Kort sagt: För lite och för sent. Den slitna formuleringen stämmer utmärkt på förslaget till finansiering av holdingbolagen vid svenska universitet och högskolor, som presenterades av regeringens särskilde utredare Peter Nygårds i början av veckan.
Malmö högskola får visserligen äntligen sitt efterlängtade holdingbolag, men får slåss med fem andra högskolor om totalt futtiga tio miljoner kronor.
För Lunds universitets holdingbolag LUAB, som önskat 30 friska miljoner, blir det i praktiken inga nya pengar alls. Det lilla tillskott som föreslås ska gå till att ta ett samordnande ansvar för holdingbolagsverksamhet i regionen.
Av Thomas Frostberg
Ge oss 30 nya miljoner så vi får fart på verksamheten i vårt holdingbolag!
Det var budskapet i en skrivelse från Lunds universitets ledning till regeringen för snart två år sedan. “Detta är ett engångsbelopp som får förutsättas räcka 3-4 år för att holdingbolaget därefter skall kunna klara sin budget via exit i bolag man investerat i.”
Undertecknare av skrivelsen var universitetsdirektör Peter Honeth.
I dag är han statssekreterare hos utbildnings- och forskningsminister Lars Leijonborg och fick i måndags resultatet av den utredning om holdingbolagens struktur och finansiering som förra regeringen beställt. Utredaren skulle föreslå hur 60 miljoner kronor kunde fördelas mellan gamla och nya holdingbolag. Resultatet är en besvikelse på i stort sett alla punkter.
Enligt förslaget får Lunds universitets holdingbolag LUAB fyra miljoner fördelat över fyra år, men inte till sin nuvarande verksamhet. Pengarna ska användas till ett vidgat uppdrag för att “tillhandahålla och sprida kunskap om arbetsmetoder och entreprenörsaktiviteter gentemot universitet som idag saknar tillgång till holdingbolagens resurser”. Lund blir en av fem sådana noder i landet, tillsammans med Karolinska Institutet och universiteten i Uppsala, Umeå och Linköping. Men varken de eller övriga tiotalet existerande holdingbolag får några nya pengar till sin egen verksamhet.
Nya pengar går däremot till sex högskolor och universitet som inte har några holdingbolag i dag, bland annat Malmö högskola. Men de totalt tio miljoner det handlar om är inte mycket att hänga i julgranen. Ändå är det ett av två positiva förslag i utredningen.
Det andra handlar om att rensa bordet och från grunden utreda hur ett optimalt innovationssystem i Sverige bör se ut för att stärka kopplingen mellan universitet och näringsliv. Det är inte en dag för tidigt och borde egentligen varit en självklarhet redan i samband med skapandet av Verket för Innovationssystem (Vinnova) och Innovationsbron.
Utredaren Peter Nygårds föreslår också att ett Forskarpatent Sverige AB skapas för att ta hand om patentering och licensiering av internationell spjutspetsforskning, där holdingbolagens resurser och kompetens inte räcker till. En intressant tanke, även om en sådan organisation bäddar för konkurrens med respektive holdingbolag. Problemet är bara att hälften av de 60 miljoner som utlovats till holdingbolagen försvinner in i detta Forskarpatent Sverige. Därmed blir det inga medel kvar för att stärka existerande holdingbolag.
Slutsatsen blir att utredaren tillsammans med regeringen – både den förra och den nuvarande – har slarvat bort ett viktigt tillfälle att sätta fart på kommersialiseringen av forskningsresultat från svenska universitet.
1) Den socialdemokratiska regeringen föreslog i början av 2005 att holdingbolagen skulle få ett tillskott på 60 miljoner under perioden 2006-2007. Hur pengarna skulle fördelas överlät man åt en utredare, men genom att dröja i ett år med att utse utredaren förlorades viktig tid.
2) Totalt 60 miljoner över två år är en struntsumma jämfört med de belopp som går till universitetsforskning eller Vinnovas anslag på 1,4 miljarder årligen. Ändå tog inte den borgerliga regeringen chansen i sin första budgetproposition att skruva upp beloppet. Även en dubblering hade varit felräkningspengar, men en viktig signal.
3) Utredaren Peter Nygårds tar bort hälften av de 60 miljonerna för att inrätta Forskarpatent Sverige. Det är kanske typiskt för en tidigare statssekreterare att hålla sig inom givna ramar, men det hade varit klokare att fördela de 60 miljonerna och samtidigt föreslå regeringen att skjuta till ytterligare 30 miljoner för den nya organisationen.
Förslaget att utreda en optimal struktur för innovationssystemet i Sverige är intressant, men redan i denna utredning borde holdingbolagens roll ha analyserats. I nuläget fungerar de väldigt olika och blandar allt från rena investeringar i unga teknikbolag till allmänt entreprenörsfrämjande åtgärder, uppdragsutbildning och konsultuppdrag.
Holdingbolagens verksamhet bör inriktas på det som inte kan göras inom universitetens egen verksamhet, det vill säga att äga och därigenom aktivt stödja bolag sprungna ur den egna forskningen. Insatser för att stimulera entreprenörskap bland studenter och forskare kan skötas inom universiteten eller i samarbete med Innovationsbroarna. Här framstår Lunds universitet som en förebild med uppdelningen mellan LU Innovation och holdingbolaget LUAB. Det är knappast en slump att Lund enligt utredningen är näst mest aktivt på området efter Karolinska Institutet.
Med facit i hand hade det varit bättre om regeringen omgående delat ut de 60 miljonerna till holdingbolagen. Utredaren skulle i stället kunnat se över verksamheterna för att hitta de goda förebilderna och komma med förslag på en långsiktig struktur för hur framstående svensk forskning ska ge nya jobb. Just nu står vi mest och stampar.
