– Det är ingen skillnad på att sända pengar till Kuala Lumpur eller över Öresund. Bankerna måste skärpa sig.
Av Thomas Frostberg och Keld Broksø
Den 16:e maj utförde Rapidus en räd mot utvalda bankkontor i Köpenhamn och Lund.
Avsikt: Att klargöra om betalningar över Sundet i en allmän, privat mikroekonomi över huvud taget kan låta sig göras på rimlig tid och till ett rimligt pris.
Slutsatser: Svaret är nej. Bankerna i Köpenhamn och Skåne är för långsamma med betalningarna och det kostar för mycket att överföra småbelopp för att det för närvarande ska vara möjligt att skapa en fungerande integrerad ekonomi i Öresundsregionen. Om integrationen inom näringslivet, detaljhandeln och privatekonomin ska fungera på betalningsplanet är det inte förvirrade offentliga organ som måste ta sig samman.
Det är bankerna.
Det är faktiskt billigare för den som bor i Malmö att själv ta flygbåten över Sundet och betala en mindre kontantsumma, än att via en bank i Malmö sätta in pengarna på ett dansk bankkonto.
Majoriteten av bankerna i Skåne och Köpenhamnsområdet vägrar dessutom helt att överföra pengarna, om inte inbetalaren har konto i banken.
Sparbanken Finn i Lund erbjöd sig dock att utföra insättningen till ett konto i Den Danske Bank, även om vi inte var kunder, men då skulle det kosta 250 kronor i avgift.
Det är lika besvärligt att skicka pengar från Skåne till Kuala Lumpur som till ett bankkonto i Köpenhamn, 16 kilometer bort räknat på fågelvägen över den nya Öresundsförbindelsen. I båda fallen blir det ovillkorligen en utlandsbetalning med garanterad leverans först efter 4-5 bankdagar och till avgifter mellan 60 och 150 danska kronor. Dessutom tillkommer en avgift för mottagaren på normalt 30 kronor.
Alltså en sammanlagd avgift på upp till 180 kronor.
Vill man få fram pengarna ännu snabbare så kostar det ännu mer i avgift.
Så gjorde vi:
I Köpenhamn: Den 16:e maj nekade Unibank, Sydbank, Den Københavnske Bank och BG Bank att ha något med våra insättningar att göra, eftersom insättaren inte hade konto i bankerna.
Samma sak gjorde Lån & Spar Bank, som stod för rekordavgiften på 150 danska kronor, om banken över huvud taget hade tillåtit betalningen. Bara Den Danske Bank (där vi hade konto) och Jyske Bank (där vi inte hade konto) gick med på att göra en inbetalning om 40 kronor till S-E-Banken i Lund. Avier med besked om inbetalningarna kom den 17 respektive 18 maj, men pengarna kom in på kontot först efter fyra bankdagar, det vill säga den 22:e maj.
I Lund: Den 16:e maj nekade åtskilliga banker att ha med våra inbetalningar att göra. Bland andra FöreningsSparbanken och Handelsbanken (som för övrigt har kontor i Köpenhamn). På två banker, där vi var kunder, lyckades det: S-E-banken och MeritaNordbanken (som nyligen gick samman med Unibank i Danmark). Avgifterna i Sverige ligger mellan 70 och 100 svenska kronor. Bankpersonal meddelade att det skulle ta 3-5 dagar innan inbetalningen kom in på kontot i Köpenhamn. Men mystiskt nog (på grund av ett fel?) registrerades inbetalningarna redan dagen efter, den 17:e maj, på kontot i Den Danske Bank. Å andra sidan gav inte pengarna någon ränta förrän tre respektive fyra bankdagar efter inbetalningen, det vill säga 22 respektive 23 maj. (Den 19 maj var helgdag i Danmark.)
I vanliga fall sker det redan dagen efter insättningen.
Lite kuriosa:
I Jyske Bank på Kongens Nytorv i Köpenhamn tog det drygt en kvart och en hel del diskussion bland personalen för att hitta den rätta blanketten för inbetalningen.
Inte heller i Lund vet bankpersonalen alltid hur man utför utlandsbetalningar.
Sämst var servicen på Sparbanken Finn. Det tog 15 minuter och fem personers arbetsinsats innan man lyckades hitta rätt blankett för utlandsbetalningar i datorsystemet.
Dessutom varierar kurserna mellan bankerna. Trots att inbetalningarna skedde samma förmiddag skilde det omkring en procent på växelkursen mellan de olika bankerna i Lund. I Jyske Bank i Köpenhamn försäkrade man sig dessutom om en liten extraavgift för att täcka eventuella kursändringar som skulle vara till bankens nackdel.
Samlade slutsatser:
Det råder ingen verklig konkurrens mellan bankerna, som har stora skillnader i avgifter och till och med i växelkurser. Besväret med att hitta den billigaste banken för en mindre penningöverföring är allt för stort för att man enkelt ska kunna utnyttja det lägsta erbjudandet. Dessutom måste man öppna ett konto för att kunna utnyttja den billigaste bankens tjänster.
Medan man både i Sverige och Danmark utan besvär kan skicka pengar mellan olika banker, antingen över Internetkontoren eller som vanlig kund, så stöter vi på allvar in i en barriär när pengarna ska ta turen över Sundet.
Ta till exempel en skåning som vill prenumerera på en dansk morgontidning. Det kommer att kosta minst 100 kronor extra i avgifter, om inte den danska tidningen väljer att öppna ett konto i Sverige.
Om inte bankerna själva kan rätta till missförhållandet parallellt med att de basunerar ut sina ekonomiska prognoser om Öresundsregionens fördelar och framtidsmöjligheter så får väl myndigheterna gripa in.
