Kort sagt: Genom åren har Aktietorget fått mycket skäll och Stockholmsbörsen varit näringslivets epicentrum. Idag är rollerna delvis ombytta. Börsen ter sig alltmer labil och egensinnig, medan den lilla kusinen från landet blivit handelsplatsen dit företag går för att resa kapital.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Fungerar Stockholmsbörsen egentligen som den ska?
Den frågan får vi förhoppningsvis svar på imorgon när OMX-chefen Jens Henriksson sätter sig i intervjustolen på Rapidus frukostmöte.
Det har blåst en hel del kring Henriksson och börsen senaste veckorna. Det som varit svenska aktiemarknadens välstädade finrum har fått svidande kritik. Dessvärre inte utan anledning.
Kurserna har störtdykt och värden för miljarder gått upp i rök.
Givetvis kan ingen styra över konjunkturen, inte heller kan någon kontrollera de utpräglade flockdjur som aktiemäklarna är. Men en skrämmande debatt har seglat upp, om de blixtsnabba robotar som styr en stor del av dagens handel.
Hur påverkar denna digitala girighet marknaden?
Förstärker den kurssvängningarna?
Finansinspektionen utreder nu saken. Oavsett svaret så har den senaste tidens manodepressivitet i kurstabellerna och turerna runt högfrekvenshandeln svärtat bilden av börsen som en stabil institution.
Medieintervjuer med fartblinda mäklare ger intrycket av en hårt uppskruvad marknad som börjat tappa greppet om varför den överhuvudtaget finns till. I fokus är bara trading och hur man tjänar pengar i konjunkturnedgången. Det som tidigare kallades kvartalsekonomi har blivit en sekundekonomi.
Just idag noteras gruvbolaget Semafo, men över tid har börsen blivit mindre attraktiv. Fler bolag köps ut än vad som tillkommer. Sedan hösten 2008 har ett trettiotal noterats — men då är över hälften koncernavknoppningar, sekundärnoteringar eller listbyten från First North, varav två i Skåne.
På den långt mindre handelsplatsen Aktietorget har utvecklingen gått åt motsatt håll.
För några år sedan var Aktietorget bland det mest utskällda som gick att hitta i finanspressen. Nu har de makroekonomiska skeendena tagit fokus från dessa mindre företeelser.
Torget öppnade år 2000. Idag kan vi konstatera att 127 företag är listade, varav sjuttio tillkommit sedan finanskrisen slog till första gången för tre år sedan. Bara i Skåne har vi sett elva listningar vilket inbringat flera hundra miljoner i riskvilligt kapital till nya affärsidéer. Läs mer om detta och drivkrafterna bakom i Rapidus kartläggning Tacka Svensson för krisårens riskkapital från i juni.
På många plan skiljer sig förutsättningarna från Stockholmsbörsen. Regelverken är mindre och värderingen av bolagen svårare. Det handlar ofta om företag i mycket tidiga faser vilket kräver relativt sett mer av investerarna.
Det är i praktiken aldrig aktuellt att välja mellan att gå på stora börsen eller Aktietorget — och däremellan finns andra listor som First North och NGM. En notering kostar mångmiljonbelopp och för små och mellanstora verksamheter är det ett dyrt sätt att resa kapital. Väl inne påbörsen är den administrativa bördan inte lättare.
Samtidigt står det klart att lilla Aktietorget lyckats väl med den viktigaste uppgiften för en börs: att på marknadsmässiga villkor tillföra kapital till företag med expansionsplaner.
Avancerad spekulation kan aldrig ses som en kärnfunktion. Visst är börsen en viktig möjlighet till exit för private equity-bolag, men den får heller inte vara avstjälpningsplats för innehav som inte går att sälja ut till industrin.
Det ska bli intressant att höra Jens Henrikssons syn på saken imorgon bitti. För ur ett strikt entreprenörsperspektiv betyder uppstickaren idag mångdubbelt mer än finbörsen.
