Familjeföretaget med danska 1700-talsrötter har under Jens Spendrups ledning växt till ett av Sveriges största bryggerier. Nu är det dags att lämna över till sonen Fredrik Spendrup. Tillsammans gästade far och son Rapidus frukostmöte för att berätta om en sen och betydelsefull festkväll med Carl-Jan Granqvist, en ödesdiger duell i Köpenhamn samt vägen från lilla Grängesbergs bryggeri till stora jätten Spendrups.
Snart är det Fredrik Spendrups tur att axla VD-rollen i det anrika familjeföretaget, medan hans far Jens Spendrup drar sig tillbaka efter 37 år på posten. Visst är det lite nervöst, medger sonen.
— Jag har ju växt upp i företaget och det ökar på allvaret, säger han.
1976 gick Jens Spendrups far bort och Jens Spendrup fick tillsammans med sin bror Ulf ta över ett företag i kris. Ekonomin i bryggeribranschen hade skakats om rejält av mellanölsförbudet i matbutikerna och såväl styrelse som revisor övergav omgående bolaget. Men trots att bröderna Spendrup fick rådet att lägga ner verksamheten var det inget alternativ. De hade personligen gått in som borgensmän och skulle stå med skulder på 30 miljoner kronor om företaget gick i konkurs. Dessutom var båda två nygifta.
— Min bror ville ha en extern VD, men det ville inte jag. I det skick som bolaget var i skulle det bara bli en lycksökare, säger Jens Spendrup, som själv tog på sig ansvaret för det som då hette Grängesbergs bryggeri.
Vändningen för det hårt ansatta bolaget kom en natt då Jens Spendrup var på 50-årsfest hos bolagets enda restaurangkund i Sverige. Tillsammans med två andra hamnade han på en punschveranda där de drack groggar tills solen gick upp. Den ena mannen var finsmakaren Carl-Jan Granqvist och den andra mannen visade sig leta efter ett bryggeri som ville licenstillverka den tyska ölen Löwenbräu. Jens Spendrup nappade och inom några månader hade bröderna skrivit kontrakt.
Under tiden ökade Löwenbräu-ölen snabbt i popularitet i Sverige och när licenstillverkningen väl skulle dra igång räckte bryggeriet knappt till för att stilla behovet. För att få plats att tillverka sina egna produkter blev Grängesbergs bryggeri tvunget att hyra in sig hos två lokala konkurrenter.
— Vi gick från miljonförlust ena året till mångmiljonvinst nästa, säger Jens Spendrup och Rapidus Jan Wifstrand replikerar snabbt:
— Sensmoralen är: sitt gärna och grogga i gryningen med Carl-Jan Granqvist!
Snart bytte bolaget namn till Spendrups, trots viss ångest över vad grannarna i Grängesberg skulle säga. Och med åren har allt fler medlemmar i familjen Spendrup fått anställning i olika delar av företaget.
Det råder nämligen inget tvivel om att släkten är viktig för Spendruparna. De räknar sin bryggarhistoria tillbaka till 1700-talet, då Mads Pedersen Spendrup — med anor från den jylländska byn Spentrup — började tillverka brännvin i Köpenhamn. En senare släkting blev rombrännare, även om han så småningom gav upp den karriären för att resa till Sydafrika och sälja skottkärror. Under tiden kom släkten till Sverige.
— Det berodde på att släktingen som flyttade varit inblandad i en duell med dödlig utgång i Köpenhamn. Men själv sa han att flytten var på grund av skatteskäl, säger Jens Spendrup.
I Sverige gick familjen så småningom över till att producera öl, men idag finns även läsk, vatten, kaffe, cider och vodka bland produkterna.
— Det är snart bara mjölk som ni inte har ägnat er åt, säger Jan Wifstrand.
Men då berättar Jens Spendrup genast att brännvinsbrännarna i Köpenhamn faktiskt hade en ko som de höll i bryggeriet. De sålde alltså såväl sprit som mjölk.
— Dörren var så liten att man tog in djuret som kalv och sedan fick kon bo där på tredje våningen, fyller Fredrik Spendrup i.
|
|
 |
Den senaste satsningen inom företaget kallas Brutal Brewing och är ett slags fristående innovationsbolag som ska ta fram spännande och annorlunda nya produkter. Dessutom har Spendrups inlett ett samarbete med Kiviks Musteri om cidermärket Briska.
— Inom öl och vatten har vi knockat konkurrenterna, men ännu inte när det gäller cider, säger Jens Spendrup.
Trots det är Spendrups störst i Sverige sett till såld volym och konkurrerar med Carlsberg om att ha högst omsättning. Våghalsiga investeringar som gått hem är en av förklaringarna till varför Jens Spendrups 37 år på VD-posten blivit så framgångsrika, men självklart har det även skett misstag på vägen. Som den gången på 1970-talet då han försökte få licensavtal för läsken 7up vid ett möte i London. När han skulle förklara hur ledningen bantat bolaget på hemmaplan råkade han översätta begreppet ”säga upp” eller ”focka” ganska fel.
— Jag sa: ”During 1977 I have focked 25 percent of my employees, most of them women”. Vi fick inte avtalet den gången, säger Jens Spendrup.
Text: Anna Palmehag
Foto: Kristoffer Lindblad
 |
 |
 |
 |
 |
| Daniel Oelker, Hilding Anders; Christina Elwing, Sparbanken Öresund | Peter Janson, One Point Entry; Sven-Åke Espmarker, Sparbanken Syd |
 |
 |
| Eva Ohlstenius, Företagarna Skåne Service AB; Jens Spendrup och Fredrik Spendrup |
Rickard Wendel, Regionfullmäktige; Pär-Arne Stenlund, Mason Management |
 |
 |
| Bengt Lövdén, Medeon; Rickard Mosell, MINC/Ideon | Peter Eyerman, Scandvision Cph; Stefan Adakis, Adakis Fast Food, Daniella Ibis, Rapidus |
 |
 |
| Josefine Sanguin, Malmö flygfraktterminal; Linda Årsköld, Ernst & Young | Oskar Kantoft, Dillon; Johan Bergenholtz, Snabboteket AB |
 |
 |
| Marie Kempe Wennerholm, Fatima Friberg och Brittmarie Blackman, Blackman & Friberg Mäklarcentrum | Thorvald Persson och Claes Englund, Advokatfirman Persson & Partners |
 |
 |
| Per Bojfelt, NCC Property Development; Staffan Haglind, Skanska Öresund |
