De har jobbat ihop sedan 1995 och har de senaste åren varit ensamma frontfigurer för miljardföretaget som är Ideons framgångssaga nummer ett. På Rapidus ”Efter jobbet”-möte berättade Axis VD Ray Mauritsson och grundare Martin Gren den spännande historien om hur ett misslyckat projekt att sälja diabildsväxlare blivit en nätverkskameratillverkare som tävlar med branschens giganter.
Rapidus inbjudna fick också veta hur man går vidare i sorgen efter en avliden kollega, varför riskkapital är djävulens bländverk och höra verkligheten bakom ryktena att Martin Gren skulle ha golvat tv-serien Dallas.
Med 600 anställda i 18 länder och 1,7 miljarder i omsättning är Axis Communications en av regionens verkliga tungviktare. Ändå har många bara en vag bild av vad de sysslar med. Så när bolagets två förgrundsgestalter ska grillas på Rapidus och HQ Banks ”Efter jobbet”-möte på tisdagskvällen blir första frågan kort och gott: Vad är Axis?
Martin Gren (tv) och Ray Mauritsson (th) intervjuas av Thomas Frostberg (mitten).
— Det har inte alltid varit bara kameror. När bolaget grundades 1984 handlade det om att koppla skrivare till nätverk, det var vårt fokus fram till 90-talet. Men i dag arbetar vi nästan uteslutande med att sälja nätverkskameror till säkerhetsbranschen och driver på teknikskiftet från analog till digital teknik, säger Ray Mauritsson.
Men historien går egentligen tillbaka ytterligare ett par år då Axisgrundarna Martin Gren och Mikael Karlsson som brådmogna entreprenörer i sena tonåren skulle göra stora pengar på att konstruera diabildsväxlare. Ett projekt som snabbt gick i stöpet.
— Vi kom på att det är bättre att jobba med något som går att sälja. Det är förvånansvärt många som missar den punkten, säger Martin Gren.
Bättre har det gått för Axis nätverkskameror, som växt till en exportsuccé utan riskkapital. Nästan.
— Vi tog in Promotion och Industrivärden som nya delägare 1986. Men det räknas inte riktigt, det var inte pengarna vi ville åt. Jag och Mikael var 24 år gamla och behövde tillföra kompetens till styrelsen, säger Martin Gren.
Ingrid Münch från münchmedia och Mie Jernbeck från Mentor International.
Maria Crona och Anna Holm från GCI Malmö och Daniella Ibis från Sigma.
Martin Grens hösnuva är omvittnat svår. Ändå verkar han minst lika allergisk mot riskkapital som mot björkpollen. Riskkapitalet och börsnoteringen var det som stjälpte ett annat av hans hjärtebarn – SwitchCore – menar han.
— Det hade varit bättre om bolaget inte blivit publikt och allra bäst om det varit amerikanskt. Det finns ingen bra modell i Sverige idag för att driva utveckling via riskkapital. Det är inte som i Silicon Valley, säger han.
Ray Mauritsson kom in i Axis i mitten av nittiotalet och arbetade sig upp till VD-posten 2003. Ett par år senare mötte han en av sina största utmaningar då styrelseordförande och grundaren Mikael Karlsson hastigt gick bort. Spekulationernas vågor gick höga om att bolaget skulle gå under utan en av sina förgrundsgestalter. Men enligt Ray Mauritsson var det aldrig aktuellt att släppa på gasen.
— Man måste gå vidare och förvalta arvet. Vi hade också hjälp av att vi byggt en gemensam kultur och värdegrund i bolaget, säger han.
Martin Gren är inne på samma spår.
— Kärnvärdena i ett bolag måste man hålla på även när bolaget expanderar, det är därför organiskt växande bolag är starkare än de som växer med förvärv. Axis har 600 anställda i dag och en stark kultur att inget ska bero på enskilda personer, säger han.
Att det gått så bra för Axis menar Ray Mauritsson till stor del beror på bolagets affärsmodell.
— Vi säljer alltid våra produkter via distributörer, vi går aldrig bakom ryggen på dem. Ska man tävla mot bolag som Panasonic och Bosch måste man ha bra produkter och bra relationer med distributörerna, säger han.
Anders Dellson från Mitrionics och Anna Palmehag från Rapidus.
Lundabolaget är inte det enda projekt Axisduon har ihop. Ray Mauritsson är även styrelseledamot i en av Martin Grens senaste investeringar, HMS i Halmstad som tillverkar utrustning för digital kommunikation för industrin.
— Det är ett bolag som har 100-150 anställda så det är ungefär lika stort som Axis var när jag började där. Förhoppningsvis har jag lärt mig något på resan som jag kan bidra med, säger Ray Mauritsson.
Martin Grens bud på Sigma är ett annat ämne som avhandlas på ”Efter jobbet”-mötet. Men när kvällens utfrågare, Rapidus chefredaktör Thomas Frostberg, frågar om hans motvilliga insteg i Labs2 hettar det till även i det svala ljuset från Radisson SAS takfönster.
— Att jag mest uppmärksammats för affärerna i Labs2 på senaste tiden är väl snarare din förtjänst, säger Martin Gren syrligt.
— Men du har ju gått in som ägare i bolaget, eller hur? säger Thomas Frostberg.
— Ja, men jag äger aktier i Electrolux också, det är det ingen som skriver om, kontrar Martin Gren.
Trots sina engagemang i Axis har både Ray Mauritsson och Martin Gren gott om aktiviteter vid sidan av. Medan Ray Mauritsson ligger i hårdträning för Vätternrundan turnerar Martin Gren länets skolor för att locka gymnasieungdomar att bli ingenjörer. Däremot finns det inte lika mycket tid för hyss som förr, som den gången Martin Gren påstås ha brutit sändningen av Dallas i Malmöområdet genom att bygga en egen tv-antenn.
— Nja, det jag gjort är att ha stört ut en radiosändare en gång, men inte en tv-sändare. Det är mycket svårare att bygga en tv-sändare, säger han.
Som vanligt avslutades intervjun med presentutdelning. En cykelhjälm till Martin Gren (som en gång cyklat in i ett träd) och en godispåse som nödproviant vid den stundande cykeltävlingen till Ray Mauritsson…
… som överraskade genom en returgåva, en Axis-keps till Rapidus chefredaktör Thomas Frostberg.
Text: Erik Olausson
Bild: Kristoffer Lindblad
