Jan G Nilsson är gärna först på bollen. Till Rapidus “Efter jobbet”-möte är han så tidig att han får gå runt och flytta sig för dammsugaren. Så har det varit med hans företag också: snabb start, fullt ös framåt och rätt många tvärnitar.
Han är mannen bakom företag som SwitchCore, Optillion och riskkapitalbolaget Itact. Han har haft ett privat flygbolag och varit betydligt rikare än i dag, men att lägga av verkar inte finnas på hans mentala karta. Redan på trottoaren utanför hotell S:t Jörgen i Malmö berättar han entusiastiskt om några av de projekt han nu är involverad i.
Öppningsfrågan från Rapidus chefredaktör Thomas Frostberg på Efter jobbet-mötet är kryptisk:
— Vad är SM7DRI?
Det är, visar det sig, Jan G Nilssons amatörradiosignal. Som fjortonåring kommunicerade han med hela världen från en skrubb därhemma. Då grundlades en livslång fascination för teknik och de möjligheter den för med sig.
— Jag var förhäxad och förtrollad av detta med tekniken, säger Jan G Nilsson och lägger ut texten om skrubben och den hemliga antennen och hur häftigt det var att prata ena minuten med någon i USA och nästa med någon i Australien. Fast han skyndar sig att tillägga:
— Jag tyckte om flickor också, så det var inte så.
Färdigutbildad blev Jan G Nilsson aldrig. Han hoppade av gymnasiet för att sticka till Kalifornien och jobba. Entreprenörerna i USA inspirerade honom:
— Där fick jag se att livet behöver inte vara så där inrutat utan att man kan våga satsa. Det gjorde de och det har jag gjort också.
Under en av sina tidiga resor till USA träffade han också två unga killar som då inte verkade vara så framåt. Det var 70-tal och persondatorer var fortfarande något som tekniknördar pulade ihop själv.
— Jag träffade Bill Gates och Steve Jobs i ett varmt och fuktigt Atlantic City och Jobs hade samma T-shirt i tre dagar. Och så hade han en dator som hette Apple One och den fick han starta om många gånger per dag. Bill Gates stod i ett hörn på ett cocktailparty och var den blygaste och finnigaste varelse jag har träffat.
Jan G Nilsson filosoferar lite om att så här i efterhand hade det ju inte varit så dumt att lära känna Bill Gates. I stället för att gå med de tuffa grabbarna och dricka whisky.
David Kinnberg och Molly Löfqvist från Signalera kom för att lyssna på Jan G Nilssons erfarenheter som serieentreprenör.
År 2000 startade Jan G Nilsson sitt eget flygbolag, helt inriktat på privata resor för affärsmän. Själv flög han åt alla håll, byggde företag och satsade pengar. Sedan hände något med världen, påpekar Thomas Frostberg. Jan G Nilsson får hålla med och beskriver det som att det kom en brytpunkt vid millennieskiftet. Telekommarknaden sänktes av de absurda priserna för 3G-licenser, menar han. Och sedan sänkte 11 september-attacken flygbranschen och med den Jan G Nilssons flygbolag.
— Jag trodde ju att det skulle gå bra för oss, att affärsmännen skulle flyga med oss i stället för med vanliga flyg. Men de vågade inte flyga alls, de fegisarna.
I dag är Jan G Nilsson inte längre miljardär. Själv tycker han att den beskrivningen aldrig har passat in på honom. Han ger ett relativt bekymmerslöst intryck: när pengarna fanns satte han snurr på dem och nu när han har mindre pengar får han fokusera på det som han ser som sin kärnkompetens:
— Det jag är duktig på numera är att föra ihop forskare och affärsmän. De har väldigt svårt att förstå varandra.
Tomas de Souza och Lotta Nilsson från Good Old passade på att prova buffén i Scandic S:t Jörgens nya matsal där Rapidus sista Efter jobbet-möte för säsongen hölls.
Vad har Jan G Nilsson då att säga om konkurshotade SwitchCore? Kunde han ha gjort något annorlunda? Blicken blir lite fjärrskådande när han skall svara, men han får lite extra betänketid när det plötsligt hörs en morsesignal i rummet. Det är Jan G Nilssons mobil som genom detta gästframträdande bevisar att han fortfarande är radioentusiast. Och att han tillhör den exklusiva skara som kan kommunicera med hjälp av morsealfabetet.
Kanske skulle han försökt skapa en bättre mix och fått in fler erfarna ingenjörer på SwitchCore, kommer det sedan.
Dåtiden och motgångarna är förstås inte så kul att prata om, så Thomas Frostberg slänger ut en framtidsboll i stället. Publiken får snabbt veta mycket om bolaget Serstech, om hur det bygger på spektrometri och hur man genom att dela upp ljus kan upptäcka molekyler i till exempel utandningsluft. Bolaget arbetar nu med att ta fram en produkt för att upptäcka spår av droger genom ett utandningsprov av samma typ som trafikpolisen använder för att spåra alkohol.
Jan G Nilsson blir allvarlig när han berör den ökande användningen av narkotika och vilka risker det medför, men tekniken, chipet som skall göra tricket, den är så klart kul!
Serstech bygger på dansk teknik och en första prototyp byggs av en anställd i Danmark. Jan G Nilsson ser inte helt entusiastisk ut när han skall berätta hur det är att ha verksamhet på båda sidor av Sundet. Först börjar han säga något om det här med att förhandla med danskar, men efter en snabb blick runt rummet beslutar han sig för den diplomatiska linjen och konstaterar att reglerna inte är helt lättbegripliga. Och att det är tur att han har Peter Höjerback på Öresund IT Academy att fråga.
Thomas Frostberg vill att Jan G Nilsson skall blicka tillbaka och utvärdera karriären. Det är inte så lätt. Jan G Nilsson tittar i taket, börja på en mening och fortsätter på en annan men erkänner till slut att vissa misslyckanden har berott på honom själv.
— Ibland var det brist på fokus för min egen del, menar han.
Å andra sidan är det sällan teknikutvecklingen som fallerat, det vill säga hans egen specialgren, utan nästa steg när den ska ut på marknaden och andra har tagit över ledningen.
Aptiten på nya utmaningar förefaller dock att vara oförminskad. Intervjun avslutas med en sedvanlig Rapidusgåva: Jan G Nilsson är känd för att aldrig, aldrig bära slips. Så givetvis har Rapidusredaktionen inhandlat en osedvanligt gräslig sådan till honom och utmaningen består i att knyta den inför publik. På fyra röda sekunder och med en nöjt leende har Jan G Nilsson knutit slipsen.
— Men jag säger som biskop Brask: härtill är jag nödd och tvungen, säger Jan G Nilsson och drar lika snabbt av sig slipsen igen innan han klättrar ner från intervjupallen.
Text: Malin Nävelsö
Foto: Kristoffer Lindblad
