Kort sagt: Måndagens nyhet att Sparbanken Finn i Lund inleder handel med onoterade bolag i regionen var efterlängtad. Det finns anledning för företag som ProstaLund, CellaVision och Chemel att snarast ansluta sig, för att organisera den privata handel som redan pågår.
Nästa steg bör vara en fond för privatpersoner med fokus på investeringar i unga tillväxtbolag i regionen. Lösningen kan också stå modell i Danmark, där vägen till börsen är betydligt längre.
Av Thomas Frostberg
Rapidus har ända sedan starten för snart tre år sedan argumenterat för att även privatsparare ska ges möjlighet att investera i unga innovationsbolag på till exempel Ideon. Det handlar om spännande placeringsmöjligheter som i dag normalt bara är öppna för institutionella investerare.
Därför är Sparbanken Finns initiativ välkommet, även om bara Skånska Energi valt att ansluta sig till marknadsplatsen än så länge.
Under tiden pågår handel mellan privatpersoner i en rad skånska onoterade bolag. Aktieposter annonseras ut via Internet, där www.inoff.nu är den främsta kanalen. Just nu säljs till exempel 5.000 aktier i CellaVision ut till kursen 20 kronor, nästan 30 procent under senaste emissionskurs. ProstaLund är ett annat Lundabolag där 4.000 aktier finns till salu, till en kurs som ligger 40 procent över senaste emissionen förra våren. Även en post Chemelaktier finns på säljlistan.
Själva affärerna genomförs inte via Internet, utan i direkt kontakt mellan köpare och säljare. Det skapar problem, eftersom ingen i efterhand kan se till vilka kursnivåer affärerna skett. Det finns heller ingen kontroll av bolagens informationsspridning eller hur insiderpersoner i dessa bolag handlar med sina aktier.
Handeln sker nämligen inte på bolagens initiativ, men den sker. Därför borde företagsledningarna ta ansvar för att skapa en bättre genomlysning av affärerna. Det är inget populärt budskap. Efter de senaste årens börsturbulens är bolagen många gånger glada för att de inte hann in på börsen och därför har sluppit uppleva de kursras som drabbat lokala grannar som Anoto, BioInvent, SwitchCore och Axis.
I grunden är det också en riktig inställning att unga teknikbolag inte ska noteras för tidigt. Samtidigt finns det privat kapital som i dag inte utnyttjas, eftersom det är näst intill omöjligt för privatpersoner att placera i dessa bolag, trots att många av dem behöver pengar. Sådana investeringar är förbehållet affärsänglar som kan satsa både större belopp och sin erfarenhet genom aktivt styrelsearbete.
Rapidus förslag är att Sparbanken Finns fondchef Michael Ekelund, eller någon annan regional aktör, tar nästa steg och skapar en äkta Skånsk Entreprenörsfond. (Ja, vi vet att namnet är reserverat av Region Skåne för en tänkt jättesatsning som fastnat i juridikens kvarnar. När dessa malt färdigt kanske namnet kan användas för ett annat ändamål?)
I en sådan Entreprenörsfond skulle privatpersoner satsa pengar för investeringar i teknikbolag i tidiga skeden. Fonden leds av ett erfaret investeringsteam och placeringarna är långsiktiga.
Konstruktionen har flera fördelar jämfört med enskilda direktinvesteringar.
– Bolagen slipper hantera kontakter med flera hundra ägare under de första åren, utan har EN motpart. Det blir därför praktiskt möjligt att ta in kapital från privatpersoner betydligt tidigare än i dag.
– Det krävs inte samma informationshantering som om bolagen noterades. Samtidigt måste placerarna ha insyn i portföljbolagens verksamhet, en roll som fonden får ta på sig genom att sammanställa rapporter och arrangera presentationsmöten med bolagen. Det skulle ytterligare understryka fördelen med att investera i det lokala näringslivet, i jämförelse med skånska börsbolag som bara bryr sig om analytikerna i Stockholm när de håller kvartalspresentationer.
– En fond öppnar för privatpersoner som inte kan satsa flera hundratusen kronor eller ett par miljoner i varje enskilt bolag, utan vill sprida risken.
– Med en fondlösning undviker bolagen risken med en notering – den hatade kvartalskapitalismen som hetsade många IT-bolag att expandera sönder. I ett senare skede kan fonden dela ut aktieinnehaven till sina placerare, som var och en får avgöra om tiden är mogen för exit samtidigt som bolaget tar steget in på någon form av aktielista.
Eftersom ingenting är nytt under solen finns redan den här Entreprenörsfonden – under namnet Malmöhus Invest. Riskkapitalbolaget Centrecourt försökte också skapa en ny version förra året via sin depåverksamhet, men utan regionalt fokus. Eftersom Malmöhus Invest inte släpper in nya investerare och Centrecourt Depå dog innan den hunnit starta, finns det förhoppningsvis någon annan som är beredd att lyfta idén.
