Kort sagt: Seglingstävlingen America’s Cup i Malmö blev alltså betydligt dyrare än beräknat. Eller rättare sagt – tävlingen blev dyrare än den redan budgeterade fördyringen. Kostnaderna på drygt 60 miljoner kan upplevas som stötande, men mer oroande är det faktum att varken arrangörer eller huvudmän tycks ha dragit några slutsatser om hur man undviker att upprepa misstagen nästa gång.
Av Thomas Frostberg
Är 60 miljoner kronor mycket eller lite pengar? Det är egentligen omöjligt att svara på. Allt handlar förstås om vad man får för dem. Seglingskritikerna hävdar, oavsiktligt vitsigt, att pengarna har kastats i sjön när de satsades på seglingstävlingen i Malmö i augusti.
Frågan om skattepengarna använts till rätt saker är berättigad och först på lite sikt kan avkastningen av investeringen i seglingstävlingen beräknas. Men låt oss då räkna bort sådana effekter som fullbelagda hotellrum, när omkring 10.000 hotellnätter har betalats med offentliga medel. Det intressanta är ju hur stor icke-skattefinansierad omsättning i Malmö och Skåne under perioden som kan förklaras med seglingstävlingarna.
Eftersom analyser än så länge saknas på alla områden utom turismen, är det ett vågspel (förlåt!) att ha en bestämd uppfattning om satsningen på America’s Cup var riktig eller ej. Rapporter om utfallet av affärsmöten, samhällsekonomiska effekter, beläggningsstatistik och massmedialt genomslag presenteras först under de kommande månaderna.
Desto konstigare då att en av de främsta representanterna för huvudmännen, Region Skånes utvecklingsdirektör Monika Yngvesson, vid den ekonomiska presentationen av seglingstävlingen tidigare i veckan kunde säga säkert att satsningen varit rätt och värd alla pengarna.
Ett rimligt antagande är att vi aldrig kommer få något säkert svar på frågan. Däremot vet vi att en rad misstag begåtts längs vägen och att det kostat cirka 20 miljoner mer än de 40 miljoner som ursprungligen budgeterats.
Dessa pengar är redan förlorade – det går inte att göra något åt nu. Den intressanta frågan är därför vad man lärt av misstagen, för att dessa inte ska upprepas i framtiden.
Inte särskilt mycket, blir svaret, efter att ha lyssnat på ledningen för tävlingsorganisationen Sailing Region. Tidsbrist är den återkommande förklaringen till att så mycket gick snett och kostnaderna skenade. Bland alla kritiska synpunkter (och en del politiskt gnäll) som fanns när Skåne gav sig in i projektet var den korta förberedelsetiden alltså den mest berättigade.
Då, i början av året, försäkrades dock att tiden skulle räcka till och att både Region Skåne och Malmö stad hade professionellt och erfaret folk som kunde ro ett så stort projekt i land på så kort tid. I efterhand framstår det som önsketänkande, för att inte säga en direkt lögn. Tävlingen genomfördes som förväntat, men som Rapidus redan tidigare påpekat fanns ingen tid att dra nytta av den exponering och alla de besök som regionen fick i samband med tävlingarna.
Ändå vill ingen i dag dra slutsatsen att det var fel att hoppa på tåget.
Efterklokhet är visserligen en orättvist exakt vetenskap, men några slutsatser är ändå nödvändiga att dra för framtiden:
* Trots en rad stora och återkommande arrangemang inom bland annat tennis, golf, ridning och volleyboll saknas en arrangörskompetens, som kan kallas in för enstaka, unika tillfällen. Det är inte meningen att den offentliga sektorn ska sitta på den kompetensen. Däremot måste man kunna kalla in nödvändiga personer att leda framtida storsatsningar.
* I förberedelsearbetet för framtida stora event måste ett närmare samarbete över Öresund utvecklas. Alla inblandade på båda sidor talar alltid vackert om att samarbeta, hellre än att konkurrera. Men när chansen nu kom att visa det i handling ville kaxiga skåningar visa köpenhamnarna att man inte behövde hjälp av storebror, utan kunde själv!
* Modellen för att finansiera liknande arrangemang måste lösas långsiktigt. Det duger inte att stjäla pengar ur diverse kassor för att få ihop en budget när det plötsligt blir ont om tid. Börja fondera för framtida ändamål. Nu kommer i stället marknadsföringsbolaget Position Skåne vara handlingsförlamat under flera år framåt, eftersom deras ordinarie budget slukats av ett enskilt evenemang. Inte undra på att kommunrepresentanter i Helsingborg och Kristianstad är missnöjda över att den gemensamma kassan satsats på marknadsföring av bara Malmö.
* Skapa en kompetent informationsorganisation. Nu läggs skulden för näringslivets låga intresse bland annat på enstaka redaktioners negativa skriverier. Självklart har det påverkat, men med ett professionellt informationsarbete från första början hade många av dessa negativa artiklar aldrig skrivits. Den otydliga ekonomiska redovisningen, där lönekostnader har dolts bland Regionen Skånes och Malmö stads ordinarie personalkostnader, är bara ett exempel.
Trots allt måste man våga för att vinna. Det gäller så väl i näringslivet som i offentlig sektor, men det sker allt för sällan i praktiken. Därför bör modet att försöka hyllas, även om genomförandet kan kritiseras på flera punkter.
En konkret förändring har dock skett under året – det gäller bilden av Malmö bland många Stockholmsbaserade journalister. Inte utan avundsjuka blickar de söderut och undrar hur det gick till när huvudstaden tappade försprånget som landets hetaste stad. Malmö är på gång och Det är ju där det händer är ett par repliker från journalistkollegor i 08-området under hösten. Det beror på mer än seglingstävlingen, men den bidrog till att sätta ljuset på Malmös utveckling tillsammans med kaxiga inslag som Turning Torso. Värdet av detta kommer aldrig att kunna mätas i pengar.
