Kort sagt: Helsingborgs framtidskommitté har nyligen presenterat skriften ”309.000 invånare – tio utmaningar för nordvästra Skåne”. Det är en intressant kampskrift som ska bidra till att visa upp ett nytt Storhelsingborg med höjd svansföring i konkurrensen om fjärdeplatsen i rankingen av svenska städer.
Men bland de tio utmaningar framtidskommittén har ställt upp har de glömt en avgörande: Hur man ska tackla den anti-malmöism som fortfarande råder i nordvästra Skåne.
Det är dags för Helsingborg att slutligen acceptera att bron inte byggdes där Sundet är som smalast, och i stället börja dra nytta av den snabba utvecklingen i Malmö. Men det perspektivet saknas helt i programmet när Helsingborg i dag samlas till framtidsseminarium.
Av Thomas Frostberg och Wivan-Kristina Sandberg
Den 36-sidiga skriften är inte bara bland det mest lättlästa som getts ut när det gäller kommunala handlingsplaner och liknande framtidsdokument – den hjälper dessutom läsaren att ta ett rejält kliv framåt när det gäller att förstå vilken stark position Helsingborg har gentemot andra kommuner. Eller borde ha, ska vi kanske säga.
Den utmaning som Helsingborg har gett sig i kast med är nämligen hur man ska få erkännande för sin egentliga storlek, som man vill beskriva som 309.000 invånare. I verkligheten har staden 125.000 invånare, men visionärerna får ihop det högre talet genom att låna ytan av landets fjärde största stad, Uppsala, och lägga den över Nordvästskåne. Förra året lanserades till och med begreppet ”Fjärde staden” om Helsingborg, vilket ledde till mer fniss än förståelse i omvärlden.
Men framtidskommittén har gått längre och tänkt klokt när de lämnar detta Pravda-mässiga sätt att räkna bakom sig. I stället lyfter kommittén fram den befolkningstäta linjen Landskrona-Helsingborg-Ängelholm med 200.000 invånare och pekar ut det som ett bumerangformat centralområde i storstadsregionen Helsingborg (inte att förväxla med drömbilden av Helsingborg som storstad).
Och det finns goda skäl att titta närmare på vad som sker i Helsingborgsregionen, ett hörn av Skåne som ofta glöms bort, utom när det gäller vacker natur och rekreationsmöjligheter. Till exempel är Helsingborg fyra i landet i inpendling och fler personer rör sig dagligen på Knutpunkten i Helsingborg än på centralstationen i Malmö, enligt den statistik som framtidskommittén har tagit fram.
För näringslivet borde den mycket höga andelen privatanställda vara av intresse. Helsingborg saknar det mesta av offentligt sysselsättningsstöd i form av statliga verk och gamla regementen. Man fick inte ens en egen högskola under den kraftiga expansionen av den högre utbildningen i Sverige, utan har fått nöja sig med ett litet Campus, utlokaliserat från Lunds universitet.
Det sistnämnda bidrar till ett lågt antal universitetsutbildade i nordvästra Skåne, vilket också påverkar näringslivsstrukturen i form av få forskningsintensiva företag. Dessutom är åldersgruppen 20-39 år underrepresenterad i regionen, medan man har högst ohälsotal och högst andel förtidspensionärer av alla storstadskommuner.
Här finns onekligen ett antal områden som både innebär utmaningar och möjligheter för Helsingborgsregionens framtid. Men de tio utmaningar som framtidskommittén ställer upp i slutet av sin skrift känns mest som politiskt urvattnade kompromisser. Rapidus tänkte därför bidra med tre förslag på tuffare mål som kan användas för att driva på utvecklingen.
1) Kräv egen högskola. Det är inte rimligt att Helsingborg bara ska ha en liten universitetsfilial med 3.000 studenter när till exempel Halmstad har en egen högskola med betydligt fler studerande. Betydelsen av att få vara en del av Lunds universitets varumärke har fått stå i vägen för det naturliga kravet att knoppa av Campus Helsingborg från universitetet och i stället göra det till en egen högskola med egna resurser direkt från statskassan. Ett viktigt steg togs visserligen i veckan när Lunds universitet kom överens med Helsingborgs stad om att Campus ska växa, men det krävs större visioner.
2) Vässa kommunledningen. Det handlar om både politiken och tjänstemannanivån. Just nu pågår rekryteringen av ny näringslivschef. Det gäller att hitta någon som kan göra verklighet av de styrkor som redan finns i näringslivet i regionen, inte bara tala om dem. Och politiskt får kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (m) ursäkta, men det räcker inte med att vara känd i sin egen hembygd om man ska få genomslag för visionerna om ett Storhelsingborg. Kampen om en HH-förbindelse vinns inte i Helsingborg, utan kräver uppbackning från fler håll – inte minst från Malmö.
3) Flytta Region Skåne till Helsingborg. Även om utlokalisering av offentlig verksamhet snarare signalerar kris än framtidshopp är det fullt rimligt att kräva att Region Skåne höjer sin närvaro i det nordvästra hörnet av Skåne. I dag dominerar axeln Malmö-Lund-Kristianstad regionens verksamhet. Med tanke på Helsingborgs höga andel privatanställda borde till exempel hela den regionala organisationen för näringslivs- och tillväxtfrågor flytta till Helsingborg. Eftersom Skånes mest uppmärksammade evenemang, Swedish Open i Båstad, dessutom redan äger rum i nordvästra Skåne skulle Region Skånes nya eventbolag passa bra in här.
Men hela tiden finns en viktig fråga som lurar i vassen när man talar om Helsingborgs framtid: Anti-malmöismen.
Det handlar om den ständiga känslan av avundsjuka och lillebrorskomplex gentemot Malmö, en stad som genomgått en fantastisk utveckling de senaste dryga tio åren. Men i stället för att dra lärdomar av den resan tycks många i Helsingborg vara besatta av att förminska Malmös framgångar. Det finns drag av detta även i framtidskommitténs skrift, där man bland annat skriver: ”Det är faktiskt något närmare fågelvägen från rådhuset i Köpenhamn till rådhuset i Landskrona än vad det är till motsvarande byggnad i Malmö.”
Jaha, än sen då?
Nu byggdes bron mellan Malmö och Köpenhamn, så släpp prestigen!
Vid invigningen nyligen av den ombyggda Nicolaiskolan, numera förvandlad till en av Helsingborgs fräckaste kontorsmiljöer, berättade kommunikationsföretaget JKL:s grundare Anders Lindberg om sina minnen från uppväxten i Helsingborg. Han vittnade bland annat om en självmedvetenhet, ofta gränsande till det självgoda, som kan bli farlig i längden när alla tror att de redan lever på den bästa plats som finns på jorden.
Så den första utmaningen för Helsingborgs framtidskommitté är att hjälpa till att vidga vyerna. För är det något som är kännetecknande för en storstadsregion så är det öppenhet mot omvärlden, ett område som det tål att arbetas mer med i Helsingborg – inte minst i relationen till Malmö.
Det är kanske den viktigaste frågan som borde diskuteras under dagens konferens där temat är ”Så blir Helsingborgsregionen en av Europas hetaste!”
