Kort sagt: Det har varit en angenäm vecka ur Öresundsperspektiv. Först Schlüters rapport med konkreta insatser mot olika gränshinder. Sedan det efterlängtade skatteavtalet för Öresundspendlare.
Trots att många problem återstår att lösa får integrationen nu en rejäl skjuts framåt.
På ett område saknas dock framsteg. En titt bakom kulisserna visar att det politiska förhandlingsklimatet över Öresund fortfarande är lika frostigt.
Av Thomas Frostberg
Onsdagens skatteavtal innebär två rejäla förbättringar och en tydlig förenkling jämfört med dagens system. Men framför allt rivs en mental barriär, som bromsat integrationen lika mycket som det faktiska krånglet.
Förenklingen gäller pendlare som arbetar delvis hemifrån och nu slipper skatta och deklarera i två länder. I fortsättningen gäller beskattning enbart i arbetslandet. För arbetsgivarna löstes problemet med dubbla arbetsgivaravgifter tidigt, men de anställda har fram tills nu varit tvungna att redovisa hur de fördelat arbetstiden mellan länderna och skatta efter denna fördelning. Beskattning i samband med tjänsteresor förenklas på samma sätt.
Förbättringarna är ekonomiska – dels avdragsrätt för broavgiften, dels skatteavdrag för pensionsinbetalningar, oavsett på vilken sida av Sundet de har gjorts.
Lika viktig är den psykologiska effekten. Skattefrågan har tillsammans med de höga broavgifterna symboliserat Öresundsbarriärerna. Med skatteavtalet på plats och den indirekta sänkningen av broavgiften för pendlare lättar den mentala spärren och integrationen kommer att ta ytterligare fart, trots att en rad andra hinder fortfarande försvårar integrationen.
En del av dessa problem är på väg att få sin lösning tack vare Poul Schlüters arbete under året med att bekämpa gränshinder i Norden. Bland de konkreta förslagen finns ett tätare samarbete på folkbokföringsområdet, så att den som flyttar över en gräns omgående får ett nytt personnummer. En elektronisk tjänst för skatteuträkningar planeras också, så att enskilda personer kan räkna ut hur deras ekonomi påverkas av flytt eller pendling över gränsen. I dag får de, i bästa fall, nöja sig med generella svar om skattesatser på andra sidan.
De flesta av lösningarna består än så länge av politiska överenskommelser. Det är viktigt att de snarast omsätts i praktisk handling genom konkreta förslag om hur ändringarna ska genomföras. Denna fas är inte alltid så enkel, det visar inte minst förhandlingarna om skatteavtalet.
För när skatteminister Hovmand och finansminister Ringholm visade stor lättnad över att äntligen kunna skriva under skatteavtalet i onsdag var de samtidigt lättade över att slippa diskutera frågan med varandra igen på ett bra tag.
Medan kontakterna på tjänstemannanivå beskrivits som goda så har de politiska förhandlingarna varit kärva. Det har inte bara handlat om vem som ska få sin vilja igenom – Danmark kunde till slut behålla modellen med beskattning i arbetslandet och fick samtidigt en 30-procentig rabatt på kompensationsbeloppet till Sverige, genom att amtsskatten inte ingår i avtalet.
Nej, irritationen har snarare legat på det personliga planet. Först var det Leif Pagrotsky, då nordisk samarbetsminister i Sverige, som väckte stor irritation med sin öppna, debatterande förhandlingsstil. Kommentarerna från berörda danska ministerier går inte att skriva ut, för då lär analysen fastna i diverse mailfilter som sorterar bort meddelanden med fula ord.
När förhandlingarna lyftes över till skatteministrarna blev det betydligt tystare – fram till förra fredagen. Då toppade tidningen Børsen förstasidan med Dansk-svensk skatteaftale, trots att förhandlingarna fortfarande pågick och befann sig i ett mycket känsligt skede. Läckan irriterade det svenska lägret som talade om ett förhandlingsutspel för att få Sverige att ge upp sina sista krav.
Sent på måndagseftermiddagen kom så händelsen som i sista stund höll på att fälla hela överenskommelsen. Då skickade Hovmands folk ut en inbjudan till presskonferens om det dansk-svenska avtalet. Presskonferensen skulle hållas på onsdagen, efter ett möte mellan Ringholm och Hovmand i Köpenhamn.
Problemet var bara att det ännu inte fanns någon skatteöverenskommelse att presentera, åtminstone inte enligt de svenska förhandlarna. Dessutom fick den svenska regeringen information om presskonferensen – via Rapidus. Det krävs inte en kommunikationsstrateg för att lista ut att sådana misstag inte sker av en slump. Den svenska samarbetsministern Berit Andnor fick läsa inbjudan på Rapidus datorskärm mitt under Nordiska rådets session i Oslo. Hennes medarbetare larmade Bosse Ringholm, som gick i taket och hotade att ställa in mötet med Hovmand.
Under närmare ett dygn hängde hela skatteavtalet i luften, beroende på en fullständigt onödig provokation som fick båda läger att baktala varandra i korridorerna i Oslo.
Luttrade läsare menar säkert att detta är politisk vardagsmat, men det är oroande för regionens utveckling när viktiga relationer inte hanteras mer professionellt. Rapidus hoppas därför att Poul Schlüter snarast lyckas få de nordiska regeringarna att riva några av de viktigaste gränshindren, så att Öresundsregionen får sin efterlängtade chans – till gagn för hela Norden.
