Kort sagt: Det väntar en stor pedagogisk uppgift för näringslivet, när den tidigare EU-kommissionären Ritt Bjerregaard med största sannolikhet koras till socialdemokraternas kandidat till overborgmester i Köpenhamn på måndag – och därmed troligen vinner kommunalvalet nästa år. Än så länge har hon inte gjort några avtryck i näringspolitiska frågor, utan tycks mest vilja behaga de traditionella arbetarväljarna i Köpenhamn.
Av Keld Broksø
De flesta danskar har en åsikt om 63-åriga Ritt Bjerregaard, men meningarna går isär. Med tydlig ledarprofil under 25 år i Folketinget, på flera ministerposter – bland annat som social- och utbildningsminister – och fem år som EU:s miljökommissionär i Bryssel bakom sig splittrar hennes person även de socialdemokratiska väljargrupperna.
Men få tvivlar på hennes färdigheter och politiska list. Den väntade officiella utnämningen på måndag av Ritt Bjerregaard som socialdemokratisk overborgmesterkandidat i kommunalvalet i november nästa år sätter därför den socialdemokratiska gruppen i Köpenhamnsstyret i ett avslöjande ljus: Gruppen har inte varit kompetent nog att själv fostra en vinnarkandidat.
Ritt kommer sänd utifrån, långt bort från den lokalpolitiska miljön i Köpenhamn. Men en stark kandidat i huvudstaden är viktig för socialdemokraterna som oppositionsparti på nationell nivå, när overborgmester Jens Kramer Mikkelsen lämnar posten den 25 oktober för att bli direktör för Ørestadsselskabet.
Regeringspartiet venstres kandidat, bygg- och teknikborgmester Søren Pind, är inte något realistiskt alternativ till posten som overborgmester i Köpenhamn, även om venstre kom i bättre position efter rekordvalet 2001. Dels tyder inget just nu på att framgången upprepar sig, dels har Søren Pind som underordnad borgmester inte samma plattform att profilera sig från som efterträdaren till Kramer. Därför går vägen till framtida inflytande i Köpenhamn via Ritt.
Samtidigt finns här ett problem som inte kommit fram i den danska debatten: Ritts väljare har aldrig funnits i näringslivskretsar. Kärntruppen av hennes anhängare finns bland Köpenhamns invandrare och resterna av arbetarklassen, som är på tillbakagång i Köpenhamn efter industrins utflyttning de senaste årtiondena. En kvalificerad gissning är att först mycket långt ner i Ritts kommande partiprogram dyker tillväxtfrågorna upp, och ännu längre ner, kanske, något om Öresundsregionen.
Det är just en gissning, men något alternativ finns inte: Ritt har meddelat att hon först till våren tänker avslöja sitt valprogram. Därför går det bara att gissa sig till vad som komma skall, utifrån signalerna från den socialdemokratiska maktkampen om overborgmestertiteln. Och det är inte mycket man får ut. Talande för Ritts hårda profilering är att kampen kan sammanfattas i frågan För Ritt – eller inte?
En ökad insats för invandrare och flyktingar står överst på listan över Ritts visioner, liksom bättre grundskola och idrottsanläggningar, en spårburen city-ring som knyts till den nuvarande Metrosatsningen och en ny hamntunnel. Det är hedervärda mål, men pengarna kan nu bara komma från att Köpenhamn vårdar tillväxtnäringarna och fortsätter hålla den näringslivsfokuserade profil i stadsplanering och näringspolitiska frågor som Jens Kramer Mikkelsen har drivit under nära 16 års tid. Han har bland annat genomfört snabbare handläggning för näringslivet, entreprenörshotell, en tydlig köpenhamnsk näringspolitik och varit en drivande lobbyist på nationell nivå när det gäller exempelvis forskarparken Symbions etablering.
Lägg därtill minnet – och en viss skadeglädje – vid tanken på en gammal förstasida i tidningen Politiken 1991, där bilden målades upp av Kramers luftslott, som beskrivningen löd av planerna på företags- och bostadsbyggnationer längs Köpenhamns hamn. Dessa luftslott är i dag verklighet och frågan är nu: Vill och kan Ritt Bjerregaard presentera liknande, visionära tankegångar – och inte minst, få dem genomförda som overborgmester från hösten nästa år?
Rapidus slutsats är att hon ska pressas på näringspolitiska visioner genom en omfattande pedagogisk insats från näringslivs- och Öresundsaktörer. Inget tyder ännu på att hon har skuggan av de näringspolitiska visioner som krävs för att föra Köpenhamn de nödvändiga stegen framåt i kapplöpningen mellan de europeiska regionerna i en konkurrens som först och främst sker på näringslivets egna villkor.
Det har inte heller blivit enklare av att den socialdemokratiska gruppen i Borgerrepræsentationen i Köpenhamn saknar koordinering och ledning, eftersom alla väntar på Ritt. Inte heller de andra fem kandidaterna, som är i stort sett chanslösa, har markerat sig på det näringspolitiska området. Rädslan för utrensning under Ritts (förmodade) ledarskap bidrar också till handlingsförlamningen, medan man letar efter en övergångsperson fram till valet nästa år. Alltså är det nu tid att påverka och bidra till en nödvändig och tydlig näringslivsprofil for Ritt Bjerregaard – innan hennes valprogram läggs fram till våren. Det är nyckeln till att få något genomfört i Köpenhamn framöver.
