Kort sagt: EU:s grundlag Romfördraget fyller 50 på söndag. Rapidus tar nu chansen att utropa Öresundsregionen till föregångsregion i EU:s inre marknad under de kommande 50 åren. Men det kräver självrannsakan. Öresundsregionen är på väg att sluta som en anonym Interreg-missbrukare istället för en visionär ledstjärna för den inre marknaden. Rapidus ger fem förslag till hur detta ska uppnås. Bland annat ska vi undvika småprojekt som ingen ändå upptäcker.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
De euro-rädda danskarna och svenskarna lär knappast börja älska EU framöver. Men när klockan ringer in Romfördragets 50-årsjubileum nu på söndag är det värt att tänka på att den inre marknaden sedan 1993 tillfört gemensamma standarder för exempelvis miljöskydd och produktionssäkerhet samt skapat nya, innovativa arbetsplatser och tillväxt. Det borde vara en nyttig notering för Öresund, som i dag mäter framgång i EU på hur långt ner snabeln nått i EU:s kista med Interreg-stöd och pengar från strukturfonder. På drygt tio år har vi blivit Interreg-oholics.
En image som en mer eller mindre passiv bidragstagare är inte visionärt. Visionärt är däremot att forma EU genom att vara en föregångsregion – och den statusen är högst tveksam i dag.
Målet med stöden från EU:s sida är att Öresundsregionen ska vara en av Europas mest integrerade gränsregioner med tvärnationella lösningar. Lägg också märke till denna målformulering: ”Invånarna i regionen ska uppleva samhörighet och en gemensam identitet. Identiteten ska också uppfattas av omvärlden.”
Kritik av resultaten från EU:s stödpengar bekämpas till sista blodsdroppen av mottagarna, så vi nöjer oss med att här bara ge fem slumpmässigt utvalda exempel på Interreg-tillskott, utan några som helst kommentarer.
* Landskapet som resurs, scenarier och strategier för en hållbar utveckling i Öresundsregionen. Interreg-medel: 2.377.544 kronor mellan åren 2003 och 2005.
* Nanotekniskt Samarbete i Öresundsregionen – Innovation, Utbildning och Forskning. Interreg-medel: 2.545.100 kronor under 2005 och 2006.
* Projekt Profil Øresund – tillväxt genom placebranding. Interreg-medel: 1.099.957 kronor 2006-2007.
* Minnenas Bro (om vår gemensamma historia). Interreg-medel: 390.000 kronor under 2004 och 2005.
* Projekt Sound Forum Öresund (om ljud). Interreg-medel: 2.982.750 kronor från 2006 till och med 2008.
För varje enskilt projekt kan pengatillskotten säkert vara förnuftiga. Problemet är att satsningarna totalt sett är ofokuserade och att beloppen är små i förhållande till vad effektiva insatser verkligen kostar. Också när man adderar egna bidrag. Den röda tråden är svår att hitta när EU ska stödja allt från en skola för sadelmakare på tvärs över Sundet till idrottssamarbete, kompetensutveckling inom friskvårdssektorn och konstförmedling. De stora frågorna är därför om regionen använder EU tillräckligt bra – och omvänt. Och har vi fått mer integration tack vare EU, eller hade vi nått dit vi är i dag ändå?
Det är ännu oklart vad den passiva försörjningen av småprojekt kommer att innebära i form av integration – oavsett att man hittills inte kunnat få ut mer av EU än man själv också gett. Utöver nödvändiga EU-pengar, som till starten av Medicon Valley Academy, så tyder mycket på att många förnuftiga projekt hade genomförts även utan tillskott, medan resten skulle ha dött naturligt.
Det står klart att Öresundsregionen inte är hett inom EU i dag. Vi har i regionen många som gärna vill ha pengar till småprojekt, men ingen visionär kraft för EU:s inre marknad. Och den visionära kraften har blivit än mer nödvändig efter att EU växt till 27 medlemsländer, som alla har integration och fri rörlighet för personer och varor över gränserna högt på dagordningen.
När champagnekorkarna smällt på 50-årsfesten vill Rapidus ta det som anledning till att utropa Öresundsregionen till föregångsregion i EU:s inre marknad under de nästa 50 åren. Men det kräver ett helt annat format, politiskt ledarskap och en samlad markering gentemot EU.
Här följer därför fem förslag som kommer att ge Öresundsregionen en branding som föregångare inom EU.
* Öresundsregionen ska aldrig godkänna eller söka om projekt med en budget under 2 miljoner euro. Allt annat är småpotatis som inte väcker uppseende eller på allvar bidrar till något.
* Öresundsregionen ska skapa en stor, effektiv lobby- och sekretariatsfunktion i Bryssel. Det ska märkas att vi finns, och EU-pressen och politikerna ska få exempel och historier.
* Det ska skapas tydligare mål för Öresundsregionen. Vad vill vi uppnå om fem år? Bara offentliggörandet av målen skulle skapa en helt ny förpliktelse och synlighet.
* Regionen ska ha en språkrörsfunktion – ett ansikte utåt. Det ska varken vara Ritt Bjerregaard eller Ilmar Reepalu, men en heltidsanställd och politiskt vald ledare som representerar Öresundsregionen gentemot internationella politiker, den danska och svenska staten samt pressen. Hur ska exempelvis internationell press annars veta vem man ska fråga?
* Förstärk de gemensamma satsningarna på mässor. MIPIM-mässan i Cannes, världens största fastighetsmässa, har en gemensam Öresundsmonter och det är ett exempel som bör följas.
Det finns i dag bra projekt i Öresundsregionen som EU kan stödja. Också medlen finns. I Interreg IIIA-programmet från 2000-2006 har Europeiska kommissionen avsatt över 31 miljoner euro. Danmark och Sverige har gett motsvarande belopp. Till detta kommer det nya Interreg IV-programmet, där kommissionen för övrigt själv önskar större fokusering, samtidigt som Öresundsregionen blir en del av ett större program med Öresund, Kattegatt och Skagerrak.
Romfördraget firas i dag i Danmark med en konferens på konstmuseet Arken i Ishøj, och EU-ledningen festar i Berlin i helgen, medan det alltså finns goda grunder för självrannsakan här i Öresundsregionen. Om Öresundsregionen inte kan prestera mer visioner och handlingskraft, eller leva upp till de visioner man en gång haft, så är det bäst för regionen själv att Bryssel använder pengarna på andra ställen tills styrkan och viljan kommit tillbaka. Hur det ska göras kan övervägas under en tid i avhållsamhet i en ny organisation som vi kan kalla Anonyma Interreg-oholics. Må nytt mod och ny vilja befria dem.
