Kort sagt: Det politiska bråket om ändrade villkor för arbetslösa och sjukskrivna fick de flesta andra frågor att helt drunkna när regeringen i går presenterade statsbudgeten – till exempel den ökade satsningen på forskning, där Lunds universitet är en av vinnarna.
Satsningen är lovande, men fortfarande saknas den länk till näringspolitiken som krävs om Sverige ska ha en ledande roll i innovationsekonomin.
Av Thomas Frostberg
Det är rätt andefattigt när den politiska debatten i ett land så totalt domineras av perspektivet “Hur man överlever på bidrag i en högkonjunktur”. Striden är särskilt svår att förstå, eftersom flera av regeringens förslag till skärpta bidragsregler funnits även på den förra socialdemokratiska regeringens agenda.
Vad som borde debatteras är förstås hur tillväxten och välståndet ska ökas. Där är regeringens satsning en viktig pusselbit: Ytterligare 300 miljoner kronor läggs på höjda forskningsanslag 2008, utöver den ökning som redan fanns med i förra regeringens forskningsproposition 2005.
Det handlar dessutom inte bara om mer resurser, utan universiteten får också själva besluta hur dessa pengar ska fördelas så länge det gäller strategiska satsningar inom forskningen. Det kan handla om att stärka ett befintligt spetsområde eller om att lägga grunden för ett helt nytt forskningsområde som anses vara viktigt för framtiden.
Lunds universitet kammar hem en sjättedel av den extra förstärkningen nationellt, närmare bestämt 47 nya miljoner under nästa år. Fördelningen har skett utifrån hur framgångsrika universiteten är när de söker anslag från Vetenskapsrådet. Kvalitetsaspekten tillåts alltså spela in, vilket kan låta självklart men i själva verket är en viktig signal: Framgångsrika forskningsmiljöer kommer att premieras tydligare i framtiden.
Men forskningen skapar inte tillväxt och ökat välstånd på egen hand, för det krävs att den omsätts i praktiken. Här tar det stopp i regeringens politik. Innovationsperspektivet, hur forskning omsätts till praktisk och kommersiell nytta, lyser fortfarande med sin frånvaro.
När Peter Honeth, statssekreterare i utbildningsdepartementet, enligt traditionen presenterade budgeten vid ett frukostmöte på Lunds universitet nämndes inte ord som innovationer och kommersialisering.
Ett par timmar senare framträdde näringsminister Maud Olofsson på en presskonferens i Malmö, men bortsett från forskningssatsningar inom klimatområdet snuddade hon knappt vid innovationsfrågorna.
På Rapidus fråga om varför regeringen prioriterar skattesubventioner för hushållsnära tjänster, men inte föreslår skatteavdrag för forskningstjänster i kunskapsintensiva företag, svarar hon att allt inte kan göras på en gång. I forskningspropositionen 2008 ska sådana frågor möjligen belysas, men det hade varit på sin plats med en tydlig signal om vad regeringen vill redan nu.
Över den efterföljande lunchen diskuterar vi bristen på insikt bland många departementstjänstemän om företagarnas vardagsvillkor. Maud Olofsson konstaterar att kontakterna mellan arbetsmarknadsdepartementets och finansdepartementets tjänstemän är väldigt starka – men mellan näringsdepartementet och finansen är det sämre ställt, något som förvånade henne när hon tillträdde som näringsminister.
Tyvärr ser kontakten mellan näringsdepartementet och utbildningsdepartementet i så fall ut att vara ännu svagare. Det är ett område som måste prioriteras, om det över huvud taget ska finnas någon chans att få med innovationsperspektivet i forskningspropositionen nästa år. Då måste regeringen börja arbeta aktivt med dessa frågor redan nu.
