Kort sagt: Folk spelar datorspel som aldrig förr, och spelindustrin växer snabbt. I Öresundsregionen är det främst de stora bolagen som är lokomotiven, och det tack vare utländskt riskkapital. Utan hjälp, främst från USA, skulle spelindustrin här ha varit mycket mindre. Nästa vecka ges en ny chans för regionens spelfolk att träffa spejare med feta amerikanska plånböcker, under ett av Europas främsta spelevent – Nordic Game.
Av Anders Frick
Konferensen Nordic Game arrangeras i år för femte gången, och intresset är stadigt ökande. Det är inte bara en spelkonferens för branschkändisar och coola spelutvecklare, utan också ett sätt för små spelbolag att ta de första stapplande stegen ut i den vida världen och visa upp sig för villiga investerare.
Inom spelindustrin pratas det ofta om att traditionella investerare inte förstår sig på branschen och att de därför ofta får se sig omsprungna av stora amerikanska spelförläggare som pumpar in mängder med riskbetonat kapital i små och medelstora datorspelsföretag. Andra hävdar att det är spelbranschens konstanta avsky mot slips och kavaj som gör att investeringarna i spelbranschen oftast görs av ett fåtal, redan initierade, investerare. Sanningen ligger väl någonstans däremellan.
Sant är dock att medelåldern för datorspelare stadigt går uppåt. Men det beror nog på att datorspelarna själva blir äldre, snarare än att det skulle vara gråhåriga damer och herrar som börjar intressera sig för spel på livets höst. De som växte upp med klassiker som Game & Watch, VIC-20 och Commodore 64 har ju numera blivit både 30 och 40 år gamla och har i många fall fortfarande spelintresset kvar.
Datorspel har hela tiden varit en drivande kraft för utvecklingen av datorkraften, och processortillverkare som Intel och Nvidia letar desperat efter projekt och evenemang som de kan ösa pengar över. Nordic Game är inget undantag, båda de amerikanska processorjättarna tillhör de största sponsorerna av konferensen.
Några andra jättar som också driver utvecklingen framåt är de amerikanska spelförläggarna. Utan dem hade inte spelindustrin i Öresund varit lika framgångsrik som den blivit. I Malmö dominerar företaget Massive Entertainment, som med det senaste spelet World in Conflict blivit hyllade av datorspelare över hela världen. Spelet har för övrigt också blivit nominerat till Nordic Game Awards, som delas ut nästa vecka och är den nordiska spelbranschens motsvarighet till filmbranschens Oscarsgala.
Massive Entertainment började som en studentidé för drygt tio år sedan och nyligen fick bolaget pris som Sveriges bästa mångfaldsarbetsplats. De senaste tre åren har Massive växt från 30 till 130 medarbetare, vilket enligt VD Martin Walfisz aldrig hade gått utan den stora förläggaren Vivendi Universal Games, som köpte hela företaget för sex år sedan. Utan Vivendi hade knappast Massive överlevt i annan form än som förr, då bolaget tillverkade det första tetrisspelet till Ericssons mobiltelefoner.
Utomstående riskkapital har lyft också andra spelföretag – inte minst i Danmark. För inte så länge sedan håvade Guppyworks in 6 miljoner danska kronor, och Watagame 22 miljoner. Andra som gissningsvis står på tur är Zero Point, Pollux Game Labs och Deadline Games. De sistnämnda är för övrigt redan partner med den amerikanska spelförläggaren Eidos Interactive. Allra störst på den danska sidan är IO Interactive, som redan är helägt av Eidos.
Men spelindustrins ekosystem gör inte bara att giganterna investerar i stora företag. De större företagen driver i sin tur fram mindre branschföretag i regionen. Ett exempel är Morten Iversen, en av författarna till IO Interactives succéspel Hitman. Nuförtiden är han VD för ZeitGuyz, som tar fram ett eget spel med hjälp av royaltypengar från Hitman.
Ett problem för de små bolagen är affärsmässigheten, eller snarare bristen på sådan. Men för de mindre aktörerna finns hjälp att få när ingen villig riskkapitalist knackar på dörren, genom Nordiska Rådets datorspelsprogram och dess chef Erik Robertson. Förutom att arrangera den årliga konferensen Nordic Game erbjuder organisationen även ekonomiskt utvecklingsstöd till små, nordiska spelutvecklare.
Och det kan behövas, för Robertson menar att så fort de små spelutvecklarna börjar diskutera med storbolagen, blir de blåsta av marknadsföringsfolk och slipade affärsutvecklare – varje gång. Anledningen är att det för många av de små utvecklarna inte handlar så mycket om att bygga företag, som att fokusera på slutprodukten och skapa Spelet. Å andra sidan betraktas spelindustrin i Öresund ofta på samma sätt som utlänningar betraktar en Volvobil: Säker, pålitlig, snygg design men inte nödvändigtvis billigast på marknaden.
Den nordiska spelindustrin är näst störst i Europa, bara Storbritannien kommer före. Industrin i Norden består av närmare 2.000 personer, varav mellan 500 och 1.000 finns i Öresundsregionen. IO Interactive med över 200 medarbetare och Massive Entertainment med 130 är klart dominerande i regionen, men i deras kölvatten följer en hel rad andra.
Förutom de redan nämnda i Danmark har Malmö en hel del att komma med, genom SouthEnd Interactive, Star Vault och Upside Studios. Räknar man dessutom med alla mindre företag, som till exempel speldesignfirman Ozma, Redikod, Oxeye, Nordic Software for Entertainment, M.G.I.G. Productions, Aescapia, Athletic Design, Swedish Game Development, så kommer man upp i närmare 300 personer bara på den svenska sidan av Sundet. Mindre känt är att Helsingborgsregionen har ett antal spelbolag att räkna med, bland andra Wihlborg Entertainment, Frictional Games och Gizmondo, som äntligen skakat av sig sin gamla historia, kantad av skandaler, kraschade Ferraribilar, och miljardkonkurs.
Redan nu omsätter spelindustrin nästan lika mycket pengar som filmindustrin, och beräkningar gör gällande att omsättningen för spelindustrin under 2009 kommer att bli hela 55 miljarder dollar. Hittills har spelindustrin varit en slipsfri zon, men om spelfolket i Öresund vill vara med och fajtas om de pengarna så kanske det ändå är dags att knyta slipsen och putsa skorna.
