabriksnedläggningar och det troliga är därför att verksamheten i Lund i det avseendet fortsätter ungefär som i dag.
Storaffären med konkurrenten DaVita, där alla Gambros dialyskliniker i USA säljs på ett bräde, innebär däremot en intressant möjlighet för Lund. Eller en möjlig potential för att använda Sören Mellstigs mer försiktiga ord. Gambro blir nämligen som en del av affären huvudleverantör av dialysprodukter till DaVita under tio års tid, vilket omedelbart låter som en jättechans. Det finns dock reservationer, som omöjliggör en bedömning av hur stor effekten slutligen blir. För det första har DaVita redan avtal med leverantörer som måste sägas upp eller löpa ut innan Gambro kan börja leverera. När skiftet är fullt genomfört vet ingen ännu. Dessutom måste Gambro se till att den egna produktionskapaciteten räcker för att kunna möta den nya efterfrågan.
För Lunds del ligger den största potentialen i tillverkningen av torra koncentrat som tillsätts dialysvätskan under behandlingen – men DaVitas kliniker använder idag flytande koncentrat, vilket i Gambros fall skulle komma att levereras från en anläggning i Florida. Torra koncentrat sparar mycket volym och därmed både pengar och miljö vid transporter och lagerhållning, men mellan raderna signalerar Mellstig att det är ett mycket stort steg att få alla DaVitas kliniker att byta från vätskor till torra koncentrat. Hur som helst kommer en sådan omställning ta tid, om den alls inträffar.
Inom dialysmaskiner är det främst den mer begränsade nischen för intensivvård som påverkas i Lund, medan den stora volymen maskiner för USA-marknaden tillverkas i Italien.
USA-affären kan alltså innebära ett lyft för produktionen i Lund, men i så fall först på lång sikt. Den mer kortsiktiga utvecklingen bygger på att Gambro fortsätter växa över lag och helst snabbare än marknaden i genomsnitt. Då kan även verksamheten i Lund växa, som en del av den globala koncern man tillhör.
