Kort sagt: Världsekonomin vacklar igen. Sverige står starkt, men vi är inte immuna mot problemen. Både exportföretag och mindre utvecklingsbolag är direkt utsatta.
Regeringen har länge samlat pengarna på hög. Nu är det läge att satsa — på innovation.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Det är oroliga veckor på finansmarknaderna. Osäkerheten om vart konjunkturen är på väg är större än på länge. Det har gett experterna världen över skrämselhicka och börserna åker berg och dal-bana.
Den svenska ekonomin är dock i gott skick. Tillväxten är stark, arbetslösheten sjunker och statsfinanserna ger överskott. I Danmark ser det inte lika bra ut, för att inte tala om länder som Grekland, Italien och USA.
Där är det sparkniven som gäller. Om inte direkt, så ganska snabbt lär det slå mot den svenska exportindustrin.
Än så länge har det rullat på ganska bra. Skånes fem största industribolag på börsen ökade alla intäkterna under första halvåret. Men sedan dess har världsläget blivit sämre. Och en lärdom från senast det begav sig — hösten 2008 — är att det kan gå snabbt utför när hjärnspökena börjar dansa.
Visst är förutsättningarna annorlunda än 2008, men tyvärr riskerar denna typ av finansiell oro att bli självuppfyllande. I styrelserum världen över sitter just nu ägare som bollar fram och tillbaka med beslut om att avvakta med investeringar, bara utifall att. Det leder till att industriföretag blir av med väntade order, och så är snöbollen i rullning.
Även för mindre innovationsbolag, som ännu inte har någon reell försäljning eller på annat sätt är direktexponerade mot krishärdarna, är osäkerheten allvarlig. När dammet lagt sig kan det mycket väl visa sig att världskonjunkturen fortsätter så sakteliga uppåt, men den akuta skuldkrisen innebär minskad riskaptit och det bromsar flödet av utvecklingskapital.
Redan i dag är det trögt på den fronten, riskkapitalmarknaden har liksom inte riktigt kommit igång efter förra krisen. Skulle vi få en ny recession på halsen kan situationen bli mycket besvärlig.
Finansminister Anders Borg framträder som vi vant oss vid; stramt, återhållsamt och i rollen som den ytterligt ansvarskännande. Som replik på det senaste kaoset lovar han att hushållen inte behöver oroa sig för åtstramningar. Gott, men lägg nu inte övrigt reformarbete på is.
Det måste gå att föra en ansvarsfull politik och ändå göra framåtriktade satsningar. Om vi någon gång ska vara expansiva är det väl nu, när statskassan bågnar och vi ser ut att kunna behöva alternativa vägar.
Riksbanken lär ompröva sin räntebana, men inte gå drastiskt under den utstakade planen. Så kom igen Borg, sluta snåla och sätt in några innovationsfrämjande åtgärder. Efter förra finanskrisen ökade företagskonkurserna dramatiskt. Backa nu upp de allra yngsta bolagen, och gör det tidigt, så att de får en ärlig chans att visa sin bärkraft.
Inför det länge omtalade riskkapitalavdraget som underlättar för privatinvesterare att gå in i onoterade verksamheter. Det skulle öka möjligheterna för uppstartsbolag att nå det så viktiga såddkapitalet och komma snabbare ut på marknaden. En modell är att låta affärsänglar skjuta upp skatten på reavinster om pengarna återinvesteras i nya entreprenörsbyggen, på liknande sätt som man skjuter upp vinster vid husaffärer.
Bättra också förutsättningarna för etablerade verksamheter att ställa om till forskning och utveckling vid fallande efterfrågan. Med några enkla redovisningsregler borde det gå att skapa ett extra skattebonussystem vid innovationssatsningar, just för att bygga konkurrenskraft när alternativet annars är att dra ner på personal.
Ingen vet om finansfrossan kommer att övergå i ett allvarligare tillstånd. Nästa år ska regeringen vara klar med en ny innovationsstrategi, men att baxa in några godbitar därifrån redan i höstbudgeten skulle kunna göra viktig skillnad. Det handlar trots allt om insatser som näringslivet mår bra av även i goda tider.
