Kort sagt: På söndag delar forskarparet Craig Mello och Andrew Fire ett Nobelpris för upptäckten av RNA-interferens. Det är naturens egen metod för att stänga av gener, och den håller redan på att revolutionera den medicinska forskningen. Men revolutionen kräver nya instrument.
I september lanserade Ideonbolaget Genovis sin teknologi NIMT, för forskning på levande celler. Utan större åthävor presenterades samtidigt ett helt nytt affärsområde; RNA-interferens. Genovis har visat att NIMT fungerar väl på ett forskningsfält som väntas växa enormt de närmaste åren.
I nästa vecka avslutas bolagets största emission någonsin.
Av Lisa Kirsebom och Thomas Frostberg
Genovis genomför i dagarna sin största emission hittills. Priset per aktie är det dubbla jämfört med förra emissionen i mars, baserat på en makalös kursuppgång sedan aktiehandeln i september flyttades från Öresundslistan till First North. Men trots kursuppgången och höstens produktlansering har det varit märkligt tyst om att bolaget gått in på ett nytt affärsområde; RNA-interferens, användningen av de små molekylerna siRNA. Det kan bli Genovis spjutspets in på en tuff marknad.
Genovis har utvecklat en ny teknologi för att föra in genetiskt material, DNA eller RNA, i levande celler. Plattformen NIMT (NanoInduced Magnetic Transfer) omfattar instrumentet Nanoheater och reagensen FeOdots, järnoxidpartiklar med en diameter på tio miljondelar av en millimeter. Till partiklarna binds det material man vill föra in i cellkärnan, exempelvis en gen. När partikeln stöter på en cell drar cellens eget maskineri in den, och för den ända fram till cellkärnan. Då slår forskaren på Nanoheater-maskinen. Den skapar ett magnetfält som värmer järnoxidpartiklarna så att de släpper taget om genen, som på egen hand fortsätter in i cellkärnan.
Järnpartiklarna blir kvar i cellen. Hittills har inget tytt på att de har någon negativ effekt. Istället utgör järnet en bonus, genom att det gör cellen magnetisk så att man med hjälp av magnetröntgen kan spåra den inuti ett försöksdjur, och skilja den från andra, eller från näringslösningen den simmar i.
Genovis tre affärsområden är alltså genöverföring, magnetisk märkning och siRNA. Osäker på vad detta sista, skållheta begrepp betyder? Oroa dig inte. Häng med på en snabbtur in i cellen, så kan du dessutom glänsa med din nya kunskap framför TV:n under Nobelprisutdelningen på söndag.
DNA heter materialet som våra gener är uppbyggda av. RNA är de besläktade molekyler som utför själva jobbet; transporterar, kommunicerar, reglerar, så att cellen kan producera proteiner med DNA som instruktionsmanual. Det finns ett antal sorters RNA, av vilka den mest nyupptäckta är siRNA; small interfering RNA. Det är små molekyler som stänger av en viss gen så att den delen av “manualen” inte blir läst och inget motsvarande protein bildas.
Fenomenet RNA-interferens presenterades för forskarvärlden för bara åtta år sedan och är redan av stor betydelse för den biomedicinska forskningen. Med siRNA kan forskare stänga av en valfri gen och se exakt vilken funktion den hade. På sikt kanske metoden också gör det möjligt att behandla genetiska sjukdomar. På söndag tar upptäckarna, amerikanerna Mello och Fire, emot Nobelpriset i fysiologi/medicin. Det är en tydlig signal om fältets vikt och potential.
Enligt Genovis VD Sarah Fredriksson, som själv kom med ursprungsidén till bolagets verksamhet och som har drivit utvecklingen ända från starten 1999, har bolagets referenskunder visat mycket stort intresse när de sett möjligheten att använda siRNA. Detta och genöverföringen tror hon blir de överlägset största marknaderna för bolaget.
Det finns ett antal tunga konkurrenter, bland dem amerikanska BioRad och Thermo Fisher Scientific, båda med global verksamhet och årsomsättning i miljardklassen. Men marknaden är långtifrån mättad.
Dagens teknologier är inte bra nog, och forskarna är på ständig jakt efter metoder som är skonsammare för cellerna, mer effektiva, och säkrare för laboratoriepersonalen. Genovis hävdar att NIMT är allt det, och dessutom överlägset på svåra celltyper som normalt inte så lätt tar in nytt genetiskt material.
Dessutom växer marknaden explosionsartat. Tyska Amaxa som säljer ett system för elektroporering (cellerna öppnas med elektriska pulser så att genetiskt material tränger in) har haft en omsättningsökning på 3.000 procent under sina fem år på marknaden.
Därför behöver den främsta utmaningen inte vara konkurrensen, förutsatt att Genovis teknik visar sig vara överlägsen även ute hos kunderna. I stället handlar det om ett strategiskt vägval kring försäljning och distribution – antingen gå i partnerskap med någon av de globala jättarna eller satsa på flera av de mindre distributörerna.
Genovis har redan kontakter med den handfull bolag som dominerar marknaden. Ett avtal med någon av dem skulle kunna bli vägen till ett snabbt världsgenombrott, men baksidan av myntet är risken att som litet bolag drunkna i famnen på dessa jättar. Exempel på det senare saknas inte, det räcker för Sarah Fredriksson att se sig om i Lund där tekniskt skickliga bolag som Probi och ProstaLund har kört fast just “tack vare” avtal med tungviktare.
Mycket talar därför för att Genovis väljer att sprida riskerna genom avtal med flera distributörer som täcker olika geografiska regioner. Det behöver inte vara en nackdel med små distributörer, eftersom forskningstung utrustning inte främst säljs med flotta broschyrer och annonskampanjer. Marknadsföringen sker snarare genom referenser i vetenskapliga arbeten.
Nackdelen är i stället att mindre distributörer kommer kräva mer resurser av bolaget, som i dag bara har sex anställda. Man rustar sig genom nyemissionen på 20 miljoner kronor för att kunna gripa alla möjligheter.
Nu paras Sarah Fredrikssons metodiska forsknings- och utvecklingsarbete med storägaren Bo Håkanssons offensiva drag. Efter sju års arbete ska Genovis upp till bevis.
