En man med få fiender, enligt honom själv. En galoppälskare och hästuppfödare som var bland de tio vinstrikaste på galoppbanorna i England 1999. En bromotståndare som i dag medger att han hade fel – Öresundsbron är både bra och snygg. Och en cineast som spelat mot världsstjärnan Izabella Scorupco i en riktig kalkonfilm.
I referatet från Rapidus frukostmöte på tisdagsmorgonen möter vi finansmannen Erik Penser, för stunden långt från kommissionsskrivbordet.
Gamle LO-bossen Stig Malm är en bättre schackspelare än Erik Penser.
Men han har sämre nerver än jag. Han blir nervös, så jag vinner oftare.
Det är nog ingen av gästerna som har svårt att tro på finansmannen Erik Pensers goda nerver där han står, leende och rakryggad, inför publiken på Rapidus trettioandra frukostmöte. Står, för så vill han själv ha det. På ett podium i Ernst & Youngs lokaler i centrala Malmö möter en stående Penser sin lika stående utfrågare Jan Wifstrand, som dessutom tar ett ögonblick till att putsa skorna på scenen. (Något som får sin förklaring vid mötets slut.)
I en timme besvarar Erik Penser frågor om allt mellan himmel och jord utan att tappa vare sig fattning eller humör, trots att Wifstrand går ut sedvanligt hårt:
Har du gjort någon nytta för mänskligheten, Erik Penser?
Det tror jag. Jag har skapat några ganska spännande företag, bland annat Nobel Biocare med sitt tandimplantat. Hade jag inte varit så envis hade det bolaget inte funnits.
Erik Pensers bolagsportfölj, förr och nu, omfattar inte bara storkändisar som Yggdrasil, Nobel Industrier och Gamlestaden utan även mer oväntade inslag som reklamskyltsföretaget Systemtext (sålt av Yggdrasil i höstas), det amerikanska IT-bolaget Bamboo Solutions (i Pensers ägo sedan drygt tjugo år) och artistförmedlingen StagePool.
I Penser-gruppen finns dessutom en nykomling: det hittills okända holdingbolaget Urdar AB. VD för det är Eva Redhe Ridderstad, tidigare VD för Erik Penser Fondkommission. Kommissionsbolaget ska noteras, är det tänkt, och Urdar är ett mellanled mellan Yggdrasil och underbolagen som ska underlätta för personalen att gå in som ägare.
Viveka S. Hansson, Cadence, Nina Widtskiöld, NW Production, och Marie Nyberg, Equitours.
En gång i tidernas begynnelse sa Erik Penser; Jag säljer inte, jag bara köper ord som blivit odödliga i finanskretsar.
Det där är ju en sådan där korkad grej som man säger 1991 slutade jag säga så.
Det var den 23 augusti 1991 som allt rasade. Då reste Erik Penser till Stockholm för ett möte med Nordbankens ordförande Björn Wahlström och blev fråntagen alla sina tillgångar. Oväntat, säger han själv.
Jag var absolut inte beredd på det. De betedde sig på ett helt oanständigt sätt. Men när jag kom hem till Skåne, halvnaken, sa min hustru Lillemor att hon tyckte om mig i alla fall. Så då hade jag inga problem.
Jan Wifstrand konstaterar att det alltid finns någon person som har ett avgörande ord i en sådan här fråga. Någon måste ha sagt nu stänger vi dörren för Penser. Vem? Erik Penser tittar på Jan Wifstrand, tvekar ett ögonblick. Han har en kort stund tidigare på eget initiativ lovat att svara på alla frågor. Så ställer han motfrågan:
Vem tror du att det var?
Jag tror att det var P.G. Gyllenhammar.
Nja Han var en del av det. Men jag tror att Allan Larsson också var en del av det. Fast en politiker erkänner ju aldrig.
Erik Penser var utblottad, men fick i en förlikning med Nordbanken så småningom tillbaka sitt Yggdrasil med några småbolag och en del förlustavdrag kvar. I dag är Yggdrasil holdingbolaget över Erik Penser Fondkommission och Erik Penser Fonder. Penser är inte den storstjärna i den svenska finansvärlden som han en gång var, men har ändå en omfattande verksamhet inom både aktiehandel och annat företagande. Och han säger, trots allt, att han har få fiender.
Det finns säkert de som tycker att jag är en fähund, men jag tycker att väldigt få människor är fähundar. Jag litar på nästan alla.
Bara en gång under samtalet härsknar han till lite. Jan Wifstrand drar fram boken Vapensmugglarna av Bo G. Andersson och Bjarne Stenquist, om Boforsaffären.
Vi smugglade väl inga vapen! Vi hade tillstånd att exportera till Indien och betalade en provision, det var inget konstigt med det. Det var fransmännen som inte fick affären som ställde till det och började tala om bestickning. De var dåliga förlorare.
Men har du någonsin sagt allt du visste? frågar Jan Wifstrand.
Jag är inte säker på att någon har frågat mig, säger Erik Penser kort. Publiken och Wifstrand garvar.
Shit, att vi inte hinner med det nu! För det är ganska invecklat, konstaterar Jan Wifstrand och lämnar ämnet.
Jarl Olsson, Catella Corporate Finance i Malmö AB, och Per-Olof Fridén, Skånes Provinsbank.
Finansmannen Penser är en känd figur i Sverige, trots att han bott i England i många år. Något mindre känd är galoppentusiasten och uppfödaren Penser. I England fick han 1995 det ärofyllda priset Small Breeder of the Year och han äger nio procent av den kända galoppbanan Newbury Racecourse. Kring den har det stormat på sistone, då största ägaren Guinness Peat Group vill köpa upp hela banan för närmare en halv miljard kronor, vilket orsakat mycket bråk. Även om försäljningen blir av blir den inte Pensers nästa storaffär, om man får tro honom själv. Hans tiondel är inte till salu.
I så fall får de driva banan med mig som minoritetsägare.
Erik Penser är mycket förtjust i film och det är allmänt bekant att han har en stor samling filmaffischer. Mindre känt är att han två gånger provat på jobbet som statist. En gång i filmen Being Human med Robin Williams. Restaurangscenen med Penser klipptes bort filmen blev en flopp. Nästa chans kom i thrillern Dykaren, med Stefan Sauk och Izabella Scorupco, som Erik Pensers son Karl var medproducent till. Där blev Erik kvar, som Man i busskö.
Här snackar vi om att göra stora insatser i livet, skojar Jan Wifstrand.
Den filmen floppade också.
Ja, den var inte bra, men den var inte SÅ dålig, säger Erik Penser när Wifstrand minns totalsågningen i svenska medier.
En något större insats är Pensers bidrag till skapandet av forskningsbyn Ideon. Det var landshövdingen Nils Hörjel som drog med honom på den idén, för hembygden. Yggdrasil var delägare fram till sommaren 2006.
De ville utöka Ideon på ett sätt jag inte kände för. Kommunen ville bestämma, handelskammaren i Malmö ville bestämma, landshövdingen ville bestämma. Så är det ju när något går bra, då vill alla vara med och bestämma. Då räckte det för mig.
Mot slutet av frukostmötet är det dags för presenter. Penser får som passionerad samlare en nödsedel från mellankrigstidens Tyskland inte lika fin som den han redan har, men ändå och en bok av sin egen gymnasieklassföreståndare Erik Ryding på Spyken i Lund; Att luras utan att ljuga.
Om du får chansen någon gång att skoja upp Björn Wahlström eller Jacob Palmstierna, så tycker jag att du ska göra det. Och då ska du naturligtvis luras utan att ljuga, säger Jan Wifstrand som dessutom överraskar med en specialinbjuden gäst, Pensers bänkgranne från skoltiden, Jan Rugfelt.
Avsluta får Erik Penser göra själv genom att läsa sitt eget svar på en fråga som ställts i en annan intervju. Frågan löd Hur vill du att din dödsruna ska se ut, den dagen det är dags?. Finansmannen läser allvarligt sina egna ord:
Vad som är så viktigt för mig i alla lägen är att vara en gentleman. Någon som alltid uppför sig väl, kommer i tid och har välputsade skor. Det är så jag vill bli ihågkommen.
Text: Lisa Kirsebom
Foto: Pontus Tideman
Video: Anders Frick och Yvonne Wikström
