Kort sagt: På måndag lägger den nya borgerliga regeringen fram sin första budgetproposition. Insatser för högre utbildning och forskning – och framför allt kopplingen till näringslivet för att skapa nya företag – blir särskilt intressant att spana efter. Dessa frågor fick en undanskymd plats i regeringsförklaringen. Budgetproppen blir därför en första chans att se om regeringen menar allvar med sin satsning på nyföretagande även när det kommer till den kunskapsintensiva delen av näringslivet.
Av Thomas Frostberg
På måndag morgon samlar Peter Honeth en skara nyfikna chefer från universitetsvärlden till en budgetpresentation i universitetshuset i Lund, där statssekreteraren i utbildningsdepartementet helt enligt traditionen drar sin del av statsbudgeten samma dag som den läggs fram i riksdagen.
Men till skillnad från tidigare år behöver Honeth, fram till nyligen universitetsdirektör i Lund, inte lyssna spänt för att höra vilka resurser universitetet får från statsmakten. I år vet han redan svaret – eftersom han själv skrivit utbildningsdelen av budgetpropositionen och presenterar den i kraft av sin nya roll som utbildningsminister Lars Leijonborgs statssekreterare.
Det är svårt att bedöma vad som kan komma i budgeten på utbildnings- och forskningsområdet. Regeringen har haft kort om tid att jobba fram budgeten och större reformer dröjer säkert till nästa budget. Det som skapar frågetecken är också att sakområdet behandlades så översiktligt i regeringsförklaringen den 6 oktober. Allt som fanns med var följande två stycken:
“Under många år har fokus inom politiken för högre utbildning legat på kvantitativ utbyggnad. Den nya regeringens perspektiv kommer nu i stället att vara kvalitativ utveckling. Lärosätenas styrelser avpolitiseras.
En forskning i världsklass är avgörande för Sveriges och Europas konkurrensmöjligheter. De ekonomiska ramarna för forskning ökas, utöver tidigare riksdagsbeslut, under mandatperioden. En ökad andel av forskningsresurserna skall fördelas genom fakultetsanslag till framstående forskningsmiljöer.”
Även om dessa rader innehåller ett par väsentliga nyheter så är formuleringarna fortfarande pinsamt ytliga. Inget sägs om vad det i praktiken innebär att sätta kvalitet framför kvantitet. Många fruktar säkert försämringar för Malmö högskola, på grund av Honeths förankring i den gamla universitetsvärlden. I samtal med Rapidus försäkrar han dock att Malmö högskola inte är hotad, att kvalitetsfrågan inte bara handlar om gamla kontra nya högskoleorter.
Inget sägs heller om hur forskningen ska leda till nya företag och nya jobb.
Att utbildning och forskning hamnat lite vid sidan av bådar inte gott. Kanske var det också därför som folkpartiledaren Lars Leijonborg klassades som en förlorare i dragkampen om ministerposterna när han “bara” blev utbildningsminister. Det är dock en märklig och historielös slutsats, som framför allt dragits av de politiska journalisterna. Tidigare har posten nämligen betraktats som tung och företrädarna har bland annat hetat Ingvar Carlsson, Olof Palme och Tage Erlander.
Historielöst eller inte, kanske säger reaktionen på Leijonborgs utnämning ändå en del om hur lättviktiga frågorna om högre utbildning och forskning blivit i debatten, både politiskt och medialt. Just därför borde området ha prioriterats ännu tydligare i regeringsförklaringen. Det blir nu upp till bevis i budgetpropositionen. Håll särskilt utkik efter hur regeringen prioriterar nya resurser till universitetens holdingbolag för att öka kommersialiseringen av forskningsresultat, en fråga som dragit ut på tiden allt för länge.
Utnämningen av nya universitet är en annan viktig fråga, där Malmö högskola fått vänta allt för länge på ett besked sedan den förra regeringen plötsligt sagt stopp för alla ansökningar utan vidare prövning. Den frågan står dock inte överst på agendan, enligt Honeth.
Ett snabbt ställningstagande till ESS-satsningen i Lund efterlyses också av många. Det vore en enkel poäng att vinna genom att åtminstone ge en positiv signal i budgeten. Regeringen har visserligen inte hunnit sätta sig in i frågan och bedömt dess ekonomiska konsekvenser fullt ut, men Honeth kan å andra sidan alla argumenten utantill. Frågan är bara hur hårt han driva saken utan att uppfattas som jävig, eftersom Lunds universitet är en stark pådrivare.
Men viktigare än allt detta är alltså den övergripande frågan om hur mer framstående forskning ska kunna omsättas i samhällsnytta, bland annat i form av nya kunskapsintensiva företag. I samband med översynen av departementen, där kultur- och utbildningsfrågor åter separeras, fanns en chans att göra något nytt och innovativt.
En biträdande näringsminister med ansvar för innovationsfrågor och entreprenörskap i nära samarbete med utbildningsdepartementet hade varit en drömlösning. Internt inom den borgerliga alliansen tippade många att en sådan post var vikt för Maria Borelius, som är den i regeringen som har störst personlig erfarenhet av så väl forskningsfrågor som företagande.
Nu blev Borelius i stället handelsminister. Låt oss bara hoppas att hon på den posten ändå drar ett strå till stacken genom att emellanåt porta några av näringslivsstofilerna, som Michael Treschow, när Sverige drar på säljturné utomlands och i stället öppna upp för unga, innovativa företagare som ressällskap.
