Sällan har så många haft så mycket att köpa för så litet.
Måhända slitet att travestera dessa bevingade ord, men det känns relevant.
När Svenska Riskkapitalföreningen i tisdags presenterade kvartalsrapport nummer tre för året skedde det i Malmö, på ett seminarium arrangerat av Connect Skåne. Då rapporten i medias ögon inte innehöll något uppskakande förpassades partnern NUTEK:s pressrelease snabbt till diverse papperskorgar.
Rapidus uppfattning, däremot, är att rapportens enkät med 106 (av 164) svenska aktörer på riskkapitalmarknaden visar på en rejäl skandal. Av de investeringar som faktiskt gjorts den senaste perioden (935 miljoner kronor i denna undersökning) har nämligen ynkliga fem procent satsats i skånska företag.
Göteborgsområdets företag, däremot, drog till sig 13 procent av resurserna och Stockholmsområdet, föga förvånande, över 40.
18 procent har satsats i utlandet, därav några få satsningar i Danmark, tror sig Rapidus veta.
Fem procent??
Övertecknad hävdar envist att det i Skåne och i Öresundsregionen utvecklas företag som är på toppnivå teknologiskt och forskningsmässigt, företag som är på väg ut med mycket lovande produkter på marknaden.
Kan jag ha så fel? Är talet om växtkraften i detta område en myt?
Nej, det är riskkapitalets schablonmässiga vägar som måste analyseras mera. Självklart borde minst dubbla andelen av riskpengarna formligen kastas efter de intressanta företag som kontinuerligt startas här och som, flera av dem redan nu är högintressanta investeringsobjekt.
Problemet är att de penningstinna bolagen (jodå, det finns flera även i dessa tider) inte lyfter blicken. Fokus måste svängas om.
En av de bakomliggande orsakerna är mediernas ointresse. Ett högintressant företag idémässigt har ju tio gånger så stor möjlighet att hamna i pressen om det ligger i Kista än om det ligger i Malmö/Lund. Och dansk mediabevakning av skånskt näringsliv existerar ännu inte. Rapidus kom en gång till av detta skäl, bland andra.
Men några av de allt viktigare aktörerna på dansk riskkapitalmarknad har börjat snoka i den skånska myllan och troligen blir de fler. Om de heter Olicom eller Mærsk eller något annat spelar mindre roll, uppenbart är att det finns utrymme för fler att satsa skånskt. För att tala klarspråk: Danmark skulle kunna ta tillbaka stora delar av Skåne utan att Stockholm reagerar, om det gäller inflytande över det nya näringslivet.
Kanske det viktigaste av Öresundsnätverk ännu inte har bildats, låt vara att små initiativ som Stefan L Hansens matchmaking (på Ideon i nästa vecka) har goda förutsättningar att ge resultat.
Det är dags att vidta åtgärder mot riskkapitalskandalen:
1) Ett Öresund Round Table för riskkapitalister bör bildas, för att återigen upplösas när utbytet kommit igång. Runt detta bord bör personer som Håkan Nelson, Malmöhus Invest, Jan Dahlqvist, Sjätte AP-fonden, Lars Krull, Bankinvest och Danish Venture Capital Association, Lars Bruhn, Internet Ventures Scandinavia, Michael Mathiesen, 2M Invest (ja, trots att det är pressat läge just nu!) och Henrik Lawaetz, MVC och någon till sitta och utveckla idéer som gör de skånska Stureplansresorna onödiga.
2) Aktörer som redan nu, i all anonymitet, gör viktiga insatser för att tänka på annat än Stockholm, som till exempel Industrifonden, måste kliva ut ur dimman och profilera sig mycket hårdare, våga säga att det är just här mycket av det intressanta händer.
3) Öresunds riskkapitaldag måste arrangeras årligen av aktörer här på hemmaplan, inte, som Rapidus tidigare påpekat, av någon girig extern aktör som lika gärna ordnar konferens för bridgespelare eller nattklubbsägare, bara det ger pengar.
Skåne och det skånska näringslivet framstår tyvärr fortfarande som kusinen från landet profileringsmässigt. Det måste bli en ändring.
