Kort sagt: Regionernas kamp handlar inte längre om att bara vara bäst på tillväxt, forskning och livskvalitet utan även hur långt man vågar gå inom klimatområdet. Klimatsamarbetet över Öresund utvecklas bra men visionen om en internationell tätposition saknas. En liten jylländsk stad visar vad regionen måste lära för att ta upp kampen på allvar.
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
På sydligaste Jylland gör Sønderborgs kommun något på klimatområdet som ger ekon i resten av Europa. Det beror på en tydlig vision och tydliga mål om att göra kommunen helt koldioxidneutral till år 2029. Till sin hjälp har man en bred palett av banbrytande initiativ som inkluderar såväl näringsliv som institutioner, akademi och medborgare.
Den lilla stadens insats renderade i våras i EU-kommissionens pris för bästa varaktiga energilösning. I mars överräckte energikommissionär Günther H. Ottinger och klimatkommissionär Conne Hedegaard priset till Sønderborgs bormästare Aase Nyegaard, på plats i Bryssel.
Varför nu denna historia?
Jo, efter utmärkelsen har rosorna fortsatta dala över Sønderborg. Danska miljöministern Karen Ellemann har just varit på besök för att hämta inspiration. Men vem hämtar egentligen inspiration i Öresundsregionen? När lyfts regionen fram i klimatsammanhang utomlands — utöver då vi ifjol hade ett kapsejsat toppmöte i Köpenhamn?
Det är inte så att det aldrig sker. Eller att man är hopplöst efter i Öresundsregionen.
Malmö visar förtjänstfullt upp sin miljöstrategi på världsutställningen i Shanghai. Samtidigt har ett samarbete med Köpenhamn inletts. Och Øresund Environment är nöjt med att vara ett regionalt forum för nätverk och kunskapsutbyte mellan näringsliv, universitet och myndigheter. Det finns alltså klimatsamarbeten på tvärs över Sundet, och de utvecklar sig bra. Men den gemensamma visionen och strävan efter mål som sticker ut på ett internationellt plan saknas.
Vi måste nu, år 2010, erkänna att Öresundsregionen inte ligger i tätpositionen. Något har missats i regionernas kamp och inbördes tävlan världen över. Det handlar inte längre om enbart tillväxt, forskning och livskvalitet utan också om hur långt regioner, kommuner och näringsliv kan sträcka sig på klimatområdet.
Det har betydelse för att vattnet i hamnen ska vara rent nog att bada i. Men det är ännu viktigare att lägga sig i täten för den tillväxtboom som miljöteknikföretag skapar idag. Det kan bara ske om Öresundsregionen bygger ett rykte som grön tillväxtregion med tydliga mål — och medel för att nå dem.
Den goda nyheten?
Det finns bra saker att jobba vidare på. Köpenhamn (och Sønderborg) var bland de 14 bästa av 98 danska kommuner när veckobrevet Mandag Morgen för några veckor sedan kartlade kommunernas klimatinsats. Samtliga 14 kommuner har ambitiösa planer, långt över danska EU-förpliktelser att reducera koldioxidutsläppen med minst 50 procent. Och Malmö har av tidningen Miljöaktuellt utsetts till Sveriges bästa miljökommun. Rankningen byggde på kriterier från bland annat svenska Naturskyddsföreningen och Gröna Bilister.
Men var är de gemensamma, tydliga visionerna och målen när vi nu var för sig är så duktiga? Låt oss lära lite mer av Sønderborg, hämta inspiration där, precis som den danska miljöministern gjort:
* Kommunens koldioxidutsläpp ska minskas med 5 procent på transportområdet under 2010-2011 och 25 procent innan 2015. Det ska inte kosta något, det ska bara köpas in miljöriktiga bränslen och nya fordon i offentlig regi.
* Sønderborgs så kallade Solpark har försetts med 9.000 kvadratmeter solfångare som ska täcka 50 procent av fjärrvärmebehovet i närområdet. Anläggningen kompletteras med en värmecentral driven av koldioxidneutralt bränsle.
* Djursgödsel till två stora biogasanläggningar ingår som viktiga delar i planen för att kommunen ska bli koldioxidneutral till 2029.
Så här skulle vi kunna fortsätta. Nu måste Öresundsregionen också lägga ribban högre i klimatkampen om vi så bara ska bli lite bättre än Sønderborg!
Klik her for at se dansk version af artiklen
