Kort sagt: ”Medan Malmö seglar fram som den allt mer hippa staden står Lund inför en slags själslig varvskris – och det saknas en samlande kraft som kan leda staden genom den kristerapi som kommer krävas för att vända utvecklingen.”
Så inleddes Rapidus snabbanalys den 4 maj i år. Kanske såg vi början till en förändring i går kväll, när omkring 150 personer samlades i universitetshusets aula för en första Q-Day med temat ”Q-Signs of tomorrow”.
Rätt skött kan Q-Day bli en intressant mötesplats när arrangemanget har premiär ”på riktigt” i september nästa år. Nyckeln till framgång ligger dock i att involvera publiken på ett helt annat sätt än vad som skedde i går.
Av Thomas Frostberg
Det är en bedrift i sig att lyckas samla 150 strängt upptagna personer till ett halvdagsarrangemang strax före jul, särskilt som inbjudan inte innehöll någon som helst ledtråd om vad som skulle hända, mer än hälsningsfrasen ”Välkommen till gränslandet”.
Under uppvärmningen med glögg vimlade näringsliv, politiker, akademiker och folk från den offentliga sektorn. Sony Ericssons tekniske direktör Mats Lindoff var där i stället för på ett plan till Japan, liksom Cecilia Gyllenkrok Borgström, för dagen nyutnämnd kommunikationschef för Region Skånes nya marknadsföringskoncern (även om Rapidus läsare känt till hennes nya jobb sedan augusti) och hennes blivande chef Hans Henecke.
Där fanns också gamla och nya rektorer för universitet och högskolor, blandat med kommunikationsentreprenörer vars DNA tycks innehålla en speciell kombination av Lundakarneval och Malmöföretag fångad i samma kropp (läs: Christian Godden på Floyd och Pehr Andersson på Scandvision för att nämna några).
Syftet med Q-Day är att skapa en mötesplats för det myller av tankar, idéer och kloka personer som finns i och kring Lund. Initiativtagare och drivande kraft bakom Q är Lundaentreprenören Elisabet Johnson. Hon backas upp av kommun, näringsliv och offentliga aktörer – i sig en ganska unik kombination för att hända i Lund.
Inspiration har hämtats från innovationslitteraturen, närmare bestämt Frans Johanssons bok Medici-effekten som handlar om hur banbrytande innovationer bara kan uppstå i skärningspunkter mellan olika organisationer, kompetenser och forskningsdiscipliner. Q-Day ska vara en sådan skärningspunkt och gårdagens smygpremiär fokuserade på framtiden och lovade att bjuda på ”det oväntade”.
Nu var det ett slags beta-test och får värderas utifrån det, men i ärlighetens namn – så värst mycket oväntade inslag handlade det kanske inte om. Snarare var det en ganska traditionell eftermiddag med en rad kortpresentationer som gav olika perspektiv på framtiden, men inget som kändes riktigt revolutionerande.
Lund behöver dock fler goda initiativ av det här slaget. Det viktigaste med Q-Day igår var därför att någon haft modet att försöka väcka Lund ur den bekväma törnrosasömn som staden vilat i allt för länge. Rapidus bidrag till den verkliga premiären i september nästa år blir därför tre goda råd:
1) Om det ska handla om skärningspunkter så måste det skapas möten över gränserna, på det sätt som slogs an i inbjudan. Det mest intressanta med gårdagens Q-Day var egentligen alla personer som kommit dit, inte vad som sades från scen. Men bortsett från det inledande glöggminglet var publiken helt passiv. Om det ska skapas nya kontakter måste alla utsättas för den obekväma situationen att tvingas nätverka med folk de inte redan känner. Då duger det inte med flera timmars monolog från scen, utan nätverken måste skapas genom aktiv handling. Inspiration kan gärna hämtas från höstens upplaga av BiotechBuilders i Köpenhamn, där alla deltagarna handbojades ihop med personer de inte redan kände (se länk nedan till snabbanalys från arrangemanget).
2) Även om Lund mår bra av mer globala utblickar och mindre navelskåderi, så gäller det att inte tappa kopplingen till hemmaplan. För mycket fokus på Q-korrespondenter och Q-explorers ute i världen riskerar att spä ut arrangemangets profil. Om syftet är att skapa en kreativ mötesplats i regionen måste första steget ändå vara att koppla samman de enorma styrkor som redan finns här. Förväxla inte detta med ett provinsiellt tänkande. Poängen är bara att utan lokala perspektiv försvinner ena halvan av begreppet ”glokalt” och då förloras det unika anslaget för Q-Day. Den enda som egentligen lyckades koppla Lunds styrkor till globala möjligheter var Jonas Birgersson, som stod för gårdagskvällens bästa presentation. Konkret och visionärt på samma gång, när han talade om superbredbandet som just nu byggs i Lund och vad det skulle kunna användas till. (Birgersson-skeptiker kan notera att ett liknande projekt drivs av regeringen i Singapore, som pumpar in miljarder i en IT-satsning som fram till 2015 ska täcka hela ön med samma höghastighetsnät som Lund får inom ett par år.)
3) Slutligen förtjänar arrangörerna, tyvärr, skarp kritik på en viktig punkt. Det är direkt pinsamt att ett arrangemang som handlar om skärningspunkter, kreativitet och framtid enbart har män på scen. Enda undantaget var sångerskan som stod för underhållningen – och en nakenbild på en kvinna i en presentation om framtidens resor, framförd av en universitetsprofessor. Förlåt, men har vi verkligen inte kommit längre än så? Det bidrog snarast till att förstärka bilden av Lund som en gubbig akademisk miljö styrd av Uardaakademin. Och det var väl knappast meningen… Ett intressant grepp till nästa Q-Day vore att bara ha kvinnor på scen och låta männen stå för underhållningen. Inte av några fåniga kvoteringsskäl, utan för att visa att Lund också är en föregångare när det gäller att hitta talanger som inte får den uppmärksamhet de förtjänar i dag.
Slutligen: Grattis till smygpremiären – vi ser fram mot uppföljaren!
