Kort sagt: Efter ett par år med högkonjunktur för rörelserna över Öresund – flytt, pendling och övrig trafik – har en yrvaken aktivitet brutit ut i medievärlden. Plötsligt ska ”andra sidan” upptäckas igen. Men de flesta redaktioner tycks inte ha lärt sig ett dugg sedan den förra mediala Öresundsboomen kring broinvigningsåret 2000.
Den Öresundsöverskridande bevakningen liknar fortfarande mer utrikesrapportering än en initierad lokal och regional bevakning.
Gamla misstag är också på väg att upprepas genom att Öresund görs till ett specialområde snarare än en integrerad del av den vardagliga nyhetsbevakningen.
Av Thomas Frostberg
Det ska sägas direkt: Den här analysen är skriven från insidan av en Öresundsbaserad nyhetstjänst, med allt vad det innebär av både fördelar (åtta års erfarenhet från löpande Öresundsbevakning i Rapidus, kompletterat med den förvärvade nyhetstjänsten Nytt från Öresund det sista året) och nackdelar (risken för att hela analysen uppfattas som en partsinlaga). Men frågan är för viktig för att vi ska avstå från att beskriva den senaste tidens utveckling när det gäller medierna och Öresundsregionen.
Den 25 januari hade Öresundskomiteen kallat till sig en grupp representanter från regionens ledande medier för ett rundabordssamtal i Öresundshuset i Köpenhamn. Politikerna i kommittén är oroade över att Öresundsbevakningen sköts för dåligt och hoppas kunna göra något åt saken genom att inrätta en särskild arbetsgrupp.
Från mediebranschen deltog Skånetidningarna Sydsvenskan, Kvällsposten och City Malmö/Lund (samtliga från en och samma koncern) samt undertecknad. De danska medierna var frånvarande, vilket antingen kan tolkas som ointresse för hela Öresundsfrågan – eller som en på förhand korrekt analys att två timmars samtal med politiker om mediesituationen inte skulle leda till någon radikal förändring. Inte heller deltog någon från de regionala nyhetsprogrammen Sydnytt och Lorry, trots att de ännu en gång diskuterar ett samarbete kring Öresundsbevakningen.
Det är lätt att ironisera över politiker som kallar till möte för att förmå medierna att ändra sin bevakning, men på en punkt har de faktiskt rätt. Öresundsregionens medborgare har inte den mediala bevakning de förtjänar av vad som händer på ”andra sidan”. De stora redaktionerna i Skåne och Köpenhamn har helt enkelt inte hängt med i den utveckling som skett när det gäller flytt, pendling och brotrafikens ökning i stort. Tvärtom är bevakningen sannolikt sämre nu än den var före broinvigningen.
Visst skrivs det om brotrafiken och Öresundsbarriärer, men det saknas en initierad bevakning som Öresundsmedborgarna kan ha någon nytta av i vardagen. Rapporteringen om politik och samhällsfrågor i Mellanöstern är ofta bättre skött än bevakningen av Danmark i de skånska medierna, medan de danska redaktionerna inte vaknar förrän Sverige får en egen Mohammedkris på halsen.
Med den bakgrunden är det lätt att bli entusiastisk över nyheten förra veckan att Sydnytt och Lorry funderar på att inleda ett nytt samarbete på Öresundsområdet. Men, det finns ett stort MEN här. Förutsättningen är nämligen att redaktionerna får EU:s Interreg-medel till satsningen, en tanke som är dubbelt fel. För det första har Lorry och Sydnytt redan fått EU-bidrag till liknande samarbetsprojekt tidigare. Resultatet? Satsningarna lades ner igen så snart extrapengarna var slut. Vad säger att inte samma sak kommer att hända den här gången också?
För det andra borde Öresundsperspektivet i skånska och Köpenhamnsbaserade medier vara lika naturligt som att rapportera om bristen på dagisplatser i sydsvenska kommuner eller sociala problem i huvudstadsområdet. Notera att det inte handlar om att skriva mer om Öresundsbron och andra direkta Öresundsteman, utan om att sprida vardagskunskaper om vad som händer i Köpenhamn till skåningar och vice versa.
För tiotusentals människor är de gränsöverskridande nyheterna inte längre ett specialintresse, utan en naturlig del av vardagen. Så borde det också vara i mediernas värld. Interreg-medel kan säkert göra viss nytta som starthjälp till projekt på en omogen marknad, men Öresundsregionen har lämnat det stadiet bakom sig för länge sedan och är nu en snabbt växande krabat som springer omkring för egen maskin.
I dag finns en marknad för Öresundsbevakningen, om den görs på rätt sätt och handlar om väsentligheter. (Bespara oss till exempel ännu en artikel om hur svårt det är att räkna på danska!) Så låt inte några Interreg-medel gå till att störa den naturliga medieutvecklingen genom att skapa konstgjorda projekt, liknande de Öresundsbilagor och specialprogram som gjordes kring år 2000, men som snabbt dog ut igen.
Finns det då inget att göra för att skynda på utvecklingen och få diverse redaktörer att begripa att det finns en marknadspotential i Öresundsperspektivet? Jo, som mediekonsument kan naturligtvis var och en uttrycka sitt missnöje med den nuvarande situationen. Det var i praktiken vad Öresundskomiteens ledamöter gjorde, även om de försökte uttrycka det med finare ord:
De ville framföra att det finns en stor marknadspotential för regionens medier i Öresundsbevakningen, men att redaktionerna i dag saknar ett visionärt tänkande och att utvecklingen därför går allt för långsamt.
Det stämmer – men beskrivningen kunde likna gärna ha handlat om handfallna politiker i kampen mot Öresundsbarriärerna: Det finns en stor potential i Öresundsintegrationen, men det saknas visionära politiker som kan driva utvecklingen framåt med kraft.
Om Öresundskomiteen verkligen vill göra något för att skynda på utvecklingen av Öresundsbevakningen i medierna bör de i vart fall stoppa undan Interreg-kassan och se till att riva fler Öresundsbarriärer i stället. För i takt med att fler människor får ett vardagsliv med Öresundsinslag kommer också kraven att öka på en bättre bevakning av båda sidor av Öresundsregionen. Det lär ha både större och mer långsiktiga effekter på mediernas prioriteringar än politiska önskemål och en påse EU-pengar.
