Det var idel glada miner när rekordmånga entreprenörer, investerare och hangarounds i går bytte slips och högklackat mot indisk särk och lädersandaler på BiotechBuilders årliga sammankomst. Men under den skojfriska ytan framträder en pressad bransch där riskkapitalisterna dragit öronen åt sig och goda exempel lyser med sin frånvaro.
Uthållighet, goda kontakter och tuffa beslut lär krävas om Öresundsregionens bioteknikfantaster ska kunna ses under lika glada former framöver.
Av Erik Olausson, Lisa Kirsebom och Thomas Frostberg
Det är svårt att inte dras med i stämningen när cirka 150 danska bioteknikmänniskor simultant ska byta om till sandaler, särk och vita pyjamasbyxor ute på en gungande båt på Öresund. Någon ombyteshytt finns inte och kameramännen springer ivrigt runt för att dokumentera förloppet. Den symboliska handlingen fyller så klart en viktig funktion. Likt gymnasiets inspark och högskolans nollning ska den lekfulla förnedringen bryta isen och öka gruppkänslan mellan entreprenörer, riskkapitalister och andra nyckelpersoner inom regionens bioteknikindustri.
Det lär behövas. När den danska bioteknikprofilen Jørgen Thorball drog igång nätverket BiotechBuilders för sex år sedan var den uttalade målsättningen att hjälpa en bioteknikindustri i kris att komma på fötter. Nu är branschen återigen i gungning.
Trots att lågkonjunkturen bara börjat skymta vid horisonten för resten av näringslivet tycks bioteknikbranschen redan vara nere i svackan, åtminstone när det gäller tillgången till investeringsvilliga riskkapitalister.
För inte så länge sedan väntade de runt varje hörn. Så sent som i mars kom siffror som visade att bolagen i Medicon Valley på ett år dragit in över en miljard svenska kronor i riskkapital. Men vändningen har redan kommit, och det med besked. Den senaste tiden har det blivit rejält mycket svårare att landa riskkapital till så väl nya idéer som dem som kommit halvvägs genom kliniska försök. Om det vittnar konferensdeltagarna som Rapidus har talar med. Vissa hävdar till och med att vi är på väg tillbaka till samma läge som 2001.
Till stor del hör det ihop med komplexiteten i produktutvecklingen. Medan IT-entreprenörer klarar sig med en källarlokal och en dator måste bioteknikern ha tillgång till specialutrustade labbmiljöer och löjligt dyra instrument. Och medan ett nytt Facebook, QlikView eller Hitman kan utvecklas på ett par år tar nya mediciner, sjukvårdmetoder eller kirurgiska hjälpmedel minst ett decennium från idé till färdig produkt.
I viss mån kan de goda tiderna ha förvärrat situationen. När riskkapitalet regnar över bioteknikbolag är det lätt att falla för frestelsen och satsa på alla idéer i portföljen utan att bli helt klar med någon av dem. När Lundabolaget Active Biotech för fyra år sedan sa upp halva personalen dominerade krisrubrikerna. Men i dag har bolaget ett medel mot reumatism och ett mot multipel skleros i fas tre, något som knappast hade varit verklighet i dag om inte bolaget städat rejält i utvecklingsportföljen 2004.
Förutom strukturella hinder brottas Öresundsregionens bioteknikentreprenörer även med ett annat problem när de ska locka kapital: bristen på hjältesagor. Medan IT-innovatören kan peka på QlikTech, som nyligen spräckte gränsen 100 miljoner dollar i omsättning, och telekomfantasten kan skryta om Zyb som köptes för 31,5 miljoner euro i våras, har bioteknikentreprenören ingen riktig succéhistoria att visa upp när investerarna drar öronen åt sig. ”Problemet är att åtminstone de svenska företagen inte levererat det de lovat, även om det är bättre nu än för fem-sex år sedan då vi sålde drömmar snarare än produkter”, säger Mathias Uhlén, från AlbaNova Center vid KTH. Han borde veta, med cirka 100 patent och åtta startade bolag är han så nära en rockstjärna man kommer inom svensk bioteknikindustri.
Kanske inte så konstigt att BiotechBuilders lockade rekordmånga besökare när arrangemanget för första gången hölls på svensk mark. Förutom den hårda kärnan av drivna entreprenörer och investerare som brukar dyka upp fanns allt från kommunikationskonsulter till ett gäng forskare från Århus universitet på plats. Att bygga nätverk och skapa goda kontakter har blivit viktigare än någonsin. Men de bolag som vill överleva de magra åren framöver lär behöva ett rejält lager späck. Eller tvingas till svåra beslut.
Medan många små bolag i svåra tider sätter sitt hopp till att bli uppköpta av någon branschjätte är det få som ser sammanslagning med andra småbolag som en möjlig utväg. En fusion skapar turbulens, att släppa taget om sin idé är smärtsamt och minst en VD kommer att förlora jobbet. Men för att nå den kritiska massa där ett bolag kan attrahera nytt kapital kan det vara nödvändigt att lägga prestigen på hyllan istället för att vänta på kavalleriet som aldrig dyker upp.
Annars kanske Mathias Uhléns presentation ger en försmak om vad som väntar runt hörnet. I ett av hans senaste bolag, Atlas Antibodies, utförs huvuddelen av arbetet av forskarlag i Stockholm och Uppsala – samtidigt som 15 patologer i Indien granskar bilder av nya proteiner. Utöver att vara ett teambuildande jippo kan torsdagens indiska utklädningsövning alltså bli ett omen om vart stora delar av regionens bioteknikindustri kan ta vägen framöver.
Udda utklädning är ett viktigt inslag i de årliga BiotechBuilders-eventen…
…där danska biotek-proffs som Claus Berner från Virogates igår invaderade Skåne sjövägen.
För att få landstiga i Skåne var alla danska deltagare tvungna att fylla i ett ”Immigration card” där deras kunskaper om den svenska biotekbranschen sattes på prov.
Betina Macho (till höger) är en av drivkrafterna bakom BiotechBuilders. Här ombord på båten över Öresund tillsammans med Søren Thestrup-Nielsen, affärsutvecklingschef på Danaher Corporation, och Thea Olesen, VD för Bioporto A/S.
De första åren hände det att några deltagare vägrade byta om, med följden att de kastades ut och fick åka hem…
…så numera lyder alla deltagare snällt.
Bland de svenska deltagarna fanns Björn Ursing från Beronem…
…och Andreas Lökken, rekryteringskonsult på Assessio.
Rapidus BiotechBuilders-team: Kristoffer Lindblad, Erik Olausson, Thomas Frostberg och Lisa Kirsebom
