Efter OS-silver, VM-guld och hundratals landskamper var har handbollsprofilerna Staffan Olsson och Peter Gentzel bara kommit ur askan i elden. Som förbundskapten respektive VD för bolaget Svensk Elithandboll är det deras uppgift att professionalisera ett Handbollssverige drivet av glada amatörer, ge sporten ny lyskraft och på vägen vaska fram en ny Zlatan med klister i nävarna.
 |
 |
Idag saknas det nämligen fixstjärnor i sporten, menar Jan Wifstrand när han frågar ut de både legendarerna på Rapidus Efter jobbet-möte.
–Jag skulle påstå att du Staffan Olsson är Sveriges enda handbollskändis. Om du går in i en butik kan folk säga: där är ju Staffan Olsson, säger Jan Wifstrand.
— Ja, eller Där är Patrik Sjöberg, kontrar Staffan Olsson.
— Det hände tre gånger under en helg, men det var i Göteborg.
Trots VM på hemmaplan i januari är handboll långt ifrån lika hett idag som under nittiotalet då herrlandslaget, dubbat till Bengan boys efterförbundskaptenen Bengt Johansson, vann VM- och EM-titlar på löpande band.
— Går man till min hemmaarena Lisebergshallen är det kanske 600-700 på läktarna, om det är derby. Man måste skapa ett mervärde runt arrangemanget för att få till en upplevelse mer än bara en handbollsmatch, säger Peter Gentzel.
Efter en lång karriär som målvakt i tyska och spanska klubbar är han sedan i våras VD för relativt nystartade Svensk Elithandboll, ett aktiebolag som driver de svenska elitklubbarnas intressen gentemot sponsorer och media men även hanteraradministrativa uppgifter, som att arrangera SM-finalerna. Peter Gentzel menar att bolaget kan spela en viktig roll när det gäller att driva fram nya stjärnor som kan locka såväl publikens som sponsorernas intresse.
–Vi har satt bollen i rullning och tittar på att profilera spelarna lite mer kanske i samarbete med kända skor- och skjortmärken. Det behövs definitivt. Vi har ingen Zlatan, vi har ingen fixstjärna. Vi måste försöka hjälpa till att skapa det, sedan krävs det så klart att den spelaren eller de spelarna har idrottsliga framgångar också, säger han.
Peter Gentzel och Staffan Olsson på Rapidus ”Efter jobbet”.
Den största utmaningen är dock att få landets elitklubbar mer professionellt drivna. Att försäljning och sponsorkontakter hanteras på fritiden av någon eldsjäl håller inte i längden, menar Peter Gentzel.
— Frölunda hockey omsätter lika mycket som hela herrligan i handboll gör. Vi måste bli mer professionella och gå in i större samarbeten med våra sponsorer. Många handbollssponsorer går in mer med hjärtat än för att få något riktigt utbyte. Men vi är på väg, vi syns ofta i TV, vi har ett bra marknadsvärde. Sedan handlar det om att vi måste komma med förslag till sponsorerna på vad vi kan göra, säger han och får medhåll av Staffan Olsson.
— Bästa exemplet är VM-bolaget från 2011, det kom professionella människor in och bolaget gick med ett antal miljoner i vinst. Det visar vad som händer när man får personer på rätt plats som kan sina saker, säger Staffan Olsson.
Det ideella föreningsliv som präglar svensk handboll står i bjärt kontrast till Tyskland, där både Staffan Olsson och Peter Gentzel spelat i stora delar av sina karriärer. Staffan Olsson kommer närmast från Kiel, där stadens framgångsrika lag och handbollstokiga befolkning länge levt i symbios.
— Det är mer på allvar där. Jag läste någon intervju innan jag kom till Kiel, då fick deras skyttekung frågan varför de spelade så bra. Vi vill inte gå ut på stan när vi spelat dåligt svarade han. Åren i Kiel har präglat mig mycket. Just den här professionalismen, vi skulle vinna serien och vi skulle komma långt i Europacuper, det var bara naturligt. Det var en omställning jämfört med laget jag kom ifrån som kommit 2:a eller 3:a i ligan men slog från underläge. Det var jäkligt roligt men samtidigt krävande, säger Staffan Olsson.
Han flyttade till Tyskland redan 1989, som ett av de första svenska handbollsproffsen, och landade i Hüttenberg, en stad med ett par tusen invånare åtta mil från Frankfurt. Utan att kunna ett ordtyska.
— Det var väldigt tufft första halvåret, ingen pratade engelska, inte ens i laget. Det var en liten stad och klubbens huvudsponsorer, som alla tillverkade en sorts ost, hade uppfattningar om allt som hände i klubben. Jag kom hem till min fru ett antal gånger och sa nu skiter vi i det här. Hade jag varit där själv så hade jag förmodligen stuckit hem, säger han.
Sedan två år tillbaka är Staffan Olsson förbundskapten för svenska landslaget, och jobbar extra med hälsofrågor och föreläsningar om ledarskap på Stockholmsbaserade hotellkedjan Pandox. Men det har varit nära att han åter packat flyttlådan. Jan Wifstrand undrar avundsjukt har han egentligen tänkte när han förra året tackade nej till jobbet som ny förbundskapten i Tyskland.
— Det hade varit häftigt och jag tyckte det lät spännande, det var därför jag åkte ner för att träffa dem. Men jag fick en känsla av att de redan bestämt sig att Heiner Brand skulle bli förbundskaptenens chef. Och då hade jag svårt att se att det skulle bli någon nystart när han som varit förbundskapten i 13 år skulle sprungit runt och styrt och ställt. Den sociala situationen spelade också in, min fru hade börjat jobba och trivdes bra så det var inte läge att dra upp familjen igen.
Jobbet som tysk förbundskapten är inte det enda som Staffan Olsson varit nära att hoppa på. Under sin tid i Kiel skickade han propåer till Estrella om att bli deras försäljningsagent på den tyska marknaden, efter att hans lagkamrater förälskat sig i chipsen på en röjarresa till Göteborg. Han backade dock när Estrella ville se affärsplan och försäljningsstrategi för de närmaste åren.
Vinintresserade Peter Gentzel väntar i sin tur bara på att Systembolagets monopol ska luckras upp innan han börjar sälja importerade viner. Redan under sin tid i den ekonomiskt pressade klubben Nordhorn-Lingen drygade han ut kassan med smugglade dippsåser.
— När man är utomlands märker man vad som fattas. Vi köpte kartongvis med dippsåser och sålde till grannar och vänner. Likaså riskakor med smak, i Tyskland hade de bara de smakfria, säger Peter Gentzel.
Text: Erik Olausson
Bild: Kristoffer Lindblad
 |
 |
| Mona Kristiansson, Cecilia Lagerquist och Ulrika Henningsson från Sparbanken Öresund | Rickard Wendel, Regionfullmäktige Skåne; Mats Nordin, Academic Search |
 |
 |
| Bengt och Annika Andersson, Resursgruppen | Staffan Olsson och advokat Jörgen Holmqvist |
 |
 |
| Sven Wennhall, Åttastenen och Stefan Dahlin, Ernst & Young | Lennart Neander och Carina Bang Laurén, Sono |
 |
 |
| Urban Bredhe, HR-konsult och Mats Hägerfors, Bullseye Search | Daniel Oelker, Hilding Anders och Andreas Pitlik, South Valentin & Byhr |
 |
 |
| Karl Löfmark, Lundamark, och Dennis Axnér, Delo | Marie Ericsson, Sparbanken Öresund och Peter Landgren, Landgren & Co |
