Kort sagt: Den deklaration som var avsedd att bli den Öresundspolitiska höjdpunkten under det svenska kungabesöket i Danmark avslöjades i eftermiddags – som en skandal. Vi drar oss inte för att säga som det är, även om den kungliga glansen fortfarande döljer det politiska nederlagets fulla omfång. Enligt Rapidus källor var utgångspunkten att avtalet skulle ha haft ett betydligt tyngre innehåll än bara en avsiktsförklaring. Det frostiga politiska klimatet borde ha varit anledning att skjuta fram tidpunkten för statsbesöket till varmare tider, när det kunde ha funnits anledning att fira några mer konkreta åtgärder för att ta bort Öresundsbarriärerna.
Av Keld Broksø
Rapidus Köpenhamnsredaktör
Med Öresundsbrons 7-årsjubileum i antågande var det en skön känsla att i måndags kunna publicera nyheten om att ett arbetsmarknadsavtal skulle skriva på under det svenska statsbesöket i Danmark. Tjänstemännen arbetade hårt på att få substans i avtalet och Rapidus har från flera källor fått bekräftat att siktet var inställt på ett genombrott i form av ett konkret avtal om avskaffade barriärer, det vill säga att man faktiskt hade löst något barriärproblem.
Men redan i går tog den nordiska samarbetsministern Cristina Husmark Pehrsson och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin udden av avtalet genom en debattartikel i Sydsvenskan. Avtalet hade nu döpts om till en deklaration mot barriärer och fortsatt samarbete. För att undersöka gränsproblematiken ska det skapas en arbetsgrupp med representanter från Danmark och Sverige. I dag offentliggjordes den slutgiltiga formuleringen av deklarationen i samband med undertecknandet. Man ska titta på möjligheterna för arbetslivsinriktad rehabilitering i bosättningslandet, inbetalning av sociala avgifter och ökade informationsinsatser.
Oj, oj!
På ytan bibehölls den goda stämning som traditionellt hör till ett statsbesök och dess innehållslösa, officiella tal. Men den goda viljan har vi hört om förr. Den gemensamma jubelsången om Öresundsregionens stora succé, som 180 toppledare kunde ägna sig åt under eftermiddagens Öresundsting, skulle i dag ha haft en extra vers i form av en överenskommelse med något banbrytande och nytt innehåll – men så blev det alltså inte.
Vad gick snett?
Rapidus slutsats är att den goda stämningen mellan regeringarna mest hör till de kungliga högtidstalen. Verkligheten är helt annorlunda och brutalt förhandlingsinriktad. Annars var det nu som regeringarna skulle ha bevisat att det svenska regeringsskiftet är starten på en ny era för Öresundsfrågorna. Men i praktiken är båda sidor fortfarande surrade kring varsin nationell mast, utan tankar på regional optimering.
Ytterligare en sak brister – det utspridda Öresundsansvaret. Det var självklart att de två arbetsmarknadsministrarna skulle säga vackra ord om det som var menat att bli ett arbetsmarknadsavtal. Men vad med de verkliga Öresundsministrarna? Danmarks miljöminister Connie Hedegaard, som också är minister för nordiskt samarbete och därmed Öresundsfrågorna, är just nu i USA för att tala klimatfrågor. Förvisso en viktig fråga, men inte viktigare än att resan hade kunnat läggas vid ett annat tillfälle, så att Öresundsfrågorna hade kunnat få en kick-start i dag. Av hittills okänd anledning uteblev även Cristina Husmark Pehrsson, trots att hon stod med i förteckningen över den officiella delegationen till Öresundstinget och även hälsades välkommen i öppningstalet.
Det var synd att missbruka statsbesöket till något så innehållslöst. För trots allt finns det en poäng med dessa kungabesök.
För första gången är Öresundsregionen i fokus för ett statsbesök i Danmark. Oavsett vad man anser om monarkin så finns det varken i Sverige eller i Danmark något som ger liknande mediebevakning. Vi talar alltså om en möjlighet för samtliga aktörer i Öresundsregionen att agera, vilket för oss till nästa pinsamhet: Var blev de av, alla Öresundsorganisationerna?
Öresundskomiteen och Ørestadsselskabet var en del av programmet för statsbesöket, men varför har inte fler organisationer hållit seminarier och konferenser, gjort viktiga uttalanden, happenings etc? I morse var det bara en organisation som trädde fram ur den grå massan när föreningen ÖresundsBorger intervjuades i de danska radionyheterna. Föreningens ordförande Lars Hougaard sammanfattade läget genom att berätta att grannarna nu börjar titta snett på danska pendlare som bosätter sig i Skåne, där de inte får lov att betala skatt för de sociala förmåner som utnyttjas i det nya boendelandet. ÖresundsBorger har nyligen passerat 300 medlemmar och förtjänar fler, för det verkar som om en stor del av kampen mot barriärerna måste pressas fram av gräsrötterna.
Öresundskomiteen med sin bruttolista över drygt 50 barriärer förtjänar också beröm, för i praktiken är det denna lista som har inspirerat till vad som skulle ha blivit ett avtal i dag. Redan i januari träffade Sven Otto Littorin ordföranden för Öresundskomiteen, Vibeke Storm Rasmussen. Öresundskomiteen prioriterar framför allt reglerna kring långtidssjukskrivna pendlare, praktik över Sundet och problem med att arbeta i båda länder samt att till exempel pendlare kan förlora sin a-kassa efter en längre sjukskrivning.
En genomgång av bruttolistan visar att det finns en hel del barriärer som enkelt skulle kunna avskaffas utan att man behöver dra in grundlagar och EU-regler. Det borde alltså inte ha funnits något hinder för att dagen hade slutat med succé snarare än skandal. Från Rapidus sida vill vi bara nämna tre exempel på barriärer som borde ha varit enkla att lösa:
1) Bemanningsföretagen kan i dag inte operera på tvärs över Sundet utan att företagen som hyr in personal och personerna som blir uthyrda drabbas av extra skatter.
2) Sjukanmälda personer förlorar rätten till a-kassa när de senare friskförklaras, om de under tiden har flyttat över Sundet.
3) Det är ekonomiskt riskfyllt för danska arbetsgivare att anställa personer som bor i Sverige, eftersom de danska arbetsgivarna krävs på svensk arbetsgivaravgift om den anställde tar ett extraknäck i Sverige.
Ingen av dessa barriärer borde ha varit mer invecklad än att en politisk insats hade klarat att lösa upp dem under de senaste sju åren. Rapidus föreslår därför att det svenska kungaparet kommer på återbesök redan nästa år, så att vi kan sätta det som deadline och få något att fira i regionen. Om det inte lyckas är den nya deklarationen än mer meningslös.
Rapidus vill ändå avsluta positivt genom att önska “Lycka till!”.
