Kort sagt: Motorola har redan gjort det, Google likaså: lagt delar av sin utveckling i Polen. Medan larmrapporterna duggar tätt och Öresundsregionens IT-giganter bekymrar sig över brist på kompetens sjuder det av liv i EU:s sjätte största medlemsland. För varje civil- och högskoleingenjör som tar examen i Sverige trycker Polens tekniska högskolor ut fem, enbart med datorinriktning. Och trots stigande löner kan mjukvaruprojekt fortfarande genomföras för halva timpengen jämfört med Sverige.
Indiens Bangalore i all ära, den närmaste IT-metropolen finns på andra sidan Östersjön.
Av Erik Olausson
För några veckor sedan var det dags igen. I ännu en arbetsmarknadsprognos, denna gång från Högskoleverket, pekades ingenjörer ut som framtidens bristvara. Hägrande pensionsavgångar och en IT-industri på högvarv gör aptiten på rätt kompetens nästintill omättlig. År 2012 kommer det att fattas närmare 500 civilingenjörer och 1.500 högskoleingenjörer, enligt rapporten. Samtidigt tycks de svenska gymnasisterna allt mer svårflörtade. Trots att de stora bolagen slänger pengar och förmåner efter nyutexaminerade IT-förmågor står stolarna tomma på tekniska utbildningar.
Problemet är inte nytt och åtgärder för att stävja det har inte heller fattats. Senast för två veckor sedan kunde Rapidus berätta att sex av regionens teknikgiganter skjuter till tid och pengar för att genom föreningen Transfer Öresund få Skånes niondeklassare och gymnasister att välja naturvetenskaplig utbildning.
Ett annat exempel är den svenska regeringens Globaliseringsråd som nyligen slog på stora trumman för en lösning inspirerad av en dansk modell. Den danska regeringen har gått samman med Dansk Industri och Ingeniørforeningen i en stor imagesatsning för att göra yrket sexigt bland ungdomar. Huvudrollen spelar en påkostad hemsida som med lönestatistik, reklamfilmssnuttar och ett onlinespel ska göra klart varför det är ”fedt at være ingeniør”.
Det är lovvärda satsningar, men ändå mer av samma sak som redan har prövats ett antal år. Sedan 2001 har söktrycket till teknikutbildningar sakta pyst ihop likt en illa gjord sufflé, trots alla informationskampanjer, teknikdagar och lasershower.
Opinionen är ett tungrott skepp. Hur bra det än går för Sony Ericssons teknikchef Mats Lindoff, Axis grundare Martin Gren och de andra på skolturnén lär de inte kunna vända trenden på egen hand. Och framför allt blir de sinnen de lyckas frälsa inte redo för arbetsmarknaden förrän om tio år. Tills dess krävs det att regionens IT-bolag lyfter blicken och ser de möjligheter EU:s utvidgning faktiskt för med sig.
Snart två decennier efter Warszawapaktens kollaps är det hög tid att omvärdera bilden av vår närmaste granne bland de forna öststaterna. Den som tror att Polen bara befolkas av potatisbönder och bärplockare bör ta sig en titt på statistiken. Under 2008 kommer närmare 40.000 ingenjörer och programmerare från Polens tekniska universitet och högskolor att ta examen, motsvarande fem årskullar svenska teknologer. Och det är inte vilka ingenjörer som helst. Polska studenter har de senaste åren utmärkt sig i programmeringstävlingar världen över, senast i den IBM-sponsrade ACM International Collegiate Programming Contest där Warszawa universitet gick segrande ur striden bland över 6.000 lag från 82 länder. Bästa svenska lag hamnade på delad 26:e plats.
Kanske inte så konstigt att en lång rad multinationella storföretag som Microsoft, Motorola, Intel och senast Google har valt att lägga utvecklingsavdelningar i just Polen. Enligt beräkningar från Polish Information and Foreign Investment Agency pumpade utländska bolag in närmare 100 miljoner dollar i utvecklingsavdelningar i Polen bara under 2007.
Men från svenskt håll har intresset varit svalt, trots det geografiskt gynnsamma läget. Daniel Larsson, chef för Exportrådets verksamhet i Polen, beräknar att ungefär 650 företag med svensk anknytning finns representerade i landet. Men de flesta är klassiska industriföretag, bara en handfull sysslar med mjukvaruutveckling.
Till viss del kan det redan vara för sent. De multinationella drakarna har de senaste åren sugit upp mycket av den bästa kompetensen. Dessutom har medellönen ökat med cirka tio procent det senaste året vilket fått de riktiga guldgrävarna att blicka ännu längre österut. Även fortsättningsvis kommer programmerare från östblocksländer som varit trögare i starten, så som Rumänien och Ukraina, vara betydligt billigare i drift. För att inte tala om Kina och Indien. Men Polen har andra trumfkort på hand: EU-medlemskapet som underlättar byråkratin, hög nivå på kunskaper i engelska hos den välutbildade ungdomen och inte minst det geografiska läget. Sturup har fjorton direktflyg till Polen i veckan, Kastrup drygt hundra. Från skånsk och dansk horisont är det längre till Stockholm än till Gdansk.
Dessutom är Polen fortfarande relativt billigt. De IT-bolag från regionen som Rapidus talat med räknar med att mjukvaruutveckling överlag kan genomföras för halva priset jämfört med i Sverige.
Polen är en räddningsplanka på rimligt avstånd. Men att föreslå att svenska företag borde flytta verksamhet utomlands är som att svära i kyrkan. I den svenska debatten finns bara rum för ett recept för att bota ingenjörsbristen: ständigt nya kampanjer mot bångstyriga gymnasieelever på hemmaplan, likt Globaliseringsrådets fantasilösa förslag. Mer av samma sak, helt enkelt.
