Varje år publicerar tidningen Veckans Affärer en lista över näringslivets mäktigaste kvinnor.
— Det är tramsigt. Sanningen är att samma person borde toppa listan varje år: Annika Falkengren, säger Rapidus vd Jan Wifstrand medan frukostmötets gäst kliver upp på scen.
Annika Falkengren har precis fyllt 50 har därmed spenderat halva livet på SEB, där hon började som trainee i handlarrummet i slutet av 1980-talet. En spikrak karriär kan tyckas, men som vanligt var det långt ifrån förutbestämt.
— Mina syskon är väldigt ordningsamma men jag var ett typiskt mellanbarn och ganska busig. Kanske var det därför det gått bra för mig, för att ingen förväntade sig något, säger hon.
I den tunga europeiska bankföreningen IIEB är de två kvinnor bland 38 män. Annika Falkengren, som även sitter i jurygruppen för nätverket Ruter Dam, har sitt eget recept för hur fler ska göra henne sällskap i näringslivets toppskikt.
— Man ska tidigt i karriären ta affärsansvar. Kvinnorna kommer ofta fram på informations-, HR- eller marknadsavdelningar, mjuka delar. Men det är ytterst sällan de positionerna leder till vd-poster. Man måste ta mätbara jobb som är mindre utsatta för subjektivitet och där man kan visa på resultatet.
Själv var hon till en början mer intresserad av kundkontakterna än att tjäna pengar på aktie- och valutahandeln. Men ett inpass från skånska SEB-profilen John Abrahamsson ändrade allt.
— Han ville ha en liten kanin i handlarrummet. Så jag blev hans kanin som bokade transaktioner och så vidare, säger Annika Falkengren.
Efter att ha gjort bättre ifrån sig på handeln än sina manliga kollegor steg hon efterhand i graderna. Men snålblåsten har tilltagit ju högre hon kommit, under finanskrisen gick medierna exempelvis i spinn över hennes och övriga bankchefers bonusprogram. Några planer på att byta jobb har hon ändå aldrig haft.
— En engelsk headhunter ringde mig i många år och sa: Annika, you have to work on your cv, youre just sitting there. Han hade fel. Jag har varit på intervju för andra till och från men alltid frågat mig om jag skulle bli lyckligare eller gladare av att byta. Ibland tror jag man överskattar det här att man måste byta jobb hela tiden, säger hon.
Utöver medierna har de svenska storbankerna på senare år hamnat ordentlig i skottlinjen för finansminister Anders Borg. En kritik som Annika Falkengren till viss del kan förstå.
— I det globala perspektivet har bankerna ställt till med ganska mycket. Bankerna är en del av krisen, men inte orsaken till allting. Priset på pengarna var för lågt alldeles för länge, så centralbankerna och regeringarna har även de skuld i detta, säger hon.
Kritiken att bankerna suger ut bolånetagare med ohemula marginaler ger hon däremot inte mycket för.
— Vi har ingen affärsplans som säger att i år ska vi skörta upp kunderna, vi ska lura dem, då överlever man inte så länge. Sedan kan man fråga sig varför det ska vara så svårt att vara öppna och transparenta, visa vad vi gör och tar betalt. Å andra sidan går jag ju inte in på Hennes & Mauritz och begär att få veta inköpspris på den där kavajen, till exempel? Vad är marginalen på den? Va? 90 procent? Det är ju inte klokt! säger hon med spelad indignation.
 |
 |
I Europa gungar marken under storbankernas fötter och på andra sidan Sundet är bland annat Danske Banks exponering mot Irland ett ständigt samtalsämne. Men i Sverige lever vi som guldfiskar i vår egen lilla skål, menar Annika Falkengren. Nyss hemkommen från IIEB:s sammankomst i Amsterdam är hon ordentlig oroad över situationen på kontinenten.
— Jag var i New York veckan innan, där var det otroligt deppigt stämning. Jag ringde till Stockholm flera gånger och frågade: hur känns Spanien, hur känns banken, vad gör kunderna — tar de ut pengar? Men enligt mina kollegor gick allt på som vanligt. I Amsterdam satta alla tunga bankchefer med pannan i djupa veck, men här i Sverige sitter vi och diskuterar helt andra saker.
— Det är otroligt bekymmersamt i Europa. Det var ett stort skäl till att vi i höstas bestämde oss för att låta våra stora reserver ligga kvar i Baltikum, för det är klart att det kommer smitta och göra återhämtningen trögare. Jag tror det är jätteallvarligt om Grekland skulle lämna euron, säger hon.
Född i Bangkok till diplomatföräldrar levde Annika Falkengren ett kringflackande liv tills hon som 13-åring skickades till internatskolan Sigtuna i Uppland. Hon har hållit låg profil om sitt privatliv i pressen men Jan Wifstrand har ändå lyckats fiska upp en historia från tyska Frankfurter Allgemeine Zeitung om hur hennes sjuåriga dotter efter många besök på banken blivit övertygad om att det i själva verket är sekreteraren Cecilia som har den reella makten.
— Hon hör ju ofta att jag refererar till Cecilia när hon frågar om jag exempelvis kan hämta från skolan, säger Annika Falkengren.
Om det blir en ny mäktig bank-vd av dottern återstår dock att se.
— Hon fick en fråga på dagis om hon ska jobba på banken? Nej, sa hon, de jobbar måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag… Hon ska bli bagare istället.
Text: Erik Olausson
Bild: Kristoffer Lindblad
 |
 |
 |
 |
 |
| Cecilia Svensson, Annikki Tinmark och Maria Staf, Malmö stad | Thomas Torounidis, Awapatent och Thomas Carlsson, Ideon |
 |
 |
| Kristofer Ramström, SEB; Joacim von Bodungen, Alexander Hughes; Jens Kofoed Hansen, Sono; Ingvar Persson, Eductus | Jarl Olsson, Catella Corp Finance; Leif Lindau, Navigator Communications |
 |
 |
| Charlotte Ahlgren Moritz, Medicon Valley Alliance; Daniel Persson, Öresundskommiteen |
Maria Moberg, Moll Wendén, My Lidén, PWC |
 |
 |
| Peter Jansson, One Point Entry; Mats Brogren, MiMa | Erna Ahlfors, Svedab; Johan Thuresson, Ernst & Young |
 |
 |
| Johan Holgersson, Sparbanken Öresund; Jan Alenfall, Dermagen | Pär Davidsson och Mikael Voltaire, Coeli; Dan Florén, Ernst & Young |
 |
 |
|
Anna Palmehag och Keld Broksø, Rapidus |
Jonas Malm, JRS; Anders Håkansson, Danske Bank |
 |
 |
| Per Karlsson, Ernst & Young; Oscar Ahlgren, Västra hamnen Fondkommission | Stojko Gjurovski, Swedbank; Ulrika Odarströmer, Vem |
