Kort sagt: Berlin och Köpenhamn (med Skåne vid sidlinjen) har sedan flera år ett närmast resultatlöst samarbetsavtal, men nu gör Berlin det som Öresundsregionen borde ha gjort för länge sedan: Skapar en effektiv och investeringsinriktad marknadsföring av näringslivet i en större region, som i Berlins fall också ska omfatta den kringliggande regionen Brandenburg.
Nyckelorden är: Kritisk massa, utan en förvirrande snårskog av organisationer.
Av Keld Broksø
på reportageresa i Berlin
När Berlinmuren föll gjordes bedömningen att Berlins befolkning på tio år skulle passera sex miljoner och staden bli magnet för hela Europas näringsliv. I dag har Berlin bara 3,4 miljoner invånare och arbetslösheten ligger på 18 procent (mot Tysklands genomsnitt på tio). Ändå har Öresundsregionen något att lära om marknadsföring av Berlin.
Det handlar om ett långt större engagemang från näringslivet och det offentligas sida i marknadsföringen, en sammanläggning av aktiviteterna i färre bolag – och inte minst, en koncentration av marknadsföringen, så att den också omfattar den stora kringliggande regionen Brandenburg.
Därtill nödd och tvungen, kan man säga. Dagens mer realistiska analyser pekar på att Berlin har nått botten och är på väg att vända utvecklingen i näringslivet, men det sker inte av sig själv.
Staden orienterar sig nu mot IT, bioteknik, musikindustrin, medier och innovativ forskning inom mjukvara för bland annat bilar. Berlin satsar på styrkan i att vara en universitetsstad, med en traditionell industri på tillbakagång – inte minst i den östra regionen, som fortfarande är inne i processen mot full integration med västregionen. Låter det inte en smula bekant…?
Parallellerna öppnar alla möjligheter för samarbete med Öresundsregionen kring matchmaking, investeringar och dotterbolagsetableringar för att driva på tillväxten. Vad har då hänt i praktiken?
För 3,5 år sedan landade ett pressmeddelande hos redaktionerna i Köpenhamn. Budskapet var att Köpenhamn (med Malmö och Skåne som bisittare, för att understryka Öresundsregionens möjligheter) ingått ett samarbetsavtal med Berlin på områden som kultur, integration och inte minst näringsliv. För ett år sedan förnyades avtalet för att också omfatta trafikplanering. Ett nytt pressmeddelande skickades ut om ceremonin då avtalet undertecknades av Köpenhamns borgmästare Jens Kramer Mikkelsen och hans motsvarighet i Berlin, Klaus Wowereit.
Problemet är att utöver kulturutväxling till en samlad kostnad av fyra miljoner kronor, hittills ensidigt betalt av Köpenhamn, är resultaten av samarbetet närmast icke-existerande. En stor del av skulden får läggas på Öresundsregionens oförmåga att utnyttja möjligheterna till samlad marknadsföring. Förutsättningarna borde annars vara utmärkta: Under 1999 blev det imponerande nordiska ambassadkomplexet kungligt invigt på Rauchstrasse. Den danska och svenska ambassaden ligger numera dörr vid dörr, så att det både mentalt och praktiskt vore enkelt att spänna upp en banderoll med budskapet om Öresundsregionens förträffligheter mellan de två ambassaderna, om man ville.
Till exempel saknar det sömniga samarbetet mellan Copenhagen Capacity och näringslivsutvecklingsbolaget Wirtschaftsförderung Berlin hittills synliga resultat, förutom några flygbiljetter på reskontot. Det bär båda organisationerna ansvaret för, men nu rustar sig Berlin för en insats, som kan tjäna som exempel för Öresundsregionen.
Wirtschaftsförderung samlar alla aktiviteter för både Berlin och Brandenburg med utgångspunkt i begreppet kritisk massa. Det sker med den dynamik som ett privat bolag med en professionell styrelse av privata investerare från bland annat tyska investeringsbanken, industrikammaren och en lång rad anslutna företag kan skapa. Trots offentligt stöd kan man i Berlin, i motsats till i Öresundsregionen, inte förlita sig på offentliga bidrag, som i lika hög grad syftar till att demonstrera politisk välvilja som till att skapa resultat.
I Berlins kritiska läge räknas bara det senare.
Sett i det ljuset sänder Rapidus här vidare en intressant efterlysning från ledaren för näringsavdelningen i Wirtschaftsförderung Berlin, Heinz Kierchoff. Han anser att Öresundsregionen skulle vinna på en liknande samlad näringslivs- och markandsföringsinsats, inte minst i relationen med andra storregioner som Berlin.
I dag tvingas Wirtschaftsförderung ge sig in i en djungel av Öresundsorganisationer för att hitta en partner i frågor som exempelvis rör matchmaking. Dessutom ska man klarlägga dessa organisationers mål och kompetenser, som i Öresundsregionen ofta är reducerade till rådgivande karaktär.
Tillväxtteorierna om Öresundsregionens samarbete med andra europeiska storregioner bleknar i mötet med verkligheten och man kan med fördel ta till sig läxan från Berlin.
